Vägra feministiskt självförsvar!

Vänsterpartiet vill att det ska bli obligatoriskt för skolorna att erbjuda alla tjejer kurser i feministiskt självförsvar från och med årskurs sju. Och imorgon kommer Ängelholms Moderata kvinnoförening (!)slå ett slag för att kvinnor ska kunna gå trygga och utan rädsla för att bli nedslagna på kvällarna. Det gör man tillsammans med Ängelholms Taekwondoklubb, som har kurser i kvinnligt självförsvar.

MKF kommer också att sälja överfallslarm i ett stånd på torget. Den produkt, som tillsammans med självförsvarssprej, de senaste åren blivit storsäljare på IKEA och Clas Ohlsson. Det säger mycket om kvinnors villkor och vardag.

Mot bakgrund av rättegången mot Hagamannen, där åklagaren yrkade på livstid, och åpromenadsmannen i Ängelholm (fortfarande på fri fot) och alla andra män som gör livet osäkert för oss kvinnor vill jag bara säga: Lås in dem!

Det är deras ansvar att låta bli mig. Jag har rätt att gå och röra mig fritt efter eget skön utan att behöva lägga tid på att kalkylera och analysera var det är säkrast att gå. Och absolut utan att behöva gå kurser i kvinnligt självförsvar.

Jag anser att de män som inte klarar att ta ansvar för sig och sin handlingar är en fråga för lagen och rättssystemet. Jag menar bestämt att det inte är kvinnors skyldighet att behöva ta lagen i egna händer och försvara sig, utan lagens skyldighet att se till allas, även vi kvinnors, rättigheter.

Att fokusera individens ansvar är en viktig del i min politik och lagar är till för att följas. Kvinnors rättighet att slippa männens våld och skipa rättvisa är samhällets ansvar - det kan aldrig och får aldrig bli kvinnans eget ansvar.

Jag vägrar ta ansvar för männens våld. Vägra feministiskt självförsvar! Aldrig har så många kvinnor haft så få män att tacka för så lite.

Schopenhauer, sanningar och självklarheter

Alla sanningar går igenom tre stadier.
Först blir de förlöjligade.
Sedan blir de våldsamt motarbetade.
Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara.

Jag skulle gift mig med statsministern

Saco har låtit utreda regeringens utnämningspolitik. Utredare Per Molander har gått igenom nuvarande rutiner och föreslår en förändring. Hans slutsats är att det finns starka argument för att ändra nuvarande ordning.

Det viktigaste kravet som utredaren ställer är ökad öppenhet i processen. Idag går det inte att se om grundlagens krav på skicklighet och förtjänst följs. Personligen anser jag att det allra största problemet tycks vara hur regeringen definierar "skicklighet och förtjänst".

Dessutom förslås att alla tjänster utannonseras, att namnen kan hemlighållas på begäran från sökanden, att rekryteringsgrupper utarbetar en kravprofil samt att tjänsteförslagsnämnder insättas. Först därefter fattar regeringen det formella beslutet. Bra jobbat, Per Molander! Om det skulle bli verklighet kanske till och med kvinnor ha en chans till statliga toppjobb utan att behöva gifta sig med en socialdemokratisk statsminister.

En eloge till Annika Qarlsson (c), ledamot i Allians för Sveriges granskningsgrupp för hennes kommentar till förslaget:

Han har kommit till samma slutsatser som vi. Bara misstanken om politiska tillsättningar slår mot grundpelaren i demokratin.

Jag är alltså inte helt ensam grundlagskramare. Det mest tragiska är dock att den svenska författningen saknar möjlighet att överpröva politiska beslut. Ett faktum som jag anser kommer att leda till total politisk maktfullkomlighet - det är bara en fråga om nyanser innan vi är där.

Kommunpolitiker - en bristvara

Det tycks vara problem att finna personer som är beredda att verka som fritidspolitiker ute i kommunerna. Ekot rapporterar idag om ett antal kommuner där partierna, enligt Valmyndigheten, saknar registrerade kandidater.

Socialdemokraterna är det enda parti som har kandidater i landets samtliga 290 kommuner. Därefter kommer centerpartiet som saknar lista i en kommun, Öckerö i Västra Götaland. Folkpartiet, kristdemokraterna och moderaterna saknar lista i mellan tre och nio kommuner. Vänsterpartiet saknar kandidater i 33 kommuner medan miljöpartiet är det parti som har svårast att få ihop listor i kommunerna. De saknar kandidater till kommunfullmäktige i 66 kommuner!

Det är ett stort problem för en representativ demokrati! Hur representativ är den? Hur demokratisk är den? Vad händer när de tomma stolarna i kommunfullmäktige blir fler än det minsta partiets antal mandat?

Och den viktigaste frågan av alla: Varför saknas kandidater? Kan det finnas ett samband mellan partiernas minskande medlemsantal och interndemokrati? Kan det vara så att de politiska partiernas medlemmar känner att de inte kan vara med och påverka? Att besluten fattas någon annanstans?

Det finns en teori om att så fort kvinnor får tillträde till en tidigare manlig sfär så flyttas makten. Är det den förflyttningen som håller på att ske? Kommer plötsligt att tänka på ett gammalt citat av Paul Valéry:

Politik är konsten att hindra människor från att blanda sig i det som angår dem.

Kanske är det så att vi nu har utvecklat denna konst till fullo?

Delikatessjäv och andra jävligheter

Igår skrev NST/HD om Ängelholms vuxenutbildnings framtida organisation. Får näringslivet, i form av Änab (?), bestämma så får barn- och utbildningsnämnden inte ens utreda frågan.

Bakgrunden till att Änab tar till brösttoner i den politiska dragkampen är ett medborgarförslag från blivande kommunalrådet Åsa Herbst (m), som vill att komvux ska samordnas med ÄHU. Detta för att regeringen aviserat att vuxenutbildningen i landet ska ses över och att det därefter kan bli svårt att få statsbidrag till komvux om verksamheten ligger kvar under gymnasieskolan. Det innebär att externa företag får svårt att få uppdragsutbildning framöver. Upphandling av kommunal verksamhet är starkt reglerad, bland annat genom europeiska konkurrensregler.

Blivande kommunalrådet Åsa Herbst, (m), tillika ägare till utbildningsföretaget Modina kompetens ab som bland annat har uppdragsutbildning för flera svenska kommuners vuxenutbildning samt en del friskolor som till exemempel Ängelholms hittills enda friskola Framtidsskolan. Hon är dessutom ledamot i Änabs styrelse samt ordförande i Änabs speciella utbildningsgrupp. Tillskapad nyligen efter att personer med den kompetensen tilldelades valplattform.

Barn- och utbildningsnämnden beslutade vid sitt senaste möte att svara på blivande kommunalrådet och utbildningsföretaget Modinas ägare och vallediga vd Åsa Herbst förslag genom att säga att nämnden vill ha i uppdrag att se över vuxenutbildningens organisisation. Ett svar som inte går på samma linje som Änabs och näringslivets representanter.

Ordförande i bun, Liss Böcker (c), driver linjen att bun ska utreda frågan. Jag håller med, det handlar om skattemedel och var finns annars logiken? Och varför finns det inga instrument som prövar den i detta fallet berättigande frågan om jäv?

Fel personer stannar i partierna

I Godmorgon, världen! sändes idag ett mycket intressant inslag om partiernas interna demokrati. Ett dilemma för partiledningarna är att partiernas medlemmar minskar och fel personer stannar kvar. Statsvetare menar att medlemmarna blivit mer kompetenta, utbildade och pålästa och gapet mellan vad medlemmarna kräver och vad den interna demokratin kan erbjuda har vidgats.

Det kan vara en förklaring till att partiernas medlemsbas halverats på tretton år; om medlemsraset fortsätter i samma takt finns det inga medlemmar kvar i de politiska partierna om tio år.

Det gör det mindre meningsfullt att var medlem och de som stannar kvar är äldre personer som inte är representativa för väljarkåren eller de väljare man vill appellera till. Det innebär att man lyssnar för mycket på en medlemskår som blir allt skevare och en konsekvens av det blir väljarförluster. De medlemmar som stannar kvar är helt enkelt inte representativa för de väljarkårer man vill vinna insteg i.

Alliansens partier har upptäckt den uppenbara faran för framtiden och försöker därför slopa medlemsinflytandet eller i mesta möjliga mån minimera medlemmarnas inflytande. Det är bakgrunden till att flera allianspartier begränsat motionsrätten samtidigt som de tidigare årligen återkommande partisamlingarna numera hålls vartannat år.

Det kan verka som en paradox att man försöker begränsa medlemmarnas inflytande, men mot bakgrund av partiernas primära uppgift som röstmaximerare är det självklart. Utan medlemmar klarar man sig utmärkt som parti, men utan väljare står man sig slätt när regeringsmakten fördelas, oavsett om det gäller nationell, regional eller kommunal nivå. Till syvende og sidst är det väljaren som väljer.

Jag funderar över om den metoden att komma till rätta med problemet verkligen är den rätta. Vore det inte bättre att försöka få "rätt" representativa medlemmar istället för att slopa den interna demokratin i partierna? Vad talar emot den lösningen?

Bloggportalen, Sigge & Klas Eklund

Fick ett mejl från Sigge Eklund om att han registrerat min blogg på sin portal. Ni kan därför numera finna mig även via Bloggportalen.se

Förresten så träffade jag hans pappa, Klas Eklund på Gleerups legendariska bokhandel i Lund i början på 1990-talet. Klas Eklund skulle hålla ett föredrag och signera sin bok Vår ekonomi. Jag läste då ekonomi på Lunds universitet och såg möjligheten att få en gratis lektion i ekonomiempiri. Utgick ifrån att många studenter och lundensare ville höra vad f d finansministerns högra hand hade att berätta om ämnet nationalekonomi och var därför ute i god tid.

Det småregnade och jag ställde mig på trappan för att skula. Inte en människa i sikte. Märkligt! Efter en stund kom en man och ställde sig bredvid mig. Han tog i hand och hälsade och hoppades att jag kunde släppa in honom eftersom han gärna ville förbereda sig. Det var Klas Eklund. Vi hade ett långt och givande samtal innan personalen från bokhandeln dök upp. Förutom upplevelsen har jag kvar den bok han signerade med Till Christina med massor av hälsningar från Klas Eklund!

Min presentation på Bloggportalen finner du här.

Du är välkommen till Bloggportalen. Gå gärna in och tala om vad du tycker och betygsätt min blogg. All konstruktiv kritik emottages tacksamt och begrundas nogsamt.

Stoppar regeringen Ekots Bloggkrönika?

Sveriges Radios Ekoredaktion meddelar att de lägger ner Bloggkrönikan. De betecknar resultatet av experimentet som en antiklimax och påtalar särskilt att beslutet efter 41 veckors sändning är väl genomtänkt. Argumentet sägs vara att bloggarna saknar relevans och att de verkligt nyskapande tankarna tänks någon annanstans. Var de kreativa tankarna tänks kan man inte svara på, men på Sveriges Radio är det i alla fall definitivt inte.

Bloggar är en ung företeelse och bara en liten del av internet (sic!), som i sig onekligen har förändrat världen, vårt sätt att uppfatta den och kommunicera om den. Men samtidigt som bloggen som uttrycksform rymmer en mängd möjligheter finns också så stora begränsningar inbyggda i själva mediet att det är omöjligt att sia om bloggarnas förmåga att påverka samhällets utveckling.

Märkte de inte när han gick? Statsminister Göran Perssons närmaste man, statssekreterare Lars Danielsson! Det kallar jag för att påverka samhällets utveckling!

Den gamla skrönan om att man öppnade grindarna 1968 och släppte in en Vietnamdemonstration verkar vara sann. Vänsteraktivisterna har inte vistats ute i verkligheten sedan dess. På Sveriges Radio tycks det handla om hur man ska kunna behålla det man har och hålla andra utanför. Principen är att det som inte syns finns inte.

Kan det vara så att regeringen gett Sveriges Radio order om att lägga ner Bloggkrönikan? Bloggarna är det mest demokratiska massmediet hittills. Formen är intet, innehållet är allt. Internet gör inte skillnad på folk och folk. För oss kvinnor är det en fantastisk möjlighet att ta plats i politiken. Ledarskribenterna är mestadels män - i min lokaltidning HD/NST är 100% män. Och den likriktning som uppvisas bidrar snarare till samhällets stagnation än dess utveckling.

De etablerade opinionsbildarna kan på grund av bloggarna inte längre vara grindvakter och bestämma vilka åsikter som får framföras. Det är dags att öppna grindarna till Sveriges Radios Socialdemokratiska Studio och släppa ut de gamla vietnamdemonstranterna? Deras tid har varit. Vår tid kommer oavsett vad det politiskt korrekta tyckar-reservatet tror.

Vad tycker ni andra i bloggosfären? Berätta!

Sven Otto Littorin om kvinnor i (m)

Sven Otto Littorin skriver idag ett inlägg på sin blogg under rubriken Fler kvinnor! Det låter ju positivt. När jag hörde intervjun med honom i radion i går morse erkände han faktiskt att det naturligtvis inte är bra att moderaterna utmärker sig som det parti med lägst andel kvinnliga kandidater. Men sedan kommer det givetvis ett men…men vi har i alla fall blivit bättre på riksnivå (sic!). Och sedan förklarar han varför bara var tredje kandidat i kommunvalet är kvinna:

Moderaterna är ett mycket decentraliserat parti. Våra listor fastställs lokalt, på nomineringsstämmor efter det att medlemmarna fått säga sitt. Centralt kan vi komma med rekommendationer och initiera debatt, men vi kan inte styra hur listorna slutligen ser ut.

För att få upp dessa viktiga frågor på bordet hade vi redan på partirådet 2004 en ordentlig diskussion om sammansättningen av våra listor. Magdalena Andersson, ordförande för moderatkvinnorna, skrev senare tillsammans med mig ett brev till våra länsförbund där vi uppmanade dem att arbeta hårdare för att få in kvinnor på listorna.

Vi är ett öppet och välkomnande parti. Vi behöver och välkomnar varenda medlem, varenda sympatisör, men framför allt duktiga ambitiösa kvinnor. Vi kommer fortsätta jobba hårt på det.

Då får du verkligen jobba hårt! Enligt statsvetenskaplig forskning tar det tre generationer att andra värderingar. Då kanske mitt barnbarnsbarn har en chans, trots att hon kanske har fel kön om hon fötts idag.

Sven Otto, du är hjärtligt välkommen ut i i vår verklighet. Du tycks också tillhöra de män som gått på förklaringen att kvinnorna inte vill och inte kan, eftersom du tar upp traineeutbildningen som en viktig faktor för att kvinnorna ska bli fler. Men då undrar jag hur många traineeutbildningar och kandidatutbildningar behöver en kvinna för att kandidera i kommunvalet för moderaterna? Vad säger du Sven Otto?

PS: Imorgon firar jag midsommarafton på stranden och då byter jag till jordgubbar och champagen istället för datorn i pick-nick-korgen. Trevlig midsommar!

Moderata Mindre Modiga Män

Till riksdagsvalet i höst är det bara 37 procent kvinnor som kandiderar för moderaterna och det är lägst av alla partier som finns representerade i riksdagen. I kommunvalet är kvinnorepresentationen ännu lägre; bara 33 procent. Det här visar en undersökning som SCB gjort för Sverige Radio.

Flera moderater påpekar att många kvinnor gärna är med och arbetar för partiet, men själva inte vill stå i rampljuset. Andy von Essen, som leder moderaterna i Arvika, beklagar att det är svårt att få kvinnor att kandidera.

Fredrik Reinfeldt är nöjd ändå. Han ser inte det som ett problem för partiet och menar istället att det viktiga är att de som står på partiets listor är de som medlemmarna har stort förtroende för. Samtidigt noterar han att när väljarna utnyttjar sin möjlighet att kryssa så höjs andelen valda kvinnor.

Personligen ser jag att det är just det faktum att männen i partiet inte ens ser det som ett problem för partiet att det är så få kvinnor på valbar plats och att männen inte driver de frågor som kvinnor ser som viktiga som är partiets verkliga problem. Kanske borde man analysera och diskutera diskrepansen mellan valda och väljare.

- Jag tror att vi fortfarande håller på att kämpa med den gamla stämpeln av att vara ett parti för farbröder, säger Märta Schewenius i Munkedal.

Tyvärr tror jag att du har helt rätt, Märta! När jag var liten fanns det ett populärt barnprogram som hette Modiga Mindre Män. Om jag ändrar titeln till Mindre Modiga Män, med det akademiska begreppet Middleage Middleclass Men som undertitel, så är jag nog nära moderaternas möjligheter. Och då kommer inte moderaterna och Allians för Sverige att få mandat att ta över regeringsmakten i september. Stadig stämpel och sorglig strategi...Förklara Fredrik!

Ring P1 ringde mig

I går lyssnade jag, som de flesta dagar på Ring P1. Ett av de få program som ger utrymme för lyssnarnas åsikter. Bland annat diskuterades rättegången mot Hagamannen. Diskussionen har varit livlig och till och med förslag om sterilisering och kastrering av våldtäktsmän har förekommit.

Jag skickade ett mejl till programmet med en länk till mitt inlägg om Hagamannen till hundskolan. Redaktör Lovisa Haag läste mitt inlägg och frågade om jag kunde tänka mig att medverka i programmet idag och berätta om mina tankar kring våldtäkter och våldtäktsmän. Jag har ju haft anledning att fundera en del på det, särskilt som jag känner mig begränsad i min rörelsefrihet på grund av våldet mot kvinnor. Därför jag tog initiativ till Manifestation mot våld på Stortorget här i stan och höll ett tal riktat direkt till våldtäktsmannen. Med tanke på alla som hört av sig och tackat tror jag att det var ett uppskattat initiativ och tal.

Tyvärr har vi här i Ängelholm, till skillnad från i Gävle, fortfarande åpromenadsmannen på fri fot trots att han begått minst fem våldtäkter. Jag anser att vi måste ha nolltolerans när det gäller brott - och våldtäkter ska absolut prioriteras. Samhället måste och ska markera att det inte accepteras! Har vi inte resurser till det så är vi per definition ingen rättsstat.

Jag tackade därför ja till att medverka i Ring P1 och om du är nyfiken på mitt samtal med programledaren Nina Glans så kan du lyssna på tisdagens program här.

Har du åsikter om vår diskussion så är både radion och jag intresserade av dem. Ring P1 på 099-510 10 eller skriv en kommentar direkt till mig.

Vad har du gjort?

Folkhälsoinstitutet rapporterar idag om stora skillnader i hälsa mellan kvinnor och män i jämställdhetens förlovade land. Användningen av antidepressiva mediciner har ökat kraftigt de senaste åren i Sverige och världen. Förskrivningen skiljer stort mellan könen. Bland kvinnor mellan 45 och 64 år tar elva procent antidepressiva medel, medan siffran för män i samma ålder är sex procent.

Ordförande i Svenska psykiatriska föreningen, Anna-Maria af Sandeberg, säger att den stora ökningen framförallt beror på att läkarna har blivit bättre på att ställa rätt diagnos och att medicinerna blivit bättre.

- Att det är många kvinnor som behandlas med antidepressiva läkemedel beror ju på att det är många fler kvinnor som blir deprimerade än män.

Varför blir vi det? Ja, kanske är det så att Grupp 8 som hävdade att de skulle befria kvinnan istället bundit ris till egen rygg? Om jag jämför mig med min mormor och farmor så hade de ett betydligt lugnare liv. De befann sig ljusår från den enorma kraftansträngning, kunskap, kapacitet och kavalleri som dagens kvinnor behöver för att klara vardagen.

Vi kvinnor har tagit över en stor del av den tidens manliga uppgifter och samtidigt har vi kvar de uppgifter som farmor och mormor utförde. Vi har med oss en undermedveten nedärvd och internaliserad bild av kvinnans livsuppgift. Gifta oss, laga mat, baka, sylta, safta, konservera, tvätta, stärka, stryka, krusa örngottsband, handarbeta, städa, ta hand om gamla föräldrar och svärföräldrar, föda barn och uppfostra barn och ta hand om barnbarn, vara en god maka, odla grönsaker och blommor, skapa ett vackert hem...

Till detta ska efter 1968 läggas högskoleutbildning, karriär och heltidsarbete samt leva upp till kvinnans sexuella frigörelse. Puh! När jag tänker på kombinationen av den klassiska kvinnobilden och efter 68-generationens kvinnorevolt så tycker jag egentligen att det är väldigt märkligt att inte fler kvinnor är deprimerade och utbrända. Det är förmodligen så att det finns en stor gråzon – i dubbel bemärkelse!

Gunilla Thorgren; Vad har du gjort?

Getingar, Greider och griniga gamla gubbar

Upprepade skandalaffärer eller översvallande löften - vad är det som kommer att få oss villrådiga väljare att till slut bestämma oss den 17 september? Det var ett av ämnena i Agenda ikväll. I studion diskuterades det jämna opinionsläget av ledarskribenterna Hanne Chöler, DN, och Göran Greider, Dalademokraten.

Jag kan inte höra Göran Greider utan att associera till Public Service röstliknelse med en ständigt irriterande och surrande geting och farbror Melkers försök att göra sig av med dessa elaka kreatur, lite tidigare i Vi på Saltkråkan. Det är väl knappast den image han vill att jag ska uppfatta; men har är en otroligt skicklig komiker. Mycket underhållande - men absolut inte trovärdig som politisk kommentator.

Självklart var de oeniga om väljarnas ställningstagande, men eniga om det faktum att en stor andel väljare inte bestämmer sig förrän precis innan valet. Mest osäkra är, enligt statsvetenskapliga undersökningar, kvinnor och ungdomar.

En vecka före valet 2002 visste en miljon kvinnor inte vilket parti de skulle rösta på så sent som en vecka innan. Det innebär att vi kvinnor har en enorm politisk makt. Tänk om alla kvinnor skulle rösta på ett parti som vill ge dem mer frihet och trygghet istället för det parti som deras fackförening anser är bäst för Vanja Lundby Wedin? Eller tänk om alla kvinnor skulle kryssa på kvinnor? Hur skulle det se ut? Och hur skulle det gå för alla gamla gubbar?

Höstens val kan bli en historisk vattendelare för oss kvinnor. Vi har för första gången, tror jag, en verklig möjlighet att avgöra valet, vår egen och våra barns framtid. Helt enkelt vilket samhälle vi vill leva i...

Alla ska med, utom vissa

Varför tillämpas inte mänskliga rättigheter för alla i vårt land? Du har kanske också hört intervjun med den avvisade turkiska kvinnan. Hon som utsätts för våld och hot för att hennes far och bröder tycker att hon vanhedrat familjen. Det handlar om det fenomen som benämns hedersrelaterat våld. Ett totalt missvisande begrepp. När blev våld i form av mordhot, misshandel och mord hedervärt i Sverige? Vi har oreflekterat internaliserat ett begrepp definierat utifrån männens – fädernas och brödernas – perspektiv. De berörda kvinnornas perspektiv finns inte!

Men det är lätt att identifiera sig med den avvisade kvinnan. Hon var förälskad i en pojke, men tvingades av sin far att gifta sig med en äldre släkting i Sverige. Maken förbjöd henne att gå i skolan och att gå ut i ”fel kläder”. Efter några månader av misshandel och kränkningar lämnade hon honom. När hon vägrade gå tillbaka till sin man, hotade fadern att döda henne om hon kom tillbaka till Turkiet.

Kvinnan har haft skyddat boende i fyra år eftersom hon också är mordhotad av sina bröder som också bor här i Sverige. Hoten är dokumenterade på band och polisanmälda. Trots detta har nu både Migrationsverket och Utlänningsnämnden avslagit hennes ansökan om uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl!

Kvinnan vill leva som en normal människa tillsammans med sin lille son. Det är en mänsklig rättighet. Jag kan inte förstå Migrationsverkets avvisningsbeslut. Hur tänker man när kvinnan och hennes lille son avvisas, samtidigt som bröderna får stanna? Kan det vara så att skyddsskäl bara gäller manliga politiska flyktingar och inte kvinnliga familjevåldsflyktingar?

Migrationsminister Barbro Holmberg försvarar beslutet. Men skulle inte alla med? Jo, alla utom vissa som inte ska med enligt socialdemokratisk Orwellsk logik. Statsministern säger att han är feminist och då är han väl det, i likhet med kamrat Ohly som säger att han inte är kommunist. Jag har hört att Göran Persson är förtjust i tvärt-emot-leken. Men måste han låta det gå ut över kvinnor och barn? Är det kanske skyddsskälet till avvisningen till Turkiet som tydligen anses säkrare?

Griniga gamla gubbar akt II

Kvinnors politiska preferenser är i förändring. Kommunalarbetarförbundet och Socialdemokraterna bedriver en ständigt intensiv propaganda speciellt för LO-kvinnorna och det har hittills hållit kvinnorna på mattan. Men något har hänt i kvinnors värld under mandatperioden.

När SCB efter förra valet mätte partisympatierna stödde bara 5,9 procent av LO-kvinnorna moderaterna. Nu har stödet mer än fördubblats till 13,3 procent. Det gör nya moderaterna till näst största parti bland LO-kvinnorna. Jag tror visserligen att vänsterpartiet tappat en hel del av sympatierna genom att Gudrun Schyman lämnade över till Lars Ohly, men jag tror knappast att det är hela förklaringen.

Moderaterna har historiskt sett alltid haft svårt att vinna kvinnornas röster. Men Fredrik Reinfeldts sätt i kombination med nya moderaternas politik appellerar helt klart till kvinnliga väljare, och särskilt till kvinnor i arbetar inom vård, skola och omsorg.

Men det finns ett mycket stort aber. Undersökningen ställer frågan om riksdagsvalet. Då är det klart att moderaterna blir andra största parti bland LO-kvinnor. Fredrik Reinfeldt vinner kvinnornas röster med nya moderaternas politik. Tyvärr ser det inte ut så på kommunal nivå. I alla fall märks ingenting av den trenden i Ängelholm.

Der beror antagligen på att det fortfarande är gammelmoderat politik som gäller här och att det till övervägande delen är gamla gubbar som innehar alla maktpositioner i den moderata kretsen i Ängelholm. Det är synd, tycker jag, att man inte förmår att ta tillvara den positiva Reinfeldtseffekten lokalt. Det gör att jag tyvärr inte vågar tro att undersökningens positiva resultat har bäring på verkligheten i landet som helhet.

Men jag hoppas fortfarande på en förändring. Liksom att jag hoppas att alla kvinnor tröttnar på att hålla sig på mattan. Jag säger bara: Stå på er. Annars gör någon annan det!

Bästis och bundis eller rivaler

Igår offentliggjordes den förre bostadsministern Lars- Erik Lövdéns miljonklipp. Han köper loss sin lägenhet på Östermalm för 1,7 MKR. På den öppna marknaden beräknas priset vara det dubbla.

Idag får han stöd av statsminister Göran Persson i sitt beslut att köpa sin hyreslägenhet i Stockholm, trots att det strider mot regeringens bostadspolitik. Försvaret förvånar mig inte alls, men statsministerns uttalande har lägre sanningshalt än utsläppen från Barsebäck.

Göran Perssons officiella förklaring och ursäkt för Lars-Erik Lövdéns köp av lägenheten är att ingen vill bli hyresgäst hos grannarna. Men det är förmodligen helt andra skäl som gör att statsministern försvarar sin före detta bostadsminister. I alla fall tror jag inte ett dugg på någon av herrarna.

Båda herrarna bodde och verkade inom det socialdemokratiska partiet i Malmö och Skåne under samma tidsperiod. De arbetade nära varandra, umgicks med samma personer, var på samma fester och dansade med samma kvinnor.

Om herrarna var bästis och bundis eller rivaler vet de nog bara själva…Klart är att båda skrattar hela vägen till banken!

Kärnkraft, forskning och politik

Allians för Sverige har idag presenterat sin gemensamma energipolitik Kärnkraften har varit en av de stora stötestenarna, men den stenen är nu undanrullad. Överenskommelsen sträcker sig fram till 2010 och innebär att inga kärnkraftverk läggs ner och inga nya påbörjas.

Att Alliansen är överens om att häva det så kallade forskningsförbudet kommer att betyda oerhört mycket för framtiden. Locket har legat på alldeles för länge, tycker jag. Vi har en känslomässig rädsla som snarare har sitt ursprung i hjärtat än i hjärnan. Tyvärr har frågan om kärnkraft ända sedan folkomröstningen präglats av känslomässiga argument. Och de kan aldrig bemötas med fakta.

– Vi har ansträngt oss mycket för att komma överens. Vi vet att centerpartiet haft en nyckelroll för att nå uppgörelsen, säger centerledaren Maud Olofsson

Klokt nog hänvisar de till att fler beslut kring energi och miljö måste fattas på EU-nivå. Många länder i Europa bygger ut kärnkraften, samtidigt som socialdemokraterna lagt sig för danskarna och stängt Barsebäck. Istället har statliga Vattenfall fått utöka sin kärnkraftskapacitet, och energi från kolkraftverk och kärnkraftverk importeras från våra grannländer. Det kan ju knappast vara hållbart!

Hagamannen till hundskolan

Igår åtalades äntligen Hagamannen - Niklas Lindgren - vid Umeå tingsrätt för en lång rad våldtäkter i centrala stan. Hagamannen säger att han är rädd för sig själv. Ja, men det är inget emot vad alla vi kvinnor är för den typen av galningar. Här i Ängelholm vet vi hur ni har haft det där uppe i Umeå, och är glada för er skull.

Advokat Leif Silbersky försöker förklara hans handlingar med att han hade en sexualdrift som han inte kunde hantera. Och försöker förringa det övervåld som Hagamannen utfört genom att hans intresse bara var att tillfredsställa sitt sexuella begär och inte att ta livet av någon. Syftet gott allting gott. Hur f-n tänker han?

Den rättspsykiatriska undersökningen visar att han inte lider av någon allvarlig psykisk störning, vilket innebär att han kan dömas till fängelse. Det hoppas jag verkligen! Och om han överhuvudtaget ska komma ut någon gång så kräver jag att han döms till att genomgå hundskolan.

På Försvarets hundskola och Sveriges hundskolor har man specialutbildning för sådana som Niklas Lindgren. De vet att det beteende som han uppvisar inte alls har med sexualitet att göra, utan bara handlar om dominans. Det beteendet uppvisar äldre hanhundar ofta mot yngre hanhundar och hundtränarna vet hur man tar ur dem det beteendet.

Om de klarar av det med Hagamannen vet jag inte. Hanhundar biter sällan av hanhundar öronen, och beter sig aldrig så mot tikar. Men om det är någonstans man kan klara av att ta ur Hagamannen hans djuriska beteende så är det där. Annars hoppas jag, för min och alla andra kvinnors skull, att han aldrig någonsin kommer lös utan strypkoppel och världens skickligaste hundskötare i andra änden av kopplet.

Hellre en lös Pittbullterrier i parken än en lös Niklas Lindgren i Haga! Nu hoppas jag bara att åpromenadsmannen som begår våldtäkter här i Ängelholm också åker fast och in!

Gul & Blå av Svart BMW under VM

Nyligen publicerade SOM-institutet vid Göteborgs universitet en undersökning om inställningen till att ta emot fler invandrare och flyktingar. Resultatet visade att skåningar och blekingar var mest negativa, medan norrlänningar var mest positiva. Forskningsledaren framstod som förvånad över detta faktum. Som före detta malmöbo undrar jag om inte resultaten har att göra med att jag som svensk i Malmö betraktades som en minoritet och också upplevde det. Det året jag flyttade därifrån, 2002, var det vanligaste pojknamnet bland nyfödda Muhammed.

Idag läser jag i Metro att en 24-årig man blev påkörd i Malmö, efter att ha jagats av fyra män i en svart BMW längs med Södra Förstadsgatan. 24-åringen och hans kamrat var ute på stan efter Sveriges oavgjorda match mot Trinidad och Tobago i fotbollsVM. De hade båda blågula fotbollsdräkter och männen i bilen gillade inte deras klädsel.

- Det uppstod handgemäng och männen flydde mot Dalaplan, säger befälet vid Malmöpolisen. Men bilen följde efter och försökte köra på Sverigesupportrarna. Föraren misslyckades två gånger, men på tredje försöket träffade han med fronten rakt på 24-åringen. Den 23-årige förararen är misstänkt för mordförsök.

Det kanske inte är så att orsakssambandet är så klart mellan rasism och rädsla för det främmande. Är det inte så att Skåne är den mest mångkulturella regionen i Sverige och Norrland är den minst mångkulturella? Det kanske inte handlar om folkets rädsla för det okända utan den socialdemokratiska integrationspolitikens totala misslyckande. Det ser vi här nere i Skåne!

Turkiet mer jämställt än Sverige

Visste ni att Sveriges försvarsmakt är sämst på jämställdhet? Det är faktiskt sant! Det visar den internationella jämförelse som försvaret själva gjort. I Sverige har försvarsmaktens mål varit sju procent kvinnor senast 2007. Det är ett mål som Turkiet redan har uppnått. Men vi har fortfarande efter mer än tjugo år och vackra mål inte nått upp till mer än fyra procent!

Detta och mycket mer intressant finns att läsa i en handbok för kvinnor och lärobok för män: Med list & lust av Anita Jekander och Pia Brandelius. Läs den!

Men det är kanske inte så konstigt att Sverige hamnar på jumboplats. Målet finns inte kvar, och inte mycket av försvaret heller. Eftersom LAS gäller även på detta område, så åker de välutbildade kvinnorna ut först när regementen läggs ner.

Så gör man inte i Nederländerna. Deras försvarsnedläggningar bestod av massuppsägningar av manliga befäl, eftersom de kvinnliga officerarna bedömdes som värdefulla för verksamheten. Det ni!

Var det inte Göran Persson som sa att han är feminist? Och var det inte Sverige som var föregångsland på jämställdhet?

Imorgon söndag blir det badväder så jag stänger butiken och åker till Vejbystrand. Åter på måndag.

Endast Sverige svenska nationshemligheter har

Diskrimineringsombudsmannen är en av de institutioner som socialdemokraterna inrättat för att visa symbolisk handlingskraft och för att ha ytterligare en välbetald reträttplats för någon nyttig idiot.

DO är nu ute och retar upp medelsvensson till att rösta på Sverigedemokraterna. DO anser nämligen att skolavslutningen ska hållas i neutrala lokaler och inte i kyrkan, och att psalmen Den blomstertid nu kommer inte ska sjungas.

DO menar att elever och föräldrar som inte är kristna kan känna sig kränkta och diskriminerade. Det kanske är precis tvärtom. När vi inte kan behålla våra traditioner utan ska visa överdriven hänsyn fungerar nationen som en dysfunktionell familj.

Alla vet att vi har en hemlighet, men ingen pratar om den och alla tassar omkring för de andra. Jag är övertygad om att det är det absolut bästa sättet att se till så att vi alltid kommer att vara vi och dem, och att integrationen förhalas i det längsta.

Fildelning, film och frågor

Fildelning på nätet är en omdiskuterad fråga. En stor del av ungdomarna laddar hem musik och film, upphovsrättsskyddat material, via den tekniken till sin egen dator. En av de funderingar jag har när det gäller diskussionen om betalning för upphovsrättskyddat material rör målningar och andra konstverk av professionella konstnärer och artister.

Såvitt jag vet får de inte betalt när jag besöker utställningar och gallerier eller flanerar i parken och njuter av statyer eller besöker kyrkor och studerar takmålningar. Men om jag lånar en bok, en CD eller DVD så får artisten betalt? Hur fungerar det? Är det skillnad på konst och konst? Konstform och konstform? Tidsperiod och tidsperiod? Teknik och teknik? Media och media?

Om du undrar vad jag tycker om fildelning så ställdes en fråga på min blogg om fenomenet och du kan läsa både den och mitt svar här.

Ungt val 2006

De etablerade ledarsidorna betecknar resultatet från Ungt val 2006 som ett varningstecken i tiden. Varningstecken på vad? Att unga idag inte har förstånd och förmåga att ta ställning i politiska frågor och inte borde ha allmän rösträtt från 18 års ålder?

Jag anser att vi måste ta ungdomarnas röster på allvar. Resultatet av Ungt val 2006 är deras åsikt och den måste vi respektera. Om vi tycker att de borde gett uttryck för någon annan åsikt än den de faktiskt gjort, så är det vi i föräldragenerationen och ännu äldre som ska ifrågasätta vårt tyckande och handlande. Det är allmänt känt inom ledarskapsforskning att följarna gör som ledarna gör och inte som de vill att vi ska göra.

Jag anser inte att det är ungdomarnas tyckande som ska rannsakas, utan vårt eget handlande. Har du som är förälder och far- eller/och morförälder till en förstagångsväljare rent samvete. Lever du som du lär?

Resultatet i Ungt val 2006 ser ut som det gör och det oavsett vad vi tycker eller inte tycker om det. Det är vad 120 000 ungdomar mellan 15 och 21 år tycker och det som skrämmer slag på ledarskribenter och politiker är dels att (m) leder stort över (s), och ännu värre, att Sverigedemokraterna tar över 12 % av ungdomarnas röster.

Moderaterna 23,4
Socialdemokraterna 19,8
Sverigedemokraterna 12,1
Folkpartiet 9,4
Miljöpartiet 7,7
Vänsterpartiet 7,4
Piratpartiet 5,1
Centern 4,5
Kristdemokraterna 2,4
Nationaldemokraterna 2,0
Feministiskt initiativ 0,9
Junilistan 0,8
Övriga partier 4,5

Ungdomarna är inte politiskt korrekta. Det kan vara ett sundhetstecken att våga säga vad man tycker utan att snegla på vad andra ska tycka. Därav valhemligheten.

Våra barn & andras ungar?

Länsstyrelsen i Stockholm riktar allvarlig kritik mot socialtjänstens hanterande av de nio apatiska flyktingbarn, som misstänktes ha blivit vanvårdade av sina familjer. Länsstyrelsen anser att de har gjort alldeles för lite för att hjälpa de här barnen.

I höstas polisanmälde Migrationsverket den misstänkta vanvården och den utredningen pågår fortfarande. Länsstyrelsen har granskat ärendena och den starkaste kritiken riktas mot att socialtjänsten inte inledde någon utredning, trots upprepade anmälningar om allvarliga missförhållanden. Dessutom var utredningarna bristfälliga; liksom dokumentation och samarbete med andra myndigheter.

Förutom det enorma sveket mot barnen har man troligen gjort sig skyldig till lagbrott. Det är oerhört allvarligt när vuxna människor inte tar sitt ansvar. Det handlar inte bara om att sköta sitt arbete, utan också om ett moraliskt ansvar mot dessa våra minsta.

Det allra värsta är att jag misstänker att anledningen till att socialtjänsten låtit bli att utreda och ingripa är att man inte vågar lägga sig i. När det gäller flykting- och invandrarfamiljer kan det lätt framstå som politiskt inkorrekt att göra det som är en självklarhet när det gäller svenska barn. Om det är så illa innebär det att svensk lag inte gäller barn till flyktingar och invandrare och att rättssäkerhet inte existerar. Svenska myndigheter för helt enkelt skillnad på folk och folk.

Jag anser att barnets rättighet till vuxna som både bryr sig och som har civilkurage nog att våga stå på barnets sida är lika stor som vuxnas skyldighet att ingripa om det finns misstankar om att barn far illa. Om man väljer att se det som rätt eller fel så är barnets rätt att slippa vanvård alltid större än den vuxnas möjlighet att fega.

PS: Tyvärr har det varit störningar på Blogger de senaste dagarna. Servern har ibland legat nere och det är anledningen till att mina inlägg inte kunnat publicerats med rätt datum. Ber om ursäkt för detta.

Herrefolkets rätt...

Det har från citypolisen i Stockholm rapporterats om en otroligt hotfull stämning inför firandet av nationaldagen. Olika höger- och vänsterextremistiska grupper har på webben uttalat att de aktivt söker konfrontationer på nationaldagen. Stockholmspolisen ser det som ett hot, räknar med att det blir oroligheter och har därför en ovanligt stor polisstyrka i tjänst.

Det tycks man inte ha förväntat sig i Ängelholm. Under eftermiddagen hördes unga killar bröla: Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord. De satt på en bänk på Järnvägsgatan, vid busshållplatsen och hördes ända in till mig i köket.

Vi gick ut på balkongen och såg hur ett par förvuxna tatuerade småpojkar gav sig på ett par som kom gående hand i hand. Han såg ut att ha utländskt ursprung. Lite senare kom två killar med utländskt utseende flanerande på trottoaren. De förvuxna pojkarna sprang över gatan, en av dem höll i en blydagg. De hoppade helt oprovocerat på killarna och slog på dem. Killarna sprang mot Laxgatan med svenskarna efter sig. Deras kondition var inte den bästa; de gav upp och återvände till bänken. Under samtalet till polisen försvann de från platsen i bil.

Jag är inte det minsta förvånad. Det är bara en logiskt följd av att Sverige alltid framställs som den bästa av världar. Vi har det bäst, är bäst och per definition blir därmed alla andra nationer och folk sämre. Det budskapet har de förvuxna pojkarna snappat upp och internaliserat. Eftersom de är svenskar är de bättre än alla andra och har därmed alltid herrefolkets rätt att tala om för alla andra att de inte har någon rätt att ens vistas här, än mindre känna sig delaktiga i det svenska samhället.

Jag säger som uppfinnaren i Lorry: Tänkte inte på det! Det är väl högt på tiden att högsta hönsen erkänner att Sverige och svenskarna inte är bäst, störst och vackrast i världen. Jag tror det är nödvändigt för oss medborgare att inse att vi har förts bakom ljuset i decennier av de som tagit och vill behålla makten och taburetterna i staten, landstinget och kommunen. Samtidigt som vi värnar "den nationella familjehemligheten" har nationerna och folken runt omkring oss sprungit i kapp, sprungit om oss och springer sedan länge före oss. Det är dags att vakna och se verkligheten.

Bobby, barnen och Alva Myrdal

I Ekot i morse diskuterades åter det faktum att många barn far illa i Sverige. Frågan har åter aktualiserats med anledning av Bobbys tragiska öde. Enligt socialtjänstlagen har alla som i sin yrkesverksamhet kommer i kontakt med barn och ungdomar skyldighet att anmäla misstanke om att ett barn far illa till socialnämnden. Lagen är tydlig men tillämpningen fungerar inte som tänkt.

- Man har inget barnperspektiv helt enkelt. Man ser inte barnet, säger Suzanne Julin på Socialstyrelsen. Det får mig att associera till Alva Myrdals tankar om familjen.

Lagen har varit omdebatterad länge och för tre år sedan föreslog den ansvarige ministern, Morgan Johansson, en rad åtgärder. Men inget har hänt och idag vill Morgan Johansson inte kommentera frågan.

Det förstår jag. Det krävs mer civilkurage att stå upp och erkänna undlåtenhet, än att leka struts och stoppa huvudet i sanden. Och civilkurage är en sällsynt egenskap i landet där nånannanismen råder.

Men snälla Morgan; när vi läste statsvetenskap i Lund och du sommarjobbade på Arbetet och tog in mina debattartiklar var det väl knappast detta vi tänkte oss av framtiden?

Exit, Bodström!

Jag har i tidigare inlägg kritiserat utrikesdepartementet för att inte respektera vår grundlagsskyddade yttrande- och tryckfrihet. Enligt min mening är det demokratins centrala fundament. Då gav utrikesminister Leila Freivalds order om att stänga Sverigedemokraternas hemsida. Något som hon först förnekade, men sedan tvingades erkänna var sant.

Nu återupprepas historien. Men denna gång är det justitiedepartementet och justitieminister Thomas Bodström som gett order om razzia mot The Pirate Bay. Sossarna anser att de är lagen och sosseministrarna kan därför beordra vem som helst till vad som helst så länge de själva anser att syftet är gott.

Upphovsrättslagen är förvisso viktig, men mot bakgrund av den enorma tekniska utvecklingen borde man kanske se över hela ersättningssystemet, istället för att försöka förbjuda och lagstifta mot användning av de ny teknik. Det uppfattas av ungdomar inte som ett skydd för individen, utan snarare som en hjälp för vissa kapitalstarka branscher att öka vinsterna på bekostnad av småfolket.

Som oftast i sossarnas värld så är formen, i detta fall mediet, viktigare än innehållet. Men det är ju skillnad på konst och konst eller? Nu väntar jag bara på en återupprepning av Freivalds kapitulation. Exit, Bodström!

Skilda världar

Vi lever i skilda världar. Det blev väldigt påtaglig när jag i eftermiddags gick ut på min balkong för att se bröllopet i Ängelholms kyrka. En av de festklädda bröllopsgästerna var Charlotte Perrelli. Bruden var som en gräddbakelse, kyrkan var lövad och den svenska flaggan vajade. Mina frisörer Petra och Henric på Sandbergs Salong fanns med, liksom Gun från HOVJUVELERARE BERGGRENS GULD . En lycklig dag för brudparet. Små bebisar i barnvagnar och livet framför sig.

Samtidigt utspelades ett helt annat drama vid den offentliga toaletten, precis bredvid kyrkan och just utanför min balkong. Den ligger strategiskt placerad vid Rådhustäppans pergola och park, där stadens narkomaner och alkoholister håller till. Med påföljd att ingen annan vågar titta på blomsterprakten, fontänen eller konstverken. Och många är de mammor med kissnödiga barn som öppnat dörren till den offentliga toaletten för att snabbt stänga den och hjälpa sitt barn att kissa på gräset utanför. Kostnaden för den offentliga toaletten kan därför med lätthet delas med antal kända missbrukare.

Nu stod det en polisbil vid Rådhustäppan och två uniformerade poliser stod utanför den ena toalettdörren. Personalen på Nick´s Bar & Restaurang hade som vanligt ringt polisen, eftersom någon av gubbarna varit inlåst misstänkt länge. Överdoser och kollapser tillhör vardagen för oss som bor och arbetar i närheten av den offentliga toaletten, så vi har lärt oss att hålla lite uppsikt över stadens olycksbarn.

Poliserna tog på sig handskar, körde fram bilen och klädde in baksätet med papperssäckar. Så småningom lyckades de ta sig in på toaletten och hjälpa gubben upp och ut. De knäppte hans byxor och klädde in honom i plastsäckar (som restaurangpersonalen kom springande med). De placerade gubben i baksätet och satte en spypåse i hans hand. Det var alltså ingen överdos denna gången eftersom ambulans inte tillkallades. Då brukar ambulansen komma först, och invänta polisen.

En timme på min balkong pingstafton tydliggör utanförskapet och de skilda världar som vi lever i. Poliserna känner inte igen sig i Göran Perssons glättiga beskrivning av verkligheten och tjatet om att det går bra för Sverige. Och det kanske det gör – men det går inte bra för människorna som lever i Sverige. Det är väl dags att de gamla gubbarna lämnar styrelserummen och möter den verklighet som finns utanför. Alla ska med. Så enkelt är det.

Mycket snack och lite verkstad

Ekot har undersökt hur många som är under 40 år på riksdagspartiernas valsedlar och hur många av dem som skulle komma in i riksdagen om valresultatet blev detsamma som förra valet. Flera partier har ambitionen att hälften av alla på valsedlarna ska vara under 40 år, men inget parti når upp till den.

(s) är bäst med 37 procent av kandidaterna under 40 år. Lägst ligger (v)med 26 procent av kandidaterna under 40. (fp)och (mp)får in högst andel unga. (kd) är det parti som kommer att få den lägsta andelen; bara 2 av 33 platser att gå till personer under 40 år.

På SSU-kongressen 2001 antog statsminister Göran Persson SSU:s utmaning att hälften av de som står på partiets vallistor skall vara under 40 år.

– Det är ett lätt löfte att ställa ut. Är det så att vi kommer att ha tillgängliga kandidater så nog kommer vi att se till att varannan kandidat på listorna är under 40 år. Jag är inte optimistisk om att vi klarar det, men vi ska göra ett försök, sa Göran Persson.

SSU:s ordförande Anna Sjödin är missnöjd med hur det ser ut på vallistorna.

– Först och främst är det inte Göran Persson som sitter i partiernas valberedningar utan det är människor runtom i landet. Det är klart att det finns en tröghet. Ibland är det svårt att byta ut människor som har suttit länge.

Först och främst anser jag att det är väldigt märkligt att man betraktas som ung tills man fyllt 40 år! Det säger en hel del. Av erfarenhet vet jag dock att även jag som mer än väl fyllt fyrtio betraktas som ung i politiska sammanhang. Anledningen till det hänger nog till viss del samman med Anna Sjödins påpekande.

Om man vill ha in yngre människor på valbar plats så är det de gamla gubbarna i valberedningar och nomineringskommittéer som i första hand måste bytas ut. Sossarnas externa utnämningsmakt har ifrågasatts, men det finns även en intern utnämningsmakt. Den och partidemokratin är en försummad del som inte har ifrågasätts. Det är väl dags att göra det nu. Om det uttalade önskemålet om att fler unga måste attraheras av partipolitik, i förlängningen handlar det om demokratins överlevnad, så anser jag det nödvändigt att ta valsedlarnas representativitet på allvar.

Andelen förstagångsväljare har aldrig varit fler än i årets val. Det märks inte på valsedlarna, och absolut inte i valberedningar och nomineringskommittéer, men det kan komma att märkas i valresultatet.

Demensen inom politiken

Statssekreterare Hans Dahlgren på utrikesdepartementet står fast vid att han inte talade med statsminister Göran Perssons närmaste man Lars Danielsson annandag jul 2004 i samband med flodvågskatastrofen. Det framgår av justitieombudsmannens förhör med Hans Dahlgren som publicerats idag. Dessutom uppger Hans Dahlgren att även om han skulle ha talat med Danielsson vid de tidpunkter som Danielsson angett, så hade han inte kunnat ge honom den information som Danielsson hävdar.

Uppgifterna som Danielsson lämnat om att utrikesdepartementet jobbade för fullt och hade läget under kontroll var, enligt Dahlgren inte kända av honom själv förrän framåt kvällen på annandagen.

JO undrade också om Dahlgren och Danielsson diskuterat sina olika minnebilder. Enligt Dahlgren talade de en gång i mobiltelefon om saken den 6 december och en gång på Danielssons rum i Rosenbad den 12 december förra året. Dahlgren säger till JO att han inte kan komma ihåg varje ord som yttrades.

Lars Danielsson hävdar fortfarande att han talade med Dahlgren tre gånger under annandagen. Två äldre män som innehar maktpositioner på högsta nivå inom politiken. Många, även jag själv, har spekulerat i varför herrarna inte kan reda ut var de var och vem som ringde eller inte ringde till vem. Det finns ett antal teoretiskt tänkbara logiska förklaringar…

Kan det vara så enkelt att de här gubbarna är så gamla att de börjat få problem med sina minnesbilder på grund av åldern? Enligt egen erfarenhet vet jag att det finns massor av gamla gubbar, gråhåriga och tunnhåriga 30- och 40-talister, inom politiken. Sådana som inte själva inser att de inte tillför någonting utan enbart tjänar som dörrstopp för all vidare utveckling och framtidstro. De som borde lämnat taburetterna för länge sedan. De som försöker lösa dagens problem med gårdagens lösningar.

De som har mer tid att tycka om bakom sig än framför sig, för att citera suveräna Hasse & Tage. Demensen inom politiken sprider sig som glömskan i en del av Kjell Espmarks utmärkta romansvit. Kanske är det den typen av förlorade minnesbilder vi ser även här? Vad tror ni? Borde de inse sin begränsning och lämna över till yngre krafter? Eller...