Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

måndag, juli 31, 2006

Hagamannen menade inget illa

Idag rapporterar Ekot att Niklas Lindgren, mera känd som Hagamannen, överklagar den del av domen som gäller två fall av mordförsök. Niklas Lindgren dömdes till 14 års fängelse för sju brott i Umeå tingsrätt. Fem av brotten har han erkänt, men han nekade till två fall av försök till mord.
Hagamannens, och tillika slagskämpen SSU:s ordförande Anna Sjödins advokat, Leif Silbersky säger till TT att: - Min klient har bedyrat att han icke har haft något uppsåt att taga dessa flickor av daga, men oavsett vilken bedömning hovrätten kommer att göra i dessa två fall yrkar jag på att straffet ska kortas. 14 års fängelse är ett allt för långt straff.
Jag anser tvärtom att det är alldeles för lågt. Straffet måste på något sätt ställas i relation till den livstidsdom som kvinnorna fått. Jag menar att statens uppgift är att upprätta kvinnornas heder genom att erkänna deras lidande. Deras anhöriga borde vara delaktiga i processen.

Jag vet att försvarsadvokater har till uppgift att försvara sina klienter, men tyvärr är det ofta så att de omfattas av samma värderingar som gärningsmannen. Återkommer till det vid ett annat tillfälle.

Men hur en ansedd advokat kan anse att Niklas Lindgren inte hade uppsåt att mörda när han våldtog och misshandlade han en kvinna och sedan lämnade henne medvetslös i snön. Mycket kan man tycka om Silbersky men knappast att han är dum så han inte inser att hade frusit ihjäl om inte en väktare hittat henne. I det andra fallet hotade Niklas Lindgren kvinnan till livet under tiden som han våldtog och misshandlade henne. Men när folk passerade platsen skrämdes han bort, vilket förmodligen räddade henne.

Min förhoppning är att vi visar att vi inte accepterar att män, på grund av bristande kontroll av sin sexualitet och självkänsla, har rätt att utnyttja flickor och kvinnor mot deras vilja. Att använda sig av mer än den nedre delen av straffskalan signalerar att samhället inte accepterar det beteendet.

Och tyvärr är Åpromenadsmannen fortfarande på fri fot, medan vi flickor och kvinnor i Ängelholm sitter inne bakom våra låsta dörrar. Det räcker nu!

lördag, juli 29, 2006

"Nya Hagamannen" på löpsedeln

Ännu ett sexövergrepp - det åttonde i ordningen - har skett i Ängelholm rapporterar Kvällsposten idag. Jag läste löpsedeln när jag gick förbi butiksgrannen och köpte tidningen – Peter J Olsson och Maria Ludvigsson skriver förresten ofta skarpa ledare där. Tidningen berättar i en artikel att offret den här gången var en flicka under 15 år och att polisen vädjar till allmänheten om hjälp. Denna gång var det ett barn som drabbades av en mans sjuka sätt att visa dominans.

Min lokaltidning Helsingborgs Dagblad/NST har av någon anledning valt att inte skriva om detta övergrepp. Varför vet jag inte, normalt brukar det vara nyhetstorka under semestertid. Jag upplever det som att man sticker huvudet i sanden och väntar tills stormen är över. Den strategin passar inte mig; jag vill ta min del av ansvaret. Jag anser att John F Kennedy hade helt rätt när han fällde sina tänkvärda och berömda ord:
Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land.
Mot bakgrund av de kvinnor som blivit utsatta för den värsta kränkning en kvinna kan råka ut för; tycker jag att det är högt på tiden att vi lämnar ”mycket-snack-och-lite-verkstad-stadiet”. Jag ser hur det är, jag vet hur jag tycker att det bör vara –skillnaden däremellan ger svaret gör!

Innan nästa kvinna faller offer för Åpromenadsmannen, i folkmun och Kvällsposten kallad nya Hagamannen, vill jag vidarebefordra några konkreta förslag som ligger till grund för det Handlingsprogram för kvinnors trygghet som jag nu håller på att arbeta fram. Jag kommer att utveckla det i dialog med professionell personal, ideella krafter och med dig som vill bidra till ett tryggare samhälle.


Samhället måste tydligt signalera att sexuellt våld inte accepteras, som att använda straffskalorna och ge polisen uppdrag och resurser att höja uppklarningsprocenten

En ”våldtäktskommission” bildas inom Skånepolisen

Samla kompetens vid en våldtäktsklinik i Skåne, som även ansvarar för forskning och kunskapsdelning

Krav på behandlingsplan för dömda

Könsperspektiv på stadsplanering

Starkare fokus på våld i hemmet; kvinnors och barns mänskliga rättigheter


Det var några av de punkter som jag arbetar utifrån. Bidra gärna med dina kunskaper, erfarenheter och idéer. Och fråga inte längre vad samhället kan göra för dig, utan vad du kan göra för samhället...

fredag, juli 28, 2006

Har Hagamannen en dubbelgångare?

Två unga systrar intervjuas i Kvällsposten/Expressen om våldtäkten i Ängelholm. Det är ett bra reportage, tycker jag, eftersom det speglar kvinnors upplevelse och verklighet.
- Snacket går, många tror att det i flera fall är en och samma person, säger systrarna Jasmine och Melissa. De är numera ytterst försiktiga när de ska hem från krogen på fredags- och lördagsnätter. - Man försöker alltid gå med någon kompis. Vid de tillfällen jag går ensam har jag alltid mobilen påslagen och uppringd till syrran så hon hör var jag är någonstans, säger Melissa.
Jag känner igen deras beskrivning om att många tror att det är en och samma man - Ängelholms motsvarighet till Umeås Hagaman: Åpromenadsmannen. Det har diskuterats bland flickor och kvinnor ända sedan valborgshelgens våldtäkt - den sjunde olösta i ordningen.

Vi kvinnor blir inte tryggare av att få veta att statistiken visar att Ängelholm är säkrare än Helsingborg, Malmö och Stockholm. Vi finns här och nu och är rädda här och nu. Och inte bara vi kvinnor utan även våra pojkvänner och män. De har fått en nygammal uppgift: att eskortera oss kvinnor hem. Vi är tillbaka på den tiden då kvinnor inte kunde vistas ute utan förkläde. Skillnaden är att vi kvinnor numera har vant oss vid att kunna röra oss fritt.

Det är definitivt inget normalt liv för en kvinna på 2000-talet att inte våga gå ut utan förkläde och vi ska heller inte behöva acceptera det.

Jag har rätt att känna mig trygg. Jag har rätt att slippa sådana som du. Jag har rätt att gå var jag vill när jag vill utan att sådana som du förstör mitt liv. Jag vill känna mig trygg i Ängelholm. Jag är inte trygg idag. För att du finns och för att du fortfarande är på fri fot. Först när du finns i fångenskap kan jag känna mig fri och trygg.
Jag anser att du ska sitta inne och jag ska kunna vara ute, och inte tvärtom! Det borde väl ändå vara ett minimalt anständighetskrav som vi medborgare kan enas om?

torsdag, juli 27, 2006

Ung flicka våldtagen i Ängelholm, igen!

Löpsedlar och rubriker från HD/NST ropar ut nyheten: "Tonårsflicka våldtagen i Ängelholm", och som läsare vet du inte om det är en nyhet eller repris. En tonårsflicka våldtogs natten till söndag i närheten av Ängelholms hembygdspark. Liksom vid våldtäkten på åpromenaden i valborgshelgen har förövaren dessutom stulit saker från sitt offer. Polisen misstänker att gärningsmannen kan ha tagit dem som troféer.

De senaste åren (2001 till 2003) har det varit flera våldtäkter i Ängelholm. De har det gemensamt att de skett nattetid mitt i de centrala delarna av staden och drabbat kvinnor som varit på hemväg. De är fortfarande inte uppklarade trots att polisen misstänker att det kan vara samma gärningsman i flera av fallen. Den sjätte våldtäkten skedde på Åpromenaden i valborgshelgen 2006 och nu, bara några månader senare, våldogts en 16-årig flicka på väg hem från Tullakroksfesten nära Åpromenaden.

Efter den förra våldtäkten tog jag initivativ till en Manifestation mot våldet i samhället, men efter den har intet skett och Åpromenadsmannen går fortfarande lös. Många kvinnor, som jag pratat med, tror att Hagamannen har en like här i stan. Och jag förstår att de tycker känns osäkert att gå ut. Jag har tur som har hjälp att gå ut med hundarna på kvällen, men det finns många kvinnor som får sitt normala liv begränsat. Dels för att det finns en galning lös, dels för att samhället inte gör något konkret för dem.

Det är inte rätt att en brottsling kan ta sin kvällspromenad, medan vi andra inte ens vågar oss ut.

onsdag, juli 26, 2006

Är flickors hälsa mindre viktig?

Häromdagen skrev jag om Nyamko Sabunis (fp)förslag på hur svenska kvinnor skulle slippa utsättas för bland annat tvångsgifte och könsstympning. Jag tycker att det är en självklarhet att alla, inte bara pojkar och män, ska omfattas av svensk lag. Höll i och för sig med Nyamko Sabuni i sak, men sa att jag hade svårt att för metoden lagstiftning om att alla flickor ska genomgå en gynekologisk undersökning vid ett antal tillfällen.

Sedan skrev hon en väldigt bra debattartikel i HD/NST (svar på en ledare som tyvärr inte finns på nätet) där hon utvecklade sina tankar. Den fick mig att se hennes förslag i en ny dager.

Idag är det nämligen så att alla pojkar får sina genitalier undersökta vid minst tre tillfällen, medan ingen någonsin undersöker flickor och kvinnor i underlivet. Flickor och kvinnor som inte blir gravida och föder barn kan leva hela livet utan att genomgå en enda undersökning och utan att en enda gång få höra att "du ser helt normal ut".

Det är inte märkligt att plastikoperationer av kvinnokönet, som oftast inte ens flickorna själva har ett namn för, ökar dag för dag. Och inte heller att frågorna till tidningarnas och Internets sexexperter kring ämnet blir fler och fler.

Överhuvudtaget så är det väldigt tyst om flickors genitalier. De behandlas fortfarande som "det onämnbara". Många flickor får inte ens idag ett namn på sitt kön, vilket försvårar möjligheten att prata med sjukvårdspersonal. En dag på stranden visar tydligt på skillnaden mellan små flickor och pojkar. Flickor har oftast både trosor och behå eller hel baddräkt innan de ens fyllt ett, medan pojkarna oftast är nakna, ibland ända upp till skolåldern.

Varför undersöks pojkarnas genitalier flera gånger mellan födseln och mönstringen, men inte flickornas? Kan det hänga kvar sedan medeltiden då kvinnan inte ansågs som mer än en kläckningsmaskin? Det är en viktig fråga, inte minst ur folhälsoperspektiv. Du har så rätt Nyamko! Tack för ditt klarläggande. Det var verkligen upplysande.

tisdag, juli 25, 2006

Sekterismen brer ut sig

Magasinet Amos rapporterar om hur lojalitetskraven brer ut sig och vi-och-dom-tänkandet ökar i en mycket intressant artikel av Kristina Lindh där kyrkoherden och sektexperten Karl-Erik Nylund säger:
Det har blivit lägre i tak. Grupptrycket ökar och grupper ställs emot varandra. Man möter mer 'är du inte med oss så är du mot oss'-jargong än tidigare. Det slutna gemenskapen utan verklighetskontakt är den urartade slutstationen för en av våra starkaste drifter:den att få höra till.
Sekterismens rötter heter avundsjuka.
All sekterism tillfredsställer behovet att bli sedd, bekräftad och bejakad. Att avvikande åsikter repekteras, även om de går stick i stäv med andras, är sekterismens motsats, fortsätter han. Och ju starkare man svetsar samman ett "vi" desto längre blir avståndet till "dom". Vi är bra. Dom är inte så bra. Det är elitism, ytterligare en varningssignal. Elitismen är ett av sektens främsta kännetecken.
Sekterismens fem kännetecken:

1. Vi-och dom-tänkande. När gränsen till gruppen utanför växer. Akta dig för att odla relationer utanför gemenskap.

2. Elitism. När vi här inne är mycket bättre än de där ute. Låt inte ditt samvete styra synen på andra. Det går inte att skilja ut sig utan att för den skull se ner på omgivningen.

3. Avundsjuka. När gruppen lockar genom att medvetet spela på andras beundran. Gemenskapen bygger på ha-begär.

4. Lojalitetskrav. När gruppen försöker köpa andras trohet. Lita inte på varandras trohet. Det finns inte plats att bryta mot normen utan att bli utfryst.

5. Sanningsanspråk. När det bara finns en åsikt som är den rätta. Kontrollera att verklighetskontakten är bruten och låt bristen på respekt för oliktänkande prägla gemenskapen.

Något att fundera över för individerna i ASP, Anonymous Said Party.

måndag, juli 24, 2006

Pappa och ledare för yttersta vänstern



Den som inte är kommunist före tjugo års ålder har inget hjärta - den som är kommunist efter tjugo har ingen hjärna, sa Georges Clemenceau till sin son när han fick veta att han gått med i kommunistpartiet.


söndag, juli 23, 2006

Pengar åt Petter och andra sk "proletärer"

Hasse Karlsson anser inte att Sveriges Television kan ta ansvar för hur Petter använder sina vinstpengar från det i statsfinansierade SVT. Han anser inte heller att SVT bryter mot sitt uppdrag.

Det förvånar mig inte. Ett av kommunisternas paradbudskap är solidaritet. Det innebär att en kommunist är solidarisk med en annan kommunist och att alla kommunister förväntas vara mer solidariska mot partiordföranden än mot andra kommunister.

Petter är en kommunist som är solidarisk med andra kommunister och mest mot partiordföranden och skänker därför en del av sina skattevinstpengar från SVT till partiets projekt Osynliga partiet. Hasse Karlsson är i alla fall f d kommunist, ordförande för KPMLR i Malmö, först anställd på Proletären, senare på socialdemokratiska Arbetet och nu på statliga Sveriges Television, som anställer Petter som också är kommunist. Ja, jag vet att det blir ett cirkelresonemang när man beskriver begreppet kommunistisk solidaritet, men naturlagarna fungerar så.

Har idag fått ytterligare information från säker källa om moralen och den inre solidariteten i KPMLR:s organisation. Den innebar att Centralkommittén anställdes som journalister, förvisso oberöriga, av tidningen Proletären som fick statligt presstöd. För att det skulle se bra ut utåt betalades bara en halvtidslön ut som lön. Resterande halvtidslön betalades ut svart, direkt i kontanter från kassaskåpet i KPMLR:S lokal i Göteborg. Enligt min källa var detta så sent som på 1980 och 90-talen - hur det är nu kan jag inte uttala mig om.
Historiska fenomen inträffar alltid två gånger - den första som tragedi, den andra som fars...Alla revolutioner har hittills bara bevisat en sak, nämligen att mycket låter sig förändras, bara inte människorna, sa Karl Marx.

lördag, juli 22, 2006

Politisk propaganda för Petters prispengar

Fick ett mejl med reaktioner och reflektioner på ett av mina tidigare inlägg. Tack för det! Bifogat fanns bilden ovan på Petter i Toppkandidaterna, helt uppenbart utanför Centerpartiets lokal. Vad har han i kartongen? Flygblad eller bomber med budskap från Osynliga partiet? Vad vill han och varför?

Jag har i ett tidigare inlägg under rubrikenFenomenet vänsterextremister kommenterat Petter och Toppkandidaterna. Nu senast i inlägget Nya attentat mot centern vilket tycks ha skapat en om inte bloggstorm så i alla fall mer än en sommarbris. Närmare trettio kommentarer och några mejl!

Med anledning av den kunskapsbrist som tycks råda i frågan väljer jag att publicera en del av Ekots rapportering av problemet. Varsågoda:

Vinnaren av SVT:s program Toppkandidaterna, Petter Nilsson, skänkte 100 000 kronor av prispengarna till Syndikalistisk ungdom och dess projekt Osynliga Partiet, som står bakom de nu uppmärksammade protestaktionerna mot bland andra centerpartiet.

Christer Sturmark, som ingick i programmet Toppkandidaternas jury, anser att Sveriges Television bryter mot sitt uppdrag när pengar skänks till en organisation som inte accepterar demokratiskt beslutade lagar och regler.
Det är tveksamt om det är förenligt med radio- och tv-lagen, eftersom public service uppgift är att värna om de demokratiska grundprinciperna och värderingarna. Petter var ju väldigt tydlig med att han skulle använda pengarna till en organisation som inte accepterar grundläggande demokratiska principerna.
Christer Sturmark anser att Sveriges Television bryter mot sitt uppdrag som Public Servicebolag när pengar går till syndikalistisk ungdom och dess projekt Osynliga Partiet. Och jag kan bara hålla med.

Det är en organisation som på sin hemsida propagerar för demonstrationer mot bland andra centerpartiet och förslaget att slopa anställningsskyddet för personal under 26 år.

En av demonstrationerna utgjordes bland annat av glaskrossning på en polisstation på söder i Stockholm. I Göteborg utsattes centerns lokaler för skadegörelse och Osynliga partiets märke fästes på väggen. Säpo utreder dessutom ett stort antal andra liknande händelser mot centerpartiet runt om i landet.

Vinnaren av programmet Toppkandidaterna, Petter Nilsson, skänkte omkring 100 000 kronor till Syndikalistisk ungdom och därmed till Osynliga partiet. Men SVT:s ansvarige projektledare Hasse Karlsson anser inte att Sveriges Television kan ta ansvar för hur pengarna används och han anser inte heller att SVT bryter mot sitt uppdrag.
Jag tar inte ställning till Osynliga partiets olika manifest, det är inte min uppgift att göra. Jag tar ställning om Petter Nilssons åsikter och det han har framfört inom ramen för Toppkandidaterna ligger inom ramen för en demokratisk debatt och det anser jag att det gör, säger Hasse Karlsson.
Hasse Karlsson finns i bekantskapskretsen till mycket nära vänner och har varit medlem i stalinisterna och ordförande i KPML:r, tillika medlem i Centralkommittén! Önskar att jag kunde betrakta honom som en objektiv och fristående journalist. Men så är inte fallet. Och sändaren spelar en avgörande roll för hur budskapet ska tolkas. Petter vet precis; men jag är fortfarande osäker...

Personligen är jag mycket tveksam till både Sveriges Televisions bedömning och anser att Petters användning av prispengarna är ytterst märklig. Hur kan licensmedel (i princip skattepengar) användas som grundlägggande anslag i en synnnerligen suspekt sekt utan demokratisk protest?

fredag, juli 21, 2006

Gud spår och Jantelagen rår

Läste häromdagen en intervju med kulturjournalisten och författaren Anneli Jordahl i HD/NST. Hon är aktuell med boken Att besegra fru J. - en bok om Elsie Johansson som kommer ut på Atlas förlag i mitten av augusti. Det som väcker mitt intresse är den betydelse som, den av Axel Sandemoses nedtecknade Jantelag tycks ha haft och och fortfarande har för kvinnor i arbetarrörelsen.

"Elsie Johansson gifte sig och fick barn tidigt och jobbade 30 år på posten. Att skriva och publicera sig var det inte tal om i den jantelagspräglade värld hon rörde sig i. Författardebuten skedde först vid 48 års ålder. Det är här som bokens titel kommer in."
- Elsie Johansson har sagt att 'mitt liv har gått ut på att besegra fru J', och den strofen finns också med i en dikt som hon har skrivit, säger Anneli Jordahl.
Gissa om jag känner igen mig i den beskrivningen! Som kvinna uppväxt i arbetarhem, medlemsskap i Unga Örnar vid fyra års ålder så är Jantelagen internaliserad till den milda grad att det fortfarande vid 47 års ålder är svårt att inse det själv.

Ändå är det så uppenbart när jag försöker se det utifrån. Vi flickor skulle inte tro att vi var något eller kunde något. Om vi blev gifta och fick barn så hade vi tur. Boklig bildning var skadlig. Vi flickor i arbetarklassen hade inte hjärnor som klarade av den typen av intellektuell påfrestning.

Då jag som trettiofemårig ensamstående mamma med fyra småpojkar blev uppsagd på grund av arbetsbrist i samband med fastighetskraschen beslutade mig för att läsa vidare igen, möttes jag inte av några positiva kommentarer. Tvärtom! Trodde jag att jag var bättre än andra?! Duger inte vanliga skitjobb till dig?! De menade att det skulle sluta illa för mig. Jag var inte ämnad för boklig bildning. De hade minsann hört om andra arbetarungar som trott att de var något och börjat studera i Lund. Det hade slagit över för dem.

Ett sätt att beskriva att hjärnan av födseln var för svag för en sådan ansträngning. Det är inte långt mellan genialitet och galenskap, sa de. Och menade att jag som kom från arbetarklassen inte hade en hjärna konstruerad för genialitet utan skulle urarta till galenskap. Sankt Lars i Lund eller Sankt Sigfrid i Växjö nästa!

Jantelagen är en i allra högsta grad levande norm inom såväl socialdemokraterna och kommunisterna. Det är arbetarrörelsens mest effektiva sätt att hålla de sina på plats. Tro inte att du är något! Ideologin bygger på det samtidigt som det präglar politiken. Alla ska ha det lika dåligt!

Jag lyckades ta examen vid Lunds universitet och har sedan studerat vidare vid Malmö högskola. Efter 215 universitetspoäng betraktas jag inte som en resurs utan som en förrädare. Tragiskt tycker jag. Men Gud spår och Jantelagen rår inom svensk arbetarrörelse.

Kunskapsföraktet styr sossarna och kommunisterna. Det uppenbarades för mig när jag som akademiker arbetade som politisk sekreterare för sossarna i Skåne. Min universitetsexamen uppvägdes inte ens av att jag arbetat vid löpande bandet i fabriken hemmavid, städat trappor och offentliga institutioner, passat barn i familj, diskat på restaurang om nätterna när barnen var små eller ens passat upp som servitris och brett mackor, sålt snus och pilsner till långtradarchaufförer och bergssprängare.

Samtidigt säger man sig satsa på högskolor och bygger en i varje buske. Ett bra sätt att smeta ut det som finns så att ingenting blir värt något och alla blir lika dåliga! Bra jobbat!

torsdag, juli 20, 2006

Niklas Lindgren alias Hagamannen

En enig tingsrätt i Umeå dömde igår Niklas Lindgren, mest känd som Hagamannen, till 14 års fängelse. Han döms för två fall av försök till mord, grov våldtäkt, våldtäkt samt försök till våldtäkt. Inte mycket med tanke på hur många kvinnors liv han har förstört och förött. När det gäller mordförsöken anser tingsrätten i ett fall att Niklas Lindgren är skyldig eftersom det finns ett så kallat likgiltighetsuppsåt. Det innebär att rätten anser att han inte brydde sig om huruvida den utsatta kvinnan överlevde eller inte. I det andra fallet av mordförsök anser rätten att Niklas Lindgren haft ett direkt uppsåt att döda.

Niklas Lindgrens advokat, Leif Silbersky, säger att de kommer att överklaga domen eftersom de inte anser att han haft uppsåt att döda (sic!).

Återigen denna syftesetik! Gud, vad jag är trött på den! Det var inte meningen. Det bara blev så. Det är inte mitt fel. Jag kan väl inte hjälpa det.

Jag förstår inte att män, inte ens en våldtäktsman, hellre blir betraktad som en fullständig idiot än att erkänna att de har begått ett fruktansvärt brott. De betraktas oavsett egen- och advokatbild av kvinnor och de flesta män ändå som en levande vandrande mina.

Jag förstår inte Silberskys och Lindgrens tanke (förutom street smartness) att överklaga domen och deras tolkning av begreppet ”uppsåt att döda”. Lite konsekvensetik i det svenska rättsväsendet hade varit en väldigt god gärning för juridikens patriarkers frånvarande rättspatos.

Om du skulle genomföra en misshandel och våldtäkt på en kvinna; lämna offret naket, blödande, nedslaget och medvetslöst i snön en natt med en utetemperatur på cirka minus 20 grader Celcius på en plats där du säkert vet att ingen normalt kommer förbi förrän många timmar/dagar senare inser du inte att du lämnar ut kvinnan till en säker död? Eller tror du att hon klarar sig bara för att du inte menade att hon skulle dö? Jag bara undrar hur dum man får lov att bli...mer än lovligt...

Jag vet att konsekvensanalyser tyvärr är en i högsta grad rar-stämplad bristvara inom politiken. Men det försvarar inte sådana dumheter som Silbersky och Lindgren kommer med. Visst sjutton fattar gemene man vad konsekvensen blir av det handlandet? Det de sysslar med är bara ren feghet. Känner att det bara finns ett par begrepp som beskriver beteendet och de är tyvärr fruktansvärt könsrasistiska så de vill jag inte använda. Men jag kan ändå vädja till Niklas Lindgren: Stå upp och ta ditt straff!

Till advokaten borde jag egentligen inte säga någonting. För varje gång jag nämner hans namn på bloggen kan han höja sitt arvode. Hans senaste klienter SSU-ordförande Anna Sjödin och Hagamannen Niklas Lindgren innebär bara att han kan skratta ännu mer och högre hela vägen till banken. Det är honom fövisso väl förunnat; men varför är alla som finns runtomkring så välvilliga och accepterande?

Men var blev mitt förslag om att skicka Hagamannen till hundskolan av? Och varför är å-promenadsmannen som begått fem våldtäkter här i Ängelholm fortfarande lös?

Några av mina tidigare inlägg om Hagamannen och åpromenadsmannen:

Hagamannen till hundskolan


Ring P1 ringde mig


Politiker protesterar mot våldet

tisdag, juli 18, 2006

Spionen som kom in i kommunisterna

Sveriges genom tiderna största och mest kända spion har kommit ut. Idag berättar han att han har gått med i vänsterpartiet. En nyhet som tydligen förvånar många.

Men egentligen är det ganska logiskt. Som dubbelagent har han väl lärt sig att man kan vara vad som helst bara man inte säger det. Ungefär som Lars Ohly är kommunist men inte säger det. Steget är knappast långt mellan dubbelagent och dubbelmoral.

1987 rymde den livstidsdömde Stig Bergling under en permission - hur naiv får en stat vara? - till Sovjetunionen, där han bodde fram till 1994. Det borde väl avskräcka de flesta från kommunismen, jämför med Kirunasvenskarna. Men Bergling tycks bara stärkts i sin tro.

Jag tror att Bergling och Ohly kan bli ett radarpar. De är båda kommunister, karlar med ett komplicerat förhållande till kvinnor. Båda är kompletta konspirationsteoretiker och kan säkert komplettera och kontaminera varandra till fulländning och vinna dubbeln i konspirationsteori i vilket mästerskap som helst. De har dubbelmoralen som gemensam livsstil. Nästan lika duktiga som Göran Persson - förvisso knappast karl för sin hatt. Men i honom har de förresten en gemensam fiende eller var det vän? Vem vet?

måndag, juli 17, 2006

Heder åt Nyamko Sabuni!

Nyamko Sabuni är en kvinna som med hjärna och hjärta som vunnit min respekt. Hon har nyligen gett ut en bok Flickorna vi sviker och skriver i den att:
Jag vill riva de fundament som hederskulturen vilar på i Sverige.
Därför föreslår hon bland annat att statsbidrag till religösa friskolor tas bort, att huvudduk inte tillåts för barn och att obligatoriska gynegologiska undersökningar införs i skolorna för att kontrollera att könsstympning inte förekommer.

Hon vill också kriminalisera barn- och tvångsäktenskap och införa begränsningar för hemgift.

Jag beundrar verkligen Nyamko, hon är en kvinna som kämpar för det hon tror på, är ärlig och trovärdig och sist men inte minst för att hon är så modig. Hon har inte sitt parti (fp) eller övriga allianspartier med sig. Trots det står hon upp för de flickor och kvinnor som vi sviker. De flickor och kvinnor som trots att de är svenska medborgare och lever i Sverige inte skyddas av svensk lag. Inte på grund av att de inte omfattas av den utan på grund av en otrolig feghet hos Sveriges riksdag.

Symptomatiskt nog vill inget tjänstgörande statsråd kommentera hennes förslag. Nej, det hade jag heller inte förväntat mig. För det första är det viktigt som sossestatsråd att vara politiskt korrekt och för det andra så har Göran Persson semester. Herr Persson har ju ingen kristallkula så han kan inte tala om för vikarierna vad de ska tycka i varje enskild fråga som dyker upp veckor i förväg. Mycket kan man räkna ut med hjälp av Det Perssonska Retoriklexikonet. Men han tänkte mer på sin semester än på flickornas sommarlov. Dem tvingas gifta sig i hemlandet för att pappa ska få fler oxar, kor och svin eller mer guld och större heder.

Shame on you!

Jag håller däremot inte med Nyamko när det gäller val av metod. Lagstiftning och förbud är inte rätt väg att gå, även om jag mycket väl förstår hennes frustration. Det finns en anledning till att antalet kejsarsnitt skjutit i höjden. Omskurna kvinnor kan inte leva ett normalt liv och kan heller inte föda sin barn normalt. Däremot anser jag att innehållet i hennes krav att kriminalisera barn- och tvångsäktenskap och att införa begränsning för hemgift är något vi måste fundera på.

Vad gäller det första kravet redan har ett lagrum och handlar om att domstolarna ska våga använda det; det andra kravet finns antagligen i Birger Jarls lagar från 1300-talet och jag är osäker på om vi ska legitimera den medeltida seden med hemgift för att tillgodose vissa patriarkala system som återkommit till Sverige på 2000-talet? Vad tycker du?

Jag har tidigare skrivit om regeringens hantering av de här flickorna under rubriken Alla ska med utom vissa. Jag anser att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna. det tycks för sossarna vara viktigare med mörtar än med vissa svenska medborgare.

söndag, juli 16, 2006

Nya åtal mot landshövding

När hon Maggi Mikaelsson tillträdde 2002 blev hon den första vänsterpartisten som fått landshövdingeuppdrag. Nu är hon mer känd för sina äventyr i skogen.Länstidningen i Östersund rapporterade häromdagen om Jämtlands landshövdingens senaste bravader. Det handlar om den omtalade älgjakten som SCA bjöd in landshövdingen till. Nu väntar en utökad rättegång för landshövding Maggi Mikaelsson. I går åtalades hon för förseelse mot jaktlagen. Det var i fjor som Maggi Mikaelsson jagade älg utan att ha löst det statliga jaktkort som alla jägare är skyldiga till.
Vi är tvungna att väcka åtal, säger åklagare Christer B Jarlås.
Rättgången kommer att hållas vid Östersunds tingsrätt den 17 oktober och landshövdingen är åtalad för mutbrott och nu även förseelse mot jaktlagen. Skogsbolaget SCA:s VD Kenneth Eriksson är samtidigt åtalad för bestickning. Jaktlaget fick efter ansökan, som behandlades vid Maggi Mikaelssons arbetsplats, extra tilldelning om två älgar.

För er som inte känner till älgjakten kan jag berätta att det inte finns något som kan orsaka så mycket avundsjuka och ovänskap på landet. Närmsta grannen förvandlas till värsta fienden. Hur kan de ha fått större tilldelning än vi? Det kan inte ha gått rätt till…

Länstidningen frågar hur det nya åtalet kommer att påverka hennes jobb som landshövding.
Inte så mycket i sig. Det tar lite extra tid och energi. Det är ett pinsamt misstag men ingen stor förseelse, det är så jag vill se det, säger Maggi Mikaelsson, som betraktar sig som oskyldig.
Men det är väl som vanligt med kommunister: Lagar är till för andra, inte för mig. Det är alltid någon annans fel. Jag har inte gjort något.

Om hon blir förklarad skyldig vid tingsrätten i höst, lämplig tidpunkt efter valet, förutsätter jag att hon blir entledigad. Och inte då till ett uppdrag snett uppåt, som brukligt är för de som stöder Göran Persson och sossarna.

Mot bakgrund av den stora mängd åtal mot politiker och landshövdingar, är det fullt förståeligt att domstolsväsendet har problem med hög arbetsbelastning.

lördag, juli 15, 2006

Pengar är allt - livet är intet

Fler anmäler misshandel av små barn rapporterade Ekot imorse. Brottsförebyggande rådet, Brå, har sammanställt statistiken för det första halvåret i år. Antalet anmälningar om misshandel av små barn (0-6 år), ökade med 15 procent jämfört med samma period förra året. Bara i 11 procent av fallen klarades brottet upp med så kallad personuppklaring. Det innebär att åklagaren efter utredning har en skäligen misstänkt person och att åklagaren har beslutat om åtal, åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande.

Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med knappt 30 procent de senaste tio åren. Endast 21 procent av samtliga misshandelsbrott mot kvinnor klarades upp. Inte konstigt att å-promenadsmannen här i Ängelholm fortfarande springer lös efter fem våldtäkter. Det innebär en personuppklaring på 0 procent! Det är absolut inte acceptabelt. Politikerna tycks inte prioritera polisens möjlighet att arbeta med brott mot barn och kvinnor.

Det finns också brister i statistiken. Det går inte att särskilja hur många som blivit lagförda för misshandel mot män, kvinnor respektive barn. Redovisningen görs efter lagrum – misshandel och grov misshandel. Ett effektivt sätt att dölja verkligheten! Men för år 2004 var den genomsnittliga utdömda strafftiden för misshandel närmare fyra månader och för grov misshandel nästan ett år och sex månader.

Vad är det då för brott som prioriteras? Finns det någon typ av brott där uppklaringsprocenten är hög? Enligt Brå är uppklaringsprocenten för ekonomisk brottslighet är relativt hög. 69 procent av skattebrotten och 55 procent av bokföringsbrotten klaras upp. Den genomsnittligt utdömda strafftiden för grovt skattebrott var drygt ett år och fem månader.

Min slutsats av detta är att det i Sverige är allvarligare att begå ett skattebrott än att misshandla ett barn eller en kvinna. I förlängningen sänder det signalen att pengar är mer värda än människor. Men inte kan det väl vara så, herr Bodström?

Det skulle kunna vara en delförklaring till att det ser ut som det gör i samhället idag och det skulle innebära att socialdemokraterna och herrarna Persson och Bodström har ett stort ansvar för de stadigt ökande misshandelssiffrorna. Det förklarar också att svenskarna röstar med plånboken och inte med hjärtat. Pengar är allt – livet är intet. Regeringens budskap till medborgarna. Det är dags att vi sätter ner foten! Bodström behöver kanske buras in?

onsdag, juli 12, 2006

(s) middag för 2 730 kr per kuvert!

Enligt Svenska Dagbladet och Ekot bjöd Stockholms socialdemokratiska ledning med finansborgarrådet Annika Billström i spetsen partivänner från riksdagens gruppstyrelse på en båttur och middag där alkohol serverades. Elva personer var med på resan och på middagen på kvällen. Man skulle diskutera bland annat trängselskatter och bostadsbyggandet i Stockholm. Notan slutade på nästan 30 000 kronor.

Vid middagen serverades alkohol och till kaffet sprit eller likör. Det strider mot reglerna som kommunfullmäktige satt upp.
– Det är ju ett brott mot regelverket om det är så att sprit har förekommit, säger socialdemokraten Bo Dahlström, ordförande i revisorskollegiet i Stockholm.
Med en kuvertkostnad på 2 730 SEK kan jag bara konstatera att maktfullkomligheten är fullkomlig! Det visar också återigen på sossarnas dubbla budskap. De säger en sak och gör en annan. Mona Sahlins försvarstal innehöll en passus om att hon hellre åt falukorv med familjen än entrecôte med LO.

Men nu är det så en gång för alla att socialdemokraternas trovärdighet kräver att de lever under enkla förhållanden. Det tycks ovanligt svårt med imagen inför detta val. Lyxmiddagar, herrgårdar och bostadsrättslägenheter i Stockholms innerstad (allt til syvende og sidst finansierat med skattepengar) känner inte Svensson igen från det politiska budskapet eller sin egen vardag.
I maktens väsen ligger också missbruket av den. Immanuel Kant
Stockholmarna betalar notan, så det är väl Stockholms motsvarighet till Göteborgskalaset. Undrar vad de tycker om Stockholmskalaset? Jag tycker det är dags att befria maktmissbrukarna från makten. Vad blir då kvar? Borde språkligt sett bli ett gäng maktlösa missbrukare kvar. Eller?

tisdag, juli 11, 2006

Dubbelmoral och hyckleri

Författaren och fiskeexperten Mikael Engström gjorde ett sensationellt avslöjande i dagens Sommar i P 1. Under en femårsperiod på åttiotalet arbetade han vid Försvarets radioanstalt, FRA. Idag berättade han om hur det gick till när amerikanska fraktflygplan landade på Arlanda. Planen taxades ut till hemliga parkeringsfickor där Mikael Engström och hans kollegor mötte upp och lastade ur viktig signalspaningsutrustning, som de senare körde ut till försvarets olika anläggningar runt om i Sverige. Samtidigt skickades använd utrustning tillbaka till USA.
– Vi jobbade med att se till att saker och ting kom dit det skulle. Bland annat lastade vi ur amerikanska militärplan på Arlanda och såg till att materialen hamnade på signalspaningsstationer runtom i Sverige, berättar Mikael Engström.
Mikael Engström berättar också i sitt sommarprogram om hur det svenska signalspaningsfartyget Orion utrustades med amerikanskt material. Dessutom var den delen av besättningen som skötte spaningen amerikansk.

Just det här tycker Wilhelm Agrell, docent i historia och freds- och konfliktforskning vid Lunds Universitet, är särskilt intressanta uppgifter.
– Man har alltid hävdat att främmande militär personal inte har bedrivit någon verksamhet på svensk mark. Det blir folkrättsligt mycket mer kontroversiellt att göra en sådan sak, säger Wilhelm Agrell.
Jag har stor respekt för Wilhelm Agrell i de här frågorna. Han arbetade tidigare på Malmö högskola och var den som satte samman och ansvarade för undervisningen på den 20 poängskurs i Omvärldsanalys som jag läste. En av de mest användbara kurser som jag läst.

Uppgifterna som avslöjas i sommarprogrammet är en viktig del i den svenska moderna historien. Den delen av den svenska historien som vi fortfarande inte vill tala om och definitivt varit ännu sämre än tyskarna på att göra upp med. Klart är att Sverige inte var så neutralt och oskyldigt som det hittiills framställts. Det har runnit mycket blod även på de svenska politikernas händer...

Sveriges beredskap är god! Transittågen rullade! Nu kommer ytterligare en pusselbit i Sveriges inblandning i andra världskriget. Det börjar bli svårt att blunda och dölja fakta.

Det är dags att tillsätta en sanningskommission så att vi kan göra upp med den delen av vårt förflutna. Som vanligt finns alltid dubbla sanningar - en officiell och en inofficiell. Om detta må ni berätta...

söndag, juli 09, 2006

Sverige är fantastiskt!

Lagom till sol och semester når reklamen för pool svindlande höjder. Det finns inga gränser för vad som kan åstadkommas i din trädgård. Det finns en pool för alla! Solen skiner och ungarna tjatar. Vuxna drömmer om en paraplydrink i vilstolen vid poolkanten strax bredvid grillen och den inglasade altanen. Poolen tycks vara en ny trend. Till och med Martin Timell anlägger en pool i Äntligen hemma i TV 4.

Men tänk på att en pool på tomten här i det fantastiska Sverige inte bara innebär sköna bad och softande vid poolkanten, utan också en del jobb och en hel del ansvar.

Har du en pool på din egen tomt har du skyldighet att förebygga drunkningsolyckor och skydda alla mot att hamna i poolen, såväl ofrivilligt som frivilligt. Det innebär att du måste ha ett högt staket, en låsbar grind och ett poolskydd.

Brister du i detta så är det ditt fel om grannens ungar tjuvbadat i poolen när du är på semester. Det är också ditt fel om den påtände narkomanen, som har brutit sig in i din villa och stulit ert ärvda matsilver, ramlar i och drunknar.

Det är väl ändå feltänk någonstans? Jag anser att det mest logiska är att individen har ett eget ansvar för sina handlingar. Det är inte alla runtomkring som ska se till att den enskilde individen inte råkar illa ut oavsett handling. Grannens barn har knappast rätt att bada i din pool och den påtända narkomanen har inte heller rätt att tillskansa sig din egendom och ingen av dem har rätt att vistas på din tomt. Inte ens den generösa allemansrätten kan åberopas. Vem har rätt och vem har fel?

Du som har byggt en pool på din tomt: glöm inte att du ansvarar för alla andra, men inte för dig själv utan bara för att staketet har rätt höjd, grinden är låst och poolskyddet på. När det är fixat kan du gå in och blanda paraplydrinken som du ska softa med vid poolkanten.

Visst är Sverige är fantastiskt!

lördag, juli 08, 2006

Ljusskygga individer i stad utan ljus

Sitter här och tittar ut över ett mörkt Ängelholms City. Igår ringde jag efter polisen eftersom ett par narkomaner antastade kvinnor, skruvade av cykelhjul och sedan, som alltid, ockuperade Rådhustäppan med den dagliga påföljden att andra medborgare och turister inte ens vågar närma sig denna stadens oas.

Skottlossning förekom, men jag vet inte vad som egentligen hände när två polispatruller gensköt förövarna. Detta inträffade mitt på dagen, men personligen går jag inte ut ens efter mörkrets inbrott. När vi anordnade en manifestation mot våldet i samhället på Stortorget här i stan lovade min vän och tidigare chef, kommunalrådet i Ängelholm, Hans Wallmark att kommunen skulle se till att torgen, åpromenaden och andra offentliga miljöer skulle belysas. Men än ingenting har hänt. Inte mer än att man äntligen tagit ner julbelysningen från träden. Det råder fullständigt mörker - i dubbel bemärkelse - här i Ängelholm.

Kanske är det symptomatiskt att mörkret i styrelserummen också råder i samhället i stort? Det som inte syns finns inte. Men för oss kvinnor tillhör mörkret och rädslan vardagen. Det är inte bara en fråga om politik, partier och publicitet utan också om praktisk business som borde ordnas omgående så att även vi kvinnor kan röra oss fritt!

Mot bakgrund av att det inte hänt något på flera månader, trots utställda löften från manliga makthavare, och det faktum att åpromenadsmannen fortfarande är på fri fot efter fem våldtäkter, vill jag att det händer något ljust. Och det innan åpromenadsmannen våldtar den sjätte kvinnan i Ängelholm.

Om inte staden badar i ljus nu i sommar så ordnar vi kvinnor det själva!

fredag, juli 07, 2006

Mammas lag gäller!

Igår kväll fick jag en god bild av hur föräldrar överför samhällets normer till sina barn. Utanför biografen Röda Kvarn här i Ängelholm finns ett cykelställ där en parkerad cykel utsattes för vandalism. Vi såg händelsen och bad tonårspojkarna låta bli cyklarna som inte var deras, men fick en utskällning tillbaka.

De försvann sedan men snabbt återkom mamma som bad oss dra... Det spelade väl ingen roll att hennes pojkar slog sönder cykeln; den var ju ändå så ful och inte våran. För säkerhets skull flyttade hon undan beviset - den förstörda cykeln - till andra sidan gatan invid kyrkomuren, med en hälsning till varmare trakter för oss. Som enligt hennes mening inte borde lägga oss i hennes pojkars göranden och låtanden. Det ordnade hon så bra själv.

Ja, visst gjorde hon det. Pojkarna återkom snart och skrek ord som jag inte kan återge här utan att riskera åtal. Jag säger bara en sak: med sådana mammor behöver barn inga fiender. Det är inte det minsta konstigt att jag inte fritt kan röra mig ute som kvinna. Det finns alltid en massa pojkar som springer hem till mamma och gömmer sig i hennes kjolar. Och tyvärr en massa mammor som gömmer pojkarna i sina kjolar oavsett hur många människor de skadat och lagparagrafer de brutit mot.

Så länge mammas beskyddande snällistiska lag gäller och upprättshålls så spelar samhällets gemensamt beslutade lagar alltid mindre roll. Mammas lag gäller!

Det är dags att vi mammor ser verkligheten i vitögat och slutar skydda pojkarna. Som mamma och mor har du ett ansvar att lära dina pojkar att ta ansvar för sina handlingar. Du är inte snäll, du gör inte sonen en tjänst. Tvärtom: du gör alla dina medmänniskor en otjänst om du inte får din son att verka så dum att han inte förstår och kan ta konsvekvensen av vad han gör.

Pojkar är egentligen inte dumma - bara uppfostrade till att inte behöva ta ansvar för sina handlingar.

onsdag, juli 05, 2006

Nya attentat mot centern

Nationalsocialistisk front demonstrerade i helgen och drabbade samman med antifascistisk aktion. Flera AFA-aktivister omhändertogs på grund av ytterligare ett nytt attentat mot en av centerns partilokaler. Eftersom både Antifascistisk aktion och Osynliga partiet finns på plats i Visby under politikerveckan och eftersom Osynliga partiet har varit inblandat i tidigare attentat mot centerpartiets lokaler har säkerheten höjts under Almedalsveckan. Säpo utreder ett tiotal attentat mot centern och bevakningen av Maud Olofsson är därför förstärkt.

Å andra sidan har både AFA och Osynliga partiet lämnar spår efter sig i form av klotter och klisterlappar även här i Ängelholm. Kan hotbilden vara mer utbredd än vad Säpo tror? Finns det något samband mellan attentatet och det faktum att Maud Olofsson är den enda kvinnliga partiledaren? Väcker det kanske mer ilska?

Centerpartiet vill inte kommentera händelserna eller den förhöjda säkerheten eftersom de tror att uppmärksamheten i stället uppmuntrar till nya attentat. Och det kan nog vara en riktig slutsats tror jag.

Mot bakgrund av att en dokusåpastjärna med vänsterimage – Petter i SVT:s Toppkandidaterna – sponsrar ungdomarna med SVT:s pengar är det väl knappast förvånande. Han betraktas som kändis och belönades förutom med pengar till olagliga våldshandlingar med en välbetalt arbetsfri tjänst på SVT! Klart att ungdomar i utanförskap ser Petter och det han står för som en förebild och möjlighet att synas!

Barn och ungdomar behöver bli sedda, och blir man inte sedd för något positivt så kanske man i alla fall kan bli sedd för något negativt. Vad som helst är bättre än osynlighet och utanförskap…

tisdag, juli 04, 2006

Tillbaka till spisen!

Almedalsveckan - politikens Kiviks marknad - pågår med allvar och gyckel. Kristdemokraternas dag uppmärksammades av kvinnor som fastkedjade vid spisar släpade sig runt utanför lokalen där Göran Hägglund höll sitt, som jag tycker, fantastiskt förtroendeingivande tal.

Det var tänkt som en markering mot (kd):s familjepolitik, men ibland undrar jag om inte vi kvinnor blivit lurade av Grupp 8-kvinnorna. Vi är förvisso inte fast vid spisen utan har också övertagit männens uppgift att göra karriär och tjäna pengar, men till vilket pris?!

Kanske hade vi det bättre som människor när vi var hemma vid spisen, skötte hem och barn och slapp släpa som slavar i offentlig sektor samtidigt? Läser dagligen om den utbredda utbrändheten och kvinnors stress och hjärtinfarkter. Aldrig har det varit högre sjukskrivningstal för kvinnor än nu när vi sägs vara så fria och självständiga.

Krusa örngottsbanden behöver jag inte längre, men det finns en massa annat krusande som åligger mig som kvinna numera. Sluta slava och släpa och slipp stress! Tillbaka till spisen!

måndag, juli 03, 2006

Bloggosfären en demokratisk revolution

Senaste veckan har varit svettig. Inte bara på grund av att sommaren har kommit på allvar och jag har kunnat tillbringa en del tid på stranden, utan också för att telefonen har gått varm. Den ena kvinnan efter den andra har hört av sig.

Jag har svårt för att förstå att mina inlägg på bloggen är så otroligt uppmärksammade och väcker så mycket känslor och synpunkter. Men så är det. Förvisso hoppas jag ju att någon läser det jag skriver, särskilt nu när jag inte har tillgång till någon annan politisk plattform, men inte trodde jag att den skulle väcka så många till att tycka så mycket. Än mindre att jag kunde engagera till ett så fantastiskt engagemang. Tack alla ni!

Men det är också ett viktigt faktum som tydlíg visar hur bloggosfären förändrar omvärlden, både i det lilla och i det stora. Det är bara att inse att det är en demokratisk revolution som pågår. Varken medier eller partier, journalister eller politiker har numera kontroll över vad jag eller någon annan medborgare vill berätta för allmänheten. Och allmänheten väljer själv vad de vill ta del av - oavsett form och innehåll. Vi kan bara gratulera varandra...eller hur?

söndag, juli 02, 2006

Medsystrar eller motsystrar?

Apropå mitt inlägg Vägra feministiskt självförsvar! har bland annat Caroline kommenterat begreppen kvinnligt självförsvar contra feministiskt självförsvar. Det är ingen skillnad beträffande definitionen, men Vänsterpartiet och F! använder begreppet feministiskt självförsvar och MKF i Ängelholm och NST/HD har valt att använda begreppet kvinnligt självförsvar.

Jag gör ingen åtskillnad mellan begreppen utan anser fortfarande att det är fel att vi kvinnor ska behöva ta ansvar för mäns våld genom att lära oss självförsvar; oavsett om du väljer att kalla det feministiskt (som är det gängse begreppet) eller kvinnligt.

Beträffande torgmötet i Ängelholm igår noterade jag i artikeln i NST/HD idag (finns inte i nätupplagan) först och främst att konceptet var detsamma som den Manifestation mot våldet som jag initierade och deltog i efter den tragiska våldtäkten på å-promenaden under valborgshelgen. Förutom inslaget med kvinnligt självförsvar av Ängelholms Taekwandoklubb, som enligt vad tidningen uppger inte kunde komma.

Min andra notation är att min apell citeras av Jasna Martinsson och att det citatet dessutom förstoras och bildar blickpunkt i artikelns brödtext.
"Vi ska kunna klä oss som vi vill och gå ut när vi vill"
Det känns bra att mitt initiativ, mina synpunkter och formuleringar tas upp och förs vidare av andra. Då har mitt arbete inte varit förgäves. Även om jag anser att osynliggörandet och undanhållande av information är två av de värsta härskarteknikerna.

I boken Med list & lust. En handbok för kvinnor och lärobok för män skriver Anita Jekander och Pia Brandelius ett kapitel med titeln: Motsystrar och dolda bromsklossar. Här citerar de organisationskonsulten Lennart Lindén:
En sak som irriterar mig är kvinnor som är varandras bromsklossar. Kvinnor som vill något, som sticker ut, kvinnor som vill ta tag i och möta männen, de riskerar att dras ner, skuffas undan och idiotförklaras av andra kvinnor.
Men mitt primära budskap var inte det som citeras ovan utan det som föjde. Är du nyfiken: Läs hela apellen här och ett mejl som jag fick från Kvinnojouren om vad en av deras våldsutsatta kvinnor tyckte om mitt initiativ och tal på Stortorget i Ängelholm. Se bilder från HD:s galleri från manifestationen här.