68-generationen och 68:an

Idag, den 28 februari, är det 20 år sedan socialdemokraternas partiordförande och Sveriges statsminister Olof Palme mördades. Mot bakgrund av mediernas massiva minnessändningar må man inte missa minnesdagen. Vi var släkt och träffades ett antal gånger under de år då han var partiordförande och jag var aktiv socialdemokrat och kvinnoklubbist, vilket vi kvinnor i partiet kallades på den tiden. Palme var en ledare helt i enlighet med Marx teori och i tidens anda. Olof Palme själv var 68-rörelsen internaliserad, vilket jag tydligt märker nu i de tal och intervjuer som sänts de senaste dagarna. Jag tror att Olof Palme var den sista partiordförande i socialdemokraterna som kunde ha denna ledarstil och att hans partiordförandeperiod var den sista eran av socialdemokraters och kommunisters massmobiliseringskampanjer. Eliten och massan förutsätter varandra, och sossarna envisas med att fortfarande navigera efter den kartan trots att terrängen radikalt har förändrats sedan Palmes tid.Göran Perssons självpåtagna roll som elit förutsätter en tro på överheten hos folket. Sossarnas största styrka har alltid varit och är fortfarande massmobilisering. Problemet är att den metoden inte fungerat sedan Palmes tid. Det hjälper inte att använda ny teknik och iscensätta en massmejlkampanj. Och om ni på 68:an sitter och funderar på att massmessa enligt 68-generationens massmobiliseringsmetod så är min uppfattning att denna metod tid för evigt borde vara avsomnad. Om ni inte tror mig så titta in på Leopolds Antikvariat på Sturegatan i Stockholm, där 1:a maj märken säljs till ett belopp om 40 kronor. Och om någon händelsevis skulle vara intresserad så har jag ett par autografer i min minneslåda. Vila i frid, Olof...

Polisanmälan och politisk etik

Fredrik Reinfeldt har beslutat sig för att göra det enda rätta; nämligen att polisanmäla sossarnas förtalskampanj. Tack Fredrik! Vi måste sätta stopp för den typen av smutskastning; den skadar inte bara enskilda personer, som Fredrik Reinfeldt och hans familj, utan spär dessutom på politikerföraktet. Jag anser att den politiska etiken är otroligt viktig för vanliga människors förtroende för politiker, det politiska systemet och därmed ”til syvende og sidst” demokratin. Jag har ägnat mig åt området offentlig etik, men tyvärr har det varit svårt att finna positiva empiriska exempel. Därför blev jag ytterst imponerad av skälen bakom polisanmälan, som redovisades av moderaternas partisekreterare Sven Otto Litttorin i Ekot. – Det finns två skäl. Det första är att vi vill gå till botten med den här historien och hitta sanningen. Det är omständigheterna som är polisanmälda och inte någon enskild person. Det andra skälet är att Fredrik Reinfeldt själv brukar säga att det är viktigt att brottsoffer anmäler och har en tilltro till rättssystemet. Då måste han ju själv leva efter det. ”… hos politikern krävs en överensstämmelse mellan tanke, ord och handling. Denna överensstämmelse är det som definierar den hele politikern. Det är denne som har en äkta övertygelse (lidelse) och en uppriktig strävan (ansvar) att handla i enlighet med vad denne uttryckt samt omsätter det i handling i mån av makt. Denna karaktär kan vinna och vidmakthålla väljarnas förtroende.”* Äntligen en politiker som kan ha politik som yrke och som ger en bild av den moraliske politikern – moderatledaren Fredrik Reinfeldt. * (Citat ur Politik & Etik – en litteraturstudie om relationen mellan politik och etik, 1996, Statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet av Christina Linnea)

Grattis och välkomna hem till Ängelholm!

Ett guld till herrkronorna och ett silver till damkronorna. God utdelning för Ängelholm och Sverige i OS-hockeyn. Jag kan bara gratulera och säga välkomna hem till Ängelholm, Maria Roth och Kenny Jönsson! Balkongen på Stadsbiblioteket; kommunalrådet Hans Wallmark och alla vi andra ängelholmare väntar... Till Kenny: varmt välkommen med vovven till åpromenaden som vanligt. Till Maria vill jag tillägga att det är klent på fotosidan när det gäller ishockey för damer. Så skicka mig gärna ett foto med autograf och kanske ett handavtryck för eventuell placering på Boulevard of Famous, Järnvägsgatan utanför Röda Kvarn, mitt i stan.

Konsekvens vs inkonsekvens

Ett par reflektioner kring fortsättningen på historien om förtalsmejlen mot moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt från sossarnas partihögkvarter. Först och främst: Göran Persson bör ägna sig åt annat än att be om ursäkt. Det är nämligen inte hans starkaste gren. Han måste lära sig att om man ska vara trovärdig i en sådan situation så pratar man till den det berör; och tar det inte som en förevändning att själv spela offerrollen i dramat. Det är ändå ingen som går på det, utan det blir bara pinsamt både för Persson och för mig som tittar/lyssnar. För det andra: Sven-Otto Littorin, moderaternas partisekreterare, har gjort en polisanmälan för förtal, men den brottsrubriceringen faller inte under allmänt åtal. Därför ska, enligt medier, Fredrik Reinfeldt nu bestämma sig för om han ska polisanmäla sossarnas förtalskampanj eller ej. Mitt råd till Fredrik Reinfeldt är att polisanmäla förtalskampanjen. Det vi hittills sett är bara toppen på isberget och ett av de största problemen i det socialdemokratiska Sverige är inkonsekvens. Den är en avgörande anledning till att det ser ut som det gör i samhället idag. Att någon ska behöva ta konsekvensen av det den gör är ytterst sällsynt. Det märks i politiken och det märks i skolan. Jag tycker det är en del i den enskildes ansvar och respekt för sig själv och andra. Och något mer oetiskt än en politiker som inte tar ansvar för sina handlingar och som säger en sak och gör en annan kan jag inte komma på. Jag hoppas att Fredrik Reinfeldt gör en polisanmälan; det är högt på tiden att bryta den socialdemokratiska hegemonins inkonsekvens. Mats Lindström var inte ensam - och det är inte du heller Fredrik. Stå på dig; annars gör någon annan det!

I krig och kärlek

- Det kan bli den första valrörelsen som bedrivs i cyberrymden, sa jag till en vän som kandiderar till fullmäktige. Du borde ha en blogg. Det jag inte visste då var att moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt hela hösten svartmålats via anonyma mejl till alla landets nyhetsredaktioner – Veckans Snackis. Först förnekade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog att de här breven kom från det socialdemokratiska partihögkvarteret, men på torsdagen medgav hon att så var fallet. – Det är en anställd på den socialdemokratiska partiexpeditionen som vi har upptäckt skickat dessa mejl. Jag är mycket förvånad och vi beklagar djupt att det här har kunnat inträffa, sa Marita Ulvskog. Jag är inte det minsta förvånad. Jag har arbetat som politisk sekreterare för (s) och vet att det finns en kultur i partiet som underblåser hat mot moderater. Moderater är iskalla människor utan hjärta. De är egoistiska. Vet inte vad empati är. De vill behålla allt själva. Vill inte dela med sig. De är kort sagt elaka och gemena människor. När denna partikultur smälter samman med den allenarådande syftesetiken kan man betrakta sig som hjälte om man lyckas svartmåla moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och hans familj. – Syftet är att skada min person och mitt parti, kasta så mycket smuts på mig i hopp om att lite fastnar och hoppas att jag därmed förlorar valet, säger Fredrik Reinfeldt. För att skydda oss stackars utsatta medborgare, som inte förstår vårt eget bästa, mot dessa hemska moderater/varulvar; har partimedarbetaren gjort en god gärning genom förtalsmejlen. Mot bakgrund av partiets interna rekrytering kan jag konstatera att personen i fråga har utmärkt sig som politisk sekreterare, ombudsman eller politiker samt gärna känna någon i partiets elit. I annat fall hade personen aldrig kommit att handplockats till tjänsten på helgedomen 68:an. Givetvis är det en person som är skicklig på opinionsbildning, om än inte tillräckligt smart. - Gärna en rejäl pension, men först medalj, sa medarbetaren när det blev klart att han fick avgå för att rädda partiet. Han lämnar 68:an och bär martyrskapet med stolthet: syftet gott allting gott. Så enkelt är det!!!

Säg aldrig vad du vill...

Lyssnade på en debatt mellan arbetsmarknadsminister Hans Karlsson, f d LO-hövding, och centerpartiets ekonomiske talesman Roger Tiefensee i Studio Ett i eftermiddags. Centerpartiet hade låtit göra en undersökning som visade att Arbetsförmedlingen förmedlar ett riktigt jobb per förmedlare och år. – Det är allvarligt. Ett hån både mot de arbetslösa och mot arbetsförmedlarna som inte får koncentrera sig på sin huvuduppgift – att matcha arbetssökande med lediga jobb, säger Roger Tiefensee. Undersökningen från riksdagens utredningstjänst visar att 3 av 4 som får jobb istället får det genom kontakter och nätverk. – Arbetsförmedlingarna ska förmedla jobb, inte fokusera på åtgärder, bra arbetslöshetssiffror och statistik, säger Tiefensee. Man kan tycka vad man vill om detta men Hans Karlssons sätt att hantera debatten gör mig bara så trött. Det är ett klassiskt socialdemokratiskt debattrick; inom krigsstrategi skulle man antagligen prata om undanledande manöver. Arbetsmarknadsminister Hans Karlsson talar bara om det som centern och alliansen vill göra – vilket han givetvis inte vet någonting om och därmed egentligen heller inte kan uttala sig om. Med den strategin behöver han inte ens ge en lägesbild av situationen och inte heller ta på sig så avancerade uppgifter som att säga vad socialdemokraterna och regeringen vill. Det tragiska är att de borgerliga partiernas företrädare oftast fastnar i den välgillrade fällan och börjar försvara sig. Och sedan är det tråkiga tjafsandet igång igen. När ska sossarna börja tala om vad de vill och inte vad andra partier vill? Och när ska de borgerliga partierna börja tillämpa en offensiv debattstrategi och sluta försvara sig? Först då kan vi väljare få möjlighet att välja mellan olika alternativ!

Fågelinfluensan fortsätter sprida sig

Idag sa EU-kommissionen ja till Frankrikes och Nederländernas planer på att vaccinera miljoner tamfåglar mot fågelinfluensa. I första hand är det fjäderfän, som vistas utomhus som ska vaccineras. Vaccinering är kontroversiell eftersom den kan skydda fjäderfä från influensan, men göra dem till bärare av fågelviruset utan några märkbara symptom. Den kan också göra det lättare för fågelinfluensan att mutera och därmed bli ett hot mot människan. I en motion ställd till kommunfullmäktige i Örkelljunga riktar socialdemokraterna genom Mats Persson och Donald Nyberg en uppmaning till kommunstyrelsen. Var beredda i fall fågelinfluensan muterar och smittar mellan människor. Minoritetspartiet vill att kommunstyrelsen får uppdraget att genomföra en beredskap med utbildning. Samtidigt betonar de vikten av att frågan ges hög prioritet, rapporterar husorganet Nordvästra Skånes Tidningar idag. Flera oroliga skåningar har hört av sig till veterinärerna på länsstyrelsen. De uppmanar folk att inte oroa sig i onödan, men undvika att ta i döda fåglar. Själv sitter jag här i Ängelholm, ett par mil från Örkelljunga och tjugo mil från Rügen och funderar på hur fåglarna utanför, klädda i mössa och halsduk, egentligen mår...

Hur går det för Herrkronorna ikväll?

Silver i damhockeyn. Läs allt om Damkronornas mirakel på vår OS-sajt. Brons till USA i damhockeyn. Här vinner damkronorna folkets hjärtan. Ja, så här ser tidningsrubriker och löpsedlar ut. Grattis till silvermedaljen! Ny rubrik på OS-agendan orsakar Tre Kronors match ikväll. Men i konsekvensens namn borde det väl ändå skrivas och pratas om Herrkronorna. Hur går det för Herrkronorna ikväll? Kommer killarna att ta medalj i herrhockeyn? Ja, det är frågan för dagen.

Människan vs systemet

Partiledardebatten i TV 4 igår har börjat sjunka in. Först måste jag säga att programledarna skötte sitt jobb fantastiskt bra. Det blev en bra debatt, inte alltför hätsk och stundom riktigt underhållande även för människor som normalt inte ser den typen av program som det bästa de vet. Dessutom fick Hägglund äntligen en möjlighet att visa sin rätta sida. Jag träffade honom på Alliansens lunch i Helsingborg (se bild) och där upptäckte jag hans dolda humoristiska talang med blixtsnabba repliker. Hans bild av hur det svenska skidlandslaget som enda lag i OS, tvingades bära ryggsäckar med sten under hela tävlingen, var en lättförståelig metafor för hur konkurrenssituationen i världen ser ut. I debatten igår var det ironiskt nog de vanligtvis kollektivistiska partierna i vänsterkartellen som framträdde som enskilda individer, medan de vanligtvis individualistiska partierna i Alliansen som framstod som ett kollektiv. En annan avgörande skillnad mellan Alliansen och vänsterkartellen i partiledardebatten igår kväll var hur man förhåller sig till oss medborgare. Vänsterkartellen hade ett tydligt uppifrånperspektiv medan Alliansen tvärtom hade ett tydligt nerifrånperspektiv. Kanske beror det på vänsterkartellens ideologiska grund, den elitistiska marxismen… ”Det finns en politisk majoritet som står för skyddet av de kommunala skolorna”, sa Göran Persson. Fredrik Reinfeldt i diskussionen om skolan: ”Barnen ska komma hem klokare på eftermiddagen, bli väl behandlade, det ska vara ordning och reda och makten ska vara i klassrummen.” En pratar om skolan som institution, en pratar om barnen. Vem är vem? Var skulle de nya jobben komma? Hur ska ni skapa dem? Hägglund svarade ödmjukt att det inte var så enkelt att ”vi politiker kan peka ut framtidsbranscher eller skapa arbeten.”. Ohly tyckte tvärtom att det var hur enkelt som helst: ”Vi ska skapa 200 000 nya jobb i offentlig sektor.” Olofsson säger: ”Ni ser inte de som är arbetslösa, sjuka och ungdomarna.” Jag uppfattar svaret i Perssons mimik: det väl använda hånflinet. Persson kan i alla fall inte skyllas för att ha pokerface. Olofsson fortsätter med att avslöja socialdemokraternas underliggande människosyn: (s) tycker illa om folk som jobbar med händerna. Varför är ni emot lärlingsutbildningen? Låt människor utvecklas på de områden där deras kompetens kan tas till vara.” Var femte medborgare får inte vara med och bidra, de står utanför arbetsmarknaden. Leijonborg jämför med en hockeymatch där laget hela tiden har en spelare på utvisningsbänken. Det blir svårt att vinna och det blir tungt att spela. Svaren från vänsterkartellen följer den vanliga valstrategin; tala om vad de andra vill och undvik att säga något om er egen politik! Jag analyserade valbroschyrerna 1998 och min hypotes höll. Kanske dags att jag gör om den studien i höst? Apropå vår vardag och verklighet vill jag avslutningsvis citera Fredrik Reinfeldt svar till Persson, Eriksson och Ohly apropå segregationen: ”För det är ni mina herrar ansvariga.” PS: Om någon av mina läsare hittar en länk till vänsterkartellens gemensamma hemsida på Internet så tar jag tacksamt emot länken för att kunna klistra in den i nästa inlägg rörande valet 2006. Tack på förhand.

Partiledardebatten just slut

Partiledardebatten i TV 4 har just avslutats. Alliansen var ett samspelat lag på offensiven; inte minst Maud Olofsson verkade brinna för derbyt. Göran Persson försvarade sig och den defensiva hållningen kommenterades av Fredrik Reinfelt; som först tyckte att det var lite märkligt med en statsminister som låter som om han är maktlös. Peter Eriksson hade stundom kunnat spela på högra halvan av planen, speciellt i skolfrågorna. Lars Ohly tycktes inte vara med i samma match som övriga spelare. Han verkar spela i en egen division och det är knappast elitserien. Fredrik Reinfelt gjorde det slutliga målet genom sin passning till martyren Persson: När du har lämnat studion är det du som bestämmer igen. Det är bara i debatter som du är maktlös. Nu är det dags att återgå till teven för att se eftersnacket i "Efter partiledardebatten".

Stanna kvar och rätta till

För de flesta människor innebär ansvar att man har en viss skyldighet att se till att en viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om det inte sker. I samband med Katastrofkommissionens rapport lanserade statsminister Göran Persson en helt ny tolkning av begreppet ansvar. Helt plötsligt betydde ansvar istället något helt annat; nämligen att stanna kvar och rätta till. En som reagerat på denna definitionsförändring är Jonas Hallberg i Spanarna. Han har uppmärksammat oss på detta tidigare och jämfört med felparkering. Stanna kvar och rätta till! I programmet igår berättade han om den mejlkorrespondens han haft med Göran Persson: Till: goran.persson@regeringen.se Från: jonas.hallberg@spanarna.se Hej Göran! Tycker du att Mona Sahlin vid kreditkortsbråket skulle ha stannat kvar och tagit ansvar? Hälsningar Jonas Till: jonas.hallberg@spanarna.se Från: goran.persson@regeringen.se Hej Jonas! Den frågan har jag ingen anledning att svara på. Hälsningar Göran Nej, det förstår jag mycket väl! Om nytolkningen av ansvarsbegreppet lanserats då, hade Göran Persson aldrig blivit statsminister. Men för att travestera Lenin säger Persson antagligen: Sanning är det som gagnar partiet, och partiet det är jag! Jag undrar om han tänkt på är att ”människor gör inte som man säger, utan som man gör”. Grundläggande kunskap i all chefs- och ledarutbildning. En enkel konsekvensanalys ger en skrämmande insikt: vad händer när det nya ansvarsbegreppet når vårt allmänna rättsmedvetande och rättsväsende?

Utan spaning ingen aning

Tanten har surfat, spanat och spånat och flinkt funnit följande pressmeddelande från Sveriges Radio: Spanarna visar vägen in i framtiden En panel med ovanligt skarptsynta personer försöker avläsa tendenserna i det vardagliga bruset för att sedan presentera sina framtidsvisioner för lyssnarna. Inget är dem främmande. Allt, högt som lågt blandas i skön förening. Sedan starten av det populära programmet Spanarna 1988 har det varit en liten krets av spanare som avlöst varandra i panelen. Somliga har medverkat lite oftare än andra. En och annan har gått som barn i huset. Bland dem som, var och en på sitt sätt, har kommit att sätta sin prägel på programmet märks bland annat Jonas Hallberg, Gabriella Ahlström, Göran Everdahl, Jonas Gardell, Susanne Ljung och Johan Hakelius. - Det är med stor glädje som vi hälsar en ny medlem i spanarpanelen välkommen. Statsminister Göran Persson gjorde spanardebut i tevenyheterna igår kväll och visade därmed sin ypperliga förmåga att spåna fritt för framtiden helt befriad från befintliga begränsande aktöter eller strukturer. Sanslös spaning om framtidens energiförsörjning! Den nya spanaren är kort sagt genial! - Det kommer att lyfta programmet till högre höjder och det känns fantastiskt roligt med ett riktigt spanarproffs i panelen, säger den entusiastiske programledaren Ingvar Storm. Datum för premiärprogrammet är fredagen den 24 februari: Göran Everdahl: Teknikbesvikna söker nya svar. Jonas Hallberg: Att ta ansvar=stanna kvar och rätta till. Göran Persson: Barsebäck är väck och vatten är helt rätt. Musiken är hämtad från en skiva med Gerry Mulligan och Paul Desmond, ”Two of a mind”, RCA 74321 796202 Källa: Sveriges Radio och Sveriges Television i samverkan med tantens tankar. Rubriken är hämtad från marknadsföringsmaterial för omvärldsanalys.

Sagolandet Sverige

Äntligen är så den andra akten i det politiska dramat Sagolandet Sverige om flodvågskatastrofen avslutat. Er tant har samlat sig till en recension. Pjäsen är ett skrämmande drama där den tredje statsmakten i slutet av gårdagens föreställning förvandlades till den första. Scenografi och regi bidrar till att skapa en realistisk känsla. Scenkostymerna är väldesignade, tidstypiska och väl genomtänkta för att stärka intrycket av svart eller vitt. Gråskalan förekommer knappast alls och det medvetna bortvalet av starka färger förstärker allvaret i situationen. Mot den fonden framstod statsministerns maktsymbol nummer ett, den röda slipsen, extra tydligt. Skådespelarnas insatser var överlag starka. Visst var det någon som hade glömt sina repliker (hade de ingen sufflör på plats?), men det störde inte helheten utan gav bitvis dramat en pikant touch av verklighetsanknytning. Den gråtande ministern var superb i sin roll. Med den inlevelsen kommer hon att gå långt. Bli inte förvånade om ni ser henne i nästa svenska storfilm. Tror att hon till och med kan inspirera Ingemar Bergman till comeback. Den vita häxan var otroligt skicklig i sin kyla. Hennes framträdande var så isande verkligt att jag fick svepa sjalen hårdare om mig. Den svala luften svepte fram i salongen. Det enda negativa i föreställningen var makt- förlåt, statsministerns rollprestation. Rollens repliker var välskrivna på de genomgående teman ”ångerfull” och ”ansvarstagande”. Skådespelaren uttalade sina repliker på ett ypperligt sätt men kroppsspråk och mimik motsade det sagda, varvid trovärdigheten gick totalt förlorad! Inte en enda i publiken kunde godta hans ursäkt; inte med det illistiga leendet på läpparna. Verkligen tragiskt med tanke på en i övrigt alltigenom lysande föreställning i realismens anda. Det framgick tyvärr inte i programmet vem manusförfattaren var. Men oavsett är han/hon helt klart en ”coming- man/women”. Så tantens slutbetyg blir: ♠♠♠♠

Björnen har vaknat

Barnkultur som metafor för svensk inrikespolitik är fortsatt aktuellt. Med start i går eftermiddag agerade den nymornade björnen enligt den välbekanta katten på råttan-leken från sagan om Pojken som inte ville gå i skolan. Vid en pressträff igår sa Göran Persson: "Jag tycker att det är olämpligt och det har aldrig sanktionerats av utrikesministern. Han kan ha hur starka personliga uppfattningar som helst men han har en ställning som politiskt sakkunnig i regeringskansliet och därmed ska han hålla sig borta från den typen av aktiviteter" Den som avses är utrikesministerns närmaste man, politiske rådgivaren Stefan Amér, som i förra veckan tog kontakt med Torkel Nyberg, VD för Levonline, där Sverigedemokraternas tidning har sin hemsida för att informera (läs: beordra). Strax därpå stängdes sajten ner. Vice VD Anna Larssons beskrivning av händelsen är redan ett bevingat ord: ”UD pratade med Torkel och SÄPO pratade med mig”. Leila Freivalds förnekar påtryckningar: ”Det vet jag inget närmare om. Jag vet inte vad alla tjänstemän gör.” Men efter skarp kritik försvarar hon handlandet med: ”Jag ser det som en skyldighet UD har att säkerställa '(Kill your darlings, Leila! reds anm)' att alla i Sverige får veta vad som händer ute i världen som har relevans för Sverige, så att var och en i Sverige ska kunna fatta sina egna beslut”. Lämpligt nog passar regeringschefen på att kritisera utrikesministerns närmaste man igår, väl medveten om vad som händer idag. Uttalandet bör få konsekvensen att Stefan Amér entledigas av sin chef utrikesminister Leila Freivalds och att denne i sin tur entledigas av sin chef statsminister Göran Persson. Katten på råttan och råttan på repet-strategin. När förhören i konstitutionsutskottet avslutas idag med utfrågningarna av utrikesministern och statsministern, kommer den nymornade nallebjörnen att förvandlas till en anfallande slagbjörn. Och jaga de små barnen som snällt sjunger och leker i ring runt björnen... Det finns bara en sak som kan sätta stopp för att statsministerns strategi inte håller och det är om någon annan än slagbjörnen själv skulle ta hans byte framför näsan. Till exempel genom att väcka misstroende mot Leila Freivalds i riksdagen. Därför måste det slutliga hotet mot strategin desarmeras. Och desarmeringen kom från björnen själv i Ekot i morse där han säger att det är fegt att utse Leila Freivalds till syndabock. Det är elakt att ge sig på henne; är det någon de ska ge sig på så är det mig som statsminister. Till och med i Katastrofkommissionens rapport är man tydlig med att statsministern är den som har ansvaret, menar Göran Persson i Ekot. Och det är en i sak helt korrekt slutsats, anser jag.Men återigen: allt som sägs från socialdemokrater utgår som regel från syftesetiken och måste tolkas utifrån denna norm. Syftet gott allting gott! Det tycks stämma även denna gång. Utifrån Göran Perssons världsbild så kan män inte ge sig på en kvinna utan att visa svaghet. Det är fegt att slå på tjejer. Går Peter Eriksson på den lätta? I Persson världsbild ingår även hans egen förträfflighet och oumbärlighet i rollen som statsminister. Därför är det en fullständig omöjlighet att någon skulle våga väcka misstroende mot honom! Det skulle ju betyda Sveriges undergång! Jag tvivlar dock på att alla delar hans världsbild, men det har fungerat en gång. Övriga partier sa ingenting beroende på att man inte vill riskera ett val nu. Persson tycks 100 % säker på att det fortfarande gäller. Enligt min mening är det olyckligt att taktik har en benägenhet att väga tyngre än etik i dagens politik. OK, jag vet att björnar kan klättra i träd. Men är det inte ett lite väl högt spel till och med för en slagbjörn...

Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo...

Konstitutionsutskottets förhör om flodvågskatastrofen går mot sitt slut. Efter kvinnor i vitt, kom så kvinnor i svart alltmedan självaste björnen sover. Kan inte låta bli att associera till den gamla barnvisan ”Björnen sover”! Jag har, i likhet med många andra, växt upp med den leken. Kommer du ihåg? Björnen går in och lägger sig i sitt idé och låtsas sova. Runt om honom dansar barnen i ring och sjunger: Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo. Han är inte farlig, bara man är varlig. Men man kan dock, men man kan dock, honom aldrig tro! Helt plötsligt vaknar det oförutsägbara rovdjuret till liv och visar tänderna, slänger med ramarna och fångar slutligen någon av de stackars skrikande flyende barnen som fruktar för sina liv. Likheten med konstitutionsutskottets förhör är uppenbar. Samtliga ministrar och politiskt tillsatta tjänstemän har dansat som barnen runt björnen i idét alltsedan Katastrofkommissionen lade fram sin, för regeringen, förödande rapport. Och den dansen går nu snabbare och snabbare... Årstiden för händelsen stämmer väl. På hemsidan för Rovdjurscentret De 5 Stora, skriver experter om björnen: ”Under vintern går björnen i ide, varvid de sover djupt, kroppstemperaturen och andningstakten sjunker.” Och sällan har väl Patriarken Persson varit tystare i politiska frågor än de senaste månaderna, förvisso med undantag av valduellen i radions P1. Mer stöd fås på Jägarförbundets där man konstaterar att: ”Oskygga björnar skapar konflikter och problem.” Björnen är sedan lång tid tillbaka ett mytomspunnet, omtalat, andligt laddat och symbolstarkt djur. De flesta gillar björnen, i alla fall tills vi stöter på honom i skogen. Vi gör varandra ”björntjänster” och delar ut ”björnkramar”. Somliga är som gjorda för rollen som björn i mitten av ringen och jag undrar hur morgondagens förhör slutar för barnen runt omkring...Vad tror du?

Den vita serien

Efter att ha sett Ylva Johansson i konstitutionsutskottets förhör igår kan jag konstatera att sossarnas nya partifärg är vitt. Ett förändrat läge är ingen trend; istället brukar det heliga talet tre vara det antal mätpunkter som definieras som en trend. Först ut bland sossekvinnor i vitt var Mona Sahlin. Som nummer två kom Leila Freivalds. Och som den tredje kom så slutligen Ylva Johansson igår. Det blir tredje gången gillt: Tre kvinnor i vitt – Damas de blanco. Genom att bära vitt symboliserar sosseministrarna oskuld och renhet, och det är helt rätt i sammanhanget. Vitt är också starkt förankrad i Lucia och hennes martyrskap.Mer problematisk i samband med flodvågskatastrofen är sossarnas gamla partifärg rött. Tolkningen av den röda färgen är inte lika entydig och kanske kan någon se symboliken med blod. Nu väntar jag bara på lanseringen av den nya partiblomman: Den vita rosen - med törne.

Demokratiskt underskott

Ekot har idag stridsrubriken att unga kvinnor överger lokalpolitiken.Många är de, inte minst statsvetare, som varnar för en urholkning av demokratin. Partierna får allt färre medlemmar och har allra svårast att locka yngre, och speciellt då yngre kvinnor. Alla partier säger sig vilja ha med yngre kvinnor i politiken, men vad är det som händer. Trots all debatt om hur kvinnor och unga ska få mer att säga till om fortsätter de att hoppa av lokalpolitiken. Det är kanske dags att sluta prata, vakna upp och handla. Politik är mycket snack och litet verkstad, är något som ofta hörs. Och det är kanske högt på tiden att de politiska partierna börjar rannsaka sin roll i demokratin. Kvinnor under 37 år i kommunfullmäktige är sällsynta, inte minst i Skåne där flera kommuner ligger under 2 %(att jämföras med hela riket har 14 %). Bara var tjugonde fullmäktigeledamot tillhör den gruppen. Ekot har gjort en genomgång av valmyndighetens siffror och i den framgår att det var få unga kvinnor som valdes in vid förra valet och nu har nästan var tredje slutat. Och i ett tjugotal kommuner finns inte en enda ung kvinna! Ett avgrundsdjupt demokratiskt underskott som sällan diskuteras. Alla partier har drabbats av de här avhoppen, men det parti som tappat den största andelen är vänsterpartiet. Exakt varför så många yngre kvinnor hoppar av vet ingen. Tidigare forskning tyder på att en del av avhoppen helt enkelt beror på flytt. Men många hoppar av p g a svårighet att förena politiken med arbetet, eller för att de känt sig maktlösa – de har inte kunnat påverka. Det senaste är ytterligt allvarligt då det är en av de viktigaste anledningarna till att man väljer att engagera sig politiskt. Personligen tror jag att viktig del av förklaringen står att finna i den interna partiapparaten. Den är 32-åriga vänsterpartisten Camilla Idee hoppade av kommunfullmäktige i Markaryd för ett år sen. Hon hade svårt att få tillräckligt med tillsyn för sitt barn och hon tycker heller inte att hennes inflytande i politiken var särskilt stort. – Sammanträdena i fullmäktige var ofta uppgjorda, men i nämnderna tycker jag vi hade en bra dialog Men i kommunfullmäktige var det svårt? – Det var mycket svårt. Som ensam ung kvinna gick mina synpunkter inte alltid hem. Är det skillnad på att vara ung och kvinna och att vara en etablerad man? – Jag tror nog att det är lättare för en ensam man att göra sig hörd bland farbröderna som styr, säger Camilla Idee, avhoppad vänsterpartipolitiker i Markaryd. (Intervju ovan: © Copyright Sveriges Radio 2004) Det är tråkigt att hon tycker så, men ännu värre är att hon inte är ensam om att tycka så. Unga kvinnor, särskilt de som också är småbarnsföräldrar, vill känna att deras tid och engagemang utmynnar i något som är meningsfullt för andra. Kommunpolitiken borde egentligen passa pragmatiska politiker som Camilla, som har helt andra upplevelser av livet än de styrande farbröderna. Det är inte så hemskt länge sedan som jag själv möttes av uppfattningen att dagis var onödigt med argumentet att deras fruar minsann alltid varit hemma med deras barn! För bara ett par veckor sedan fick en ung kvinna med småbarn höra att hon väl inte kunde kandidera till större uppgifter: Var ska du göra av dina barn? Det allra värsta är att de strukturer som bygger på antagandet att mamma tar hand om barnen och pappa jobbar även vidmakthålls och omhuldas av kvinnor. Häromdagen intervjuades en äldre kvinna som ställer upp i valet i höst i NST och säger: - För mig passar det personligt ganska bra nu, mina pojkar har flyttat hemifrån. Signalen som skickas ut är tydlig. Ibland är det kvinnor, som förhoppningsvis omedvetet, bidrar till att cementera en gammaldags kvinnosyn och försvårar ett jämställt samhälle. Fenomenet är inget nytt. Historikern Monika Edgren har beskrivit detta i sin studie Tradition och förändring om könsrelationer, omsorgsarbete och försörjning inom Norrköpings underklass under 1800-talet. Gifta kvinnor bidrog till att stigmatisera kvinnor som fick barn utanför äktenskapet. Läs den gärna!

En hermelin bland katterna

"Första dagen för nya kommunalrådet" var rubriken i HD/NST för ett tag sedan. Jaha, tänker ni, vad är det för kul med det; ytterligare en fyrtiotalistgubbe i kostym som pratar om sånt som är fullständigt ointressant för de allra flesta kommuninvånare. Det är så det brukar vara; men inte den här gången! Det nya kommunalrådet i Båstad är Anette Åkesson, en ung och duktig kvinna. En riktig hermelin ibland katterna i kommunstyrelsen. Första dagen hon tar plats i maktens korridorer leder hon kommunstyrelsens sammanträde. Med ordförandeklubban i hand dompterar hon övriga ledamöter - idel äldre män. Hon är inte bara civilekonom och kommunalråd, hon är ung och kvinna också! Grattis Båstad! Vi andra får hålla till godo med trettio-, eller fyrtiotalister, oftast herrar, som inte har en aning om hur livet för de som är under 50 ter sig. Bilden ovan publicerades i samband med artikeln och jag tycker den är helt underbar. Den kan användas vid "Finn fem fel" eller helt enkelt bara symbolisera de nya moderaterna. Unga och kvinnor tar plats i maktens korridorer. Äldre och herrar hamnar i skymundan. Anette Åkesson är verkligen en god företrädare för den nya moderata politiken. Fram för fler Anette och moderaterna kommer att vinna i trovärdighet. De gamla högerspökena göre sig icke besvär, på det att det må gå moderaterna väl i valet. Unga och kvinnor - inte minst de som inte har tillgång till arbetsmarknaden och därtill hörande trygghetssystem samt offentliganställda - kan mycket väl vara de väljargrupper som avgör vilken regering vi får, både i kommunhuset, Regionhuset och i Rosenbad. Så grattis Båstad och grattis till Anette Åkesson som fyller 40 idag. Det är nu livet börjar på riktigt. Men det kan komma att blåsa hårt på toppen och du kommer att få höra att du är alldeles på tok för ung. Strunta i det och tänk på att antidoxianter finns i riklig mängd i blåbär, så de är i det avseende lika nyttiga som rödvin och choklad. Det finns fortfarande alldeles för många män som inte tycker om att kvinnor tar plats. Så, stå på dig annars gör någon annan det!

Ta kulan för kung Göran...

Har under lunchen idag diskuterat utgången av den gångna veckans politiska händelser med politiskt intresserade lördagscafébesökare. Flera synpunkter om eventuell överförfriskning eller "fel säng" lades fram. Mina funderingar och teoretiska tankar kring hur det kommer att utveckla sig tar sin utgångspunkt i de fakta som finns för dagen och banala förklaringar av den typ som framfördes i diskussionen tror jag inte på. Inte heller att Göran Persson avgår. Nej, mitt heta tips är istället att Leila Freivalds får gå. Lars Danielsson sitter kvar eller får möjligen en spark snett uppåt av chefen Persson och blir landshövding eller ambassadör någonstans där han kan fortsätta att vara ”nyttig idiot” till förfogande för herr Persson. Den senare behöver män som Lars Danielsson; som helt osjälviskt accepterar att framstå som fullständigt intelligensbefriad medarbetare med enorm psykisk problematik främst i form av total avsaknad av minne och tidsuppfattning för att som uppoffrande tjänstehjon ta kulan för kung Göran i konstitutionsutskottets förhör. Denna uppoffring kräver givetvis belöning i form av titlar och förläningar på senadligt sossesätt. Jag tippar på att Leila Freivalds blir den som får gå; någon måste ju bära hundhuvudet och ta på sig rollen som syndabock. Tredje gången gillt, heter det ju. Först kom lägenhetsaffären (förvisso inte olaglig men helt i strid mot sossarnas externt uttalade etik & moral), sen comeback följt av uppenbar brist på ansvar och handlingsförmåga i samband med Tsunami-katastrofen och därpå toppat med en fullständigt lagvidrig insats i samband med utrikesministerns inblandning i tryck- och yttrandefriheten – en ofattbar kränkning av demokratins fundament. Nu väntar jag bara på att regeringen bryter strömmen för att omöjliggöra Internets funktion som informationskanal. (Se vidare i Cervantes roman om Don Quijote och hans kamp mot väderkvarnar.) Inte ens i Kina klarar politikerna att tysta opinionen, även om de försöker och i viss mån har lyckas styra somliga sökmotorer. Inte utan att jag börjar förstå vänner som flytt hit från kommunistregimer och som säger att de är chockade över att Sverige i många fall är mer George Orwellskt a la 1984, än vad deras hemländer var och att vi svenskar accepterar statens/politikernas intrång i vårt dagliga liv. Icke att förglömma - utrikesministern ingår i Göran Persson lag; det som han toppade! Är det skillnad på att toppa och att vara toppad och än viktigare är frågan: Vad händer efter valet? Hur ska Göran Perssons lag se ut då?

Det hade jag ingen aaaning om…

Har nyss lyssnat på Leila Freivalds i Studio Ett, där hon fick frågor om stängningen av Sverigedemokraternas nättidning SD-kuriren. Hon försäkrar att inga påtryckningar har förekommit. Det är en enskild tjänsteman på UD (läs: hennes närmaste politiska rådgivare Stefan Amér) som helt på egen hand tagit kontakt med företagsledningen på Internetföretaget Levonline där Sd:s nättidning har sin hemsida. ”UD pratade med Torkel (Nyberg, VD vid Levonline: min anm.) och SÄPO pratade med mig”, säger Anna Larsson, vice VD på Levonline i direktsändning på Ekot, alltmedan hennes små barn leker och pratar i bakgrunden. ”Det vet jag inget närmare om”, säger utrikesminister Laila Freivalds. ”Jag vet inte vad alla tjänstemän gör.” Grundlagen förbjuder att den svenska regeringen lägger sig i vad svenska tidningar skriver så det är klart att hon inte vill att någon ska tro att regeringen lagt sig i. Men jag är garanterat inte ensam om att lägga ihop två och två. Den enda som tror på den undanmanövern är väl i så fall Leila Freivalds själv. Blir inte Leila Freivalds anmäld till Konstitutionsutskottet nu igen så skulle jag bli mycket förvånad. Beteendet är, om inte att betrakta som ministerstyre, så i alla fall hårfint nära. Göran Persson kommer antagligen att ta tillfället i akt och bli av med utrikesministern, någon behöver ju bära hundhuvudet för regeringens totala misslyckande med uppdraget att hantera Tsunami-katastrofen. Det brukar kallas för att slå två flugor i en smäll!

Sverigedemokraternas nättidning

Som statsvetare anser jag att regeringens indirekta tilltag att stänga ner Sverigedemokraternas nättidning är ytterst olyckligt. Regeringsformen 1 kap. Statsskickets grunder, 1 § lyder: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.” Gäller inte längre demokratins grundbult en man en röst? Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna men de är ett politiskt parti. Är de röster som läggs på Sd mindre värda än de röster som läggs på något annat parti? Regeringen har tidigare varit tyst, men i och med denna stängning har även den svenska yttrandefrihetsgrundlagen lyfts till högsta världspolitiska toppnivå. Det innebär också att regeringen satt sig på en värderande tron. Leila Freivalds, UD och SÄPO tar ställning i en etisk fråga. Vilken etisk skola gäller? Det är svårare än att väga med guldvåg. En viktig princip i svenskt rättsväsende är att om han är tveksam, bör han hellre fria än fälla. Jag kan inte göra någon bedömning av syfte och framställningssätt men tycker ändå att regeringen genom sitt handlande häller bensin på en redan alltför flammande brasa. Kanske skulle Leila Freivalds tänkt över det gamla ordspråket: Tala är silver men tiga är guld innan hon talade i Studio Ett i radions P1 igår? Yttrandefriheten är trots allt en grundval för ett fritt samhällsskick och den ska vi vara ytterst rädda om. En vacker dag kan det vara din åsikt som inte är politiskt korrekt…

Konstitutionsutskottets förhör

Har nu avlyssnat ett antal av konstitutionsutskottens förhör. Min sammanfattning hittills är: ingen har ansvar och ingen analyserar! Det är skrämmande om det är så det går till i statsrådsberedningen och på utrikesdepartementet. Helt otroligt! Hade jag inte hört det själv så hade jag aldrig trott på det... Hur går det till när man anställer personal och vem gör det och på vilka grunder? Jag har lyssnat på förhöret med Per Thöresson, expeditionschef på UD, statssekreterare Lars Danielsson, Göran Perssons högra hand, och kabinettsekreteraren på UD Hans Dahlgren. Inte någon av dem har fullt klart för sig vem av som ansvarar för vad. Men klart är att ingen ansvarar för att en sammanfattande analys av den information som finns görs. Och som informationskälla använder man sig av media! Jag har inget emot media, men inte är det väl journalisternas uppgift att förse statsministern med beslutsunderlag? Växeln var nedringd och all tillgänglig personal arbetade med att diarieföra inkommande telefonsamtal och mejl. Men cheferna tog inte reda på varför växeln inte klarade av att ta emot alla samtal eller innehållet i samtal och mejl. Som vanligt i sossarnas Sverige är formen allt och innehållet intet. Borde man inte kunna ta egna initiativ när man arbetar på den nivån som de tre förhörda tjänstemännen gör? Eller är det så att arbetsmiljökulturen inte medger några misstag och att man därför rent logiskt väljer att inte göra något alls? De enda som aldrig kan göra fel är ju dem som inte gör någonting. I så fall är läget ytterst allvarligt och måste åtgärdas omgående. En annan sak står också helt klar hittills och det är att det blir väldigt tyst när den typ av frågor ställs som rimligen borde besvaras med namn eller befattning på statsrådsnivå. Nämnas kan exempel som frågan om det fanns ett tillräckligt ledarskap för att kunna hantera en krissituation. Svaret var helt klart ett nej. Följdfrågan om vem som ansvarar för att det finns ett tillräckligt ledarskap bemöts med en talande tystnad, och följs efter en stund av en lång utläggning av innehållslösa ordmassor. Om jag inte har helt fel för mig finns det bara en befattningshavare som i rang står över dessa män: regeringschefen! Slutsatsen blir att nånannanismen är ledande ideologi även på högsta nivå!

Danmarks sak är vår!

Den här bilden tolkar jag som att kvinnorna ser, men får inte synas medan männen ingenting ser men får synas... Historien går igen. Den gången rullade transittågen med tyska soldater genom Sverige till Norge. Brödrafolkens väl var glömt då och är glömt nu, förvisso med ett tillfälligt jubileumsundantag i fjol. Under ett antal år har jag har pendlat mellan Ängelholm och Malmö/Köpenhamn och varje dag med klart väder ser jag Helsingör på andra sidan sundet och tänker på hur det måste ha känts för dem som bodde i Helsingborg under andra världskriget. De såg och visste att tyskarna fanns där, ett stenkast eller en simtur bort. Några försökte hjälpa sina olycksbröder och gav sig ut i mörkret i små båtar, med fara även för sitt eget liv. Heder åt dem! Det är dags att damma av en gammal slogan; förnya den och ropa: Danmarks sak är vår! De handlingar som muslimska fundamentalister gör sig skyldiga till runt om i världen handlar inte om några teckningar i Jyllandsposten. Publiceringen av bilderna var bara en tändande gnista, ungefär som skottet i Sarajevo. Den flammade inte upp för snart fem månader sedan, när de ederades utan snarare i samband med att Hamas vann valet i Palestina. De häftiga reaktionerna är inte en attack på några enskilda publicister utan på de demokratiska värden som vi kämpat för i århundraden. Demokrati är inget tillstånd utan en process som måste vinnas om och om igen, brukar det heta från socialdemokraterna. Men det är som en läpparnas bekännelse i sedvanlig politisk korrekt retorik som inte gäller i verkligheten. Det är ju skillnad på det man säger och det man gör. Denna socialdemokratiska hegemoni av dubbelmoral har präglat hela 1900-talet i Sverige. En fruktansvärd flathet som jag hoppades att få slippa uppleva på 2000-talet. Trots att tidningar i Sverige publicerat en del av teckningarna låtsas man gärna, och bedyrar, att Sverige inte avbildat Muhammed. Och sedan kan man ju undra hur man som regering kan hävda att Sverige inte har med detta att göra - det är ju i Danmark man varit så ovarsam här skulle vi aldrig göra så dumma saker – när vilken svensk som helst kan ladda ner bilderna till sin dator! Alla bilderna finns t ex på Jihad i Malmö. Media som media. Och snacka om mass(!)media i fallet Internet. I Sverige länkar vi gärna till utländsk press för att både äta kakan och ha den kvar. Frågan handlar inte alls om kultur eller religion, utan om politik. Må så vara att man sitter i Stockholm och tycker att Sverige ska ligga lågt, men här i Skåne lever vi med våra grannar på andra sidan sundet. Självklart ska vi som nation och union stödja våra brödrafolk i deras kamp för demokrati. Min farmor var 21 år när hon fick rösta första gången, och hon var noga med att utnyttja sin rättighet. Idag har vi svårt att förstå att det har funnits en tid när kvinnorna inte räknades som självständiga varelser. Men det är inte historia. I många av de muslimska länder där europeiska ambassader stuckits i brand är det dagens ordning. Varför stödja kvinnoförtryck? Förenta Nationernas generalförsamling antog 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.” Hur länge kommer det att dröja innan det blir verklighet... Jag är för frihet från förtryck; Danmarks sak är vår!

Verkligheten är underligare än dikten

Lord Byron skrev 1823 att ”verkligheten är underligare än dikten” (Truth is always stranger than fiction” och detta fick jag bevis för häromdagen. Efter mina inlägg här på bloggen (se nedan) om HD/NST och Landskronaposten kom ett brev som fick mig att förstå att bloggarna kan gripa in i verkligheten, trots att det bara är tyckande i text. Jag väljer att publicera brevet i sin helhet för att inte riskera att förvränga verkligheten med ett subjektivt citerat urval: ”Hej Christina Linnea Jag heter ..... ....... och är reporter på NST/HD. Väljer att skriva ett vanligt hederligt brev till dig. En granne mejlade en länk till din blogg, den där du raljerar över vår skräck för tabloidformatet. Vad har du fått det från, att personalen är fientligt inställd till det lilla formatet? Inget kunde vara mer felaktigt. Och hade du läst Gunnars inlägg mer ingående hade du insett att inte heller han hyser någon tabloidskräck. Vad som berör mig mest illa är dock ditt aningslösa stöd för Kersti Forsberg. Att hon är kvinna innebär inte automatiskt att hon är en bra chef. Jag har varit i den här branschen i 28 år och haft många chefer, både manliga och kvinnliga. Men jag har aldrig tidigare upplevt en mer despotisk människa än Kersti F. Hon saknar helt empati, och är dessutom inkompetent. Anledningen till att misstroendeomröstningen utföll som den gjorde beror på att hon bär ansvaret för en ny bemanningsplan som var fullständigt uppåt väggarna. Folk skulle flyttas runt à la Hela havet stormar, utan att någon som helst hänsyn togs till kvalifikationer, önskemål eller personliga förhållanden. Till exempel förflyttades en helsingborgare utan bil och körkort till lokalredaktionen i Båstad. Och att pejla läget, ha ett samtal med de som skulle förvisas, var det inte tal om. Den nya placeringen meddelades som en order, utan minsta förvarning. Nu är vi många som har ont i magen, sover dåligt och har en överproduktion av tårar. Allt medan den kära redaktionschefen går och smäller med klackarna i korridoren. Att chefredaktören fick behålla vårt förtroende, trots att han har fräckheten att vara man, beror på att han visat känslor och empati. Att han har varit helt OK att prata med för de drabbade. Att Carin Andersson, vår ganska nytillträdda personalchef, också röstades bort, beror på olika anledningar. Den mest framträdande var att hon höll sig totalt passiv medan många av redaktionens medlemmar mådde fruktansvärt dåligt. Hon har börjat ta tag i oss nu, och jag tror att de flesta inser att hon hamnade i en märklig sits med oklart ansvarsområde. Om du nu är beteendevetare borde du inse att det alltid finns två sidor av ett mynt. Det verkar inte särskilt professionellt att bara blogga på och uttala ditt stöd för en människa som du uppenbart inte vet ett dugg om. Att jag inte svarar direkt på din blogg utan skriver ett vanligt brev är kanske tecken nog. Jag vill inte att det jag skriver ska kunna nå Kersti F. Sedan hon tillträdde har nämligen klimatet på redaktionen försämrats efterhand. Alla gamla HD:are (själv härstammar jag från NST) vittnar om att det var en helt annan stämning här tidigare. Högt i tak och väldigt kreativt. Kersti F är, trots att hon är kvinna, den som fördärvat allt det där och sett till att det inte är särskilt hälsosamt att ifrågasätta och protestera mot hennes dekret. Det där hade jag svårt att acceptera när jag kom till Helsingborg, och har nu straffats med degradering och tvångsförflyttning. Att svara på din blogg och kanske få ännu mer skit hade varit mer än jag hade orkat med just nu. Så, det var skönt att få skriva det här. Och snälla du, ta bort stödet för Kersti F på din blogg. Det skadar alla oss som försöker kämpa för ett öppet och kreativt redaktionellt klimat så oändligt mycket. Vänliga hälsningar ..... .......” Ja, du käre reporter. Det fanns en tid när du, som reporter, var grindvakt och beslutade vad som skulle komma till allmänhetens kännedom. Den tiden är förbi. Yttrande- och tryckfriheten är globaliserad och demokratiserad, något som inte minst världens muslimer erfarit de senaste månaderna. Men snälla reporter, du kan inte styra vad jag skriver på min blog. Jag skriver precis vad jag vill och det är just det som är fördelen och meningen med bloggen och Internet! Och den rättigheten värnar jag och står upp för.

Vid Molins fontän och på Crazy Horse

Jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan sången ”Vid Molins fontän” och dagens socialdemokratiska företrädare. Sångtexten skildrar den sedvanliga schablonbilden av den frossande, egoistiska borgerligheten som sossarna i över hundra år använt som avskräckande exempel – deras sinnebild av det välbekanta fortfarande av herr Persson välanvända ”högerspöket”. Den hårdhjärtade kapitalisten som står i vägen för den vanlige arbetaren, han som egentligen är den som faktiskt betalar kaviar och champagne; servar, svettas och sliter för bourgeoisins upprätthållande av sina privilegier.

Tommy Körbergs tolkning av sången är nog den mest kända, och jag har tagit mig friheten att frisera texten en aning:

Blodet varmt och rött vinet varmt och sött Tre ssu-are vid Molins fontän Det var Sjödin och jag och Skeppström var med under Kungsträdgårdens lövträn

Sjödin citerade Clarté och Skeppström han körde med sin Lenin Men jag fick ingen bra idé, så jag, jag tog mig en klunk rödvin

Framåt klockan tolv kom noblessen ut, i frack och lack från Operakällaren Vi var där med ett språng och öppna' våran trut i denna sång:

Bourgeoisin, det är feta svin! Kaviar och champagne, fina vita dukar! Vi ska pinka i erat vin! Vi ska hänga upp er i era ...

Men tiden gick ...

Blodet kallt och trött vinet dyrt och rött Tre sossepolitiker på Crazy Horse Det var Sjödin och jag och Skeppström var med: - A la carte-menyn, du, ta hit den.

Här hände något särdeles oväntat. Sällskapet nekades att beställa i baren på grund av att de var för fulla. Detta accepterades givetvis inte av dagens politiska adel. Och tumult utbröt. Den nya arbetarklassens representant i form av ordningsvakter, som Babak Jemai, en invandrad extraknäckande läkare, försökte sköta sitt jobb och avvisa det överförfriskade (läs: fulla) sällskapet. Detta lönearbete skedde under hot från såväl hennes höghet ordförande Anna Sjödin, och hans emanuens pressekreterare Peter Skeppström. Tillmälen som "Jävla svartskalle" och "Såna invandrare som du vill vi inte ha i Sverige" lär ha uttalats av ordföranden, medan pressekreteraren lät ha nöjt sig med mindre personliga påhopp som "Nu är det kört för det här stället, ni har gett er på fel personer" och enklare hot i stil med "Det här ska jag ta upp med justitieminister Tomas Bodström på måndag för så här får det inte gå till."

Ordförande Anna Sjödin tillbringade sedan natten i fyllecell tills hon var nykter nog att förhöras och misstänkts nu för våld mot tjänsteman. Dagen efter (sic!) framträder ordförande i vitt och hävdar sin oskuld. Tilldelas en allmän försvarare - Tomas Rothpfeffer - som inom ett antal timmar på önskemål av ? bytts ut mot den sk stjärnadvokaten Leif Silbersky. Inom parentes sagt: behöver man verkligen honom om man är oskyldig? Ja, inte vet jag men efter krogbråket på Crazy Horse i Stockholm häromdagen kan jag bara konstatera att det egentligen inte har hänt så mycket på de senaste hundra åren. Förvisso har sossarna avskaffat adelns sista privilegium, men samtidigt har de själva satt sig vid de vita dukarna genom att överta bourgeiosions plats, idag som den politiska klassen. Samtidigt har de skapat en ny arbetarklass som lever på deras nåder; invandrare som absolut inte kan släppas in i värmen. För vem ska man då hjälpa och stjälpa?