Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

fredag, februari 17, 2006

Sagolandet Sverige

Äntligen är så den andra akten i det politiska dramat Sagolandet Sverige om flodvågskatastrofen avslutat. Er tant har samlat sig till en recension. Pjäsen är ett skrämmande drama där den tredje statsmakten i slutet av gårdagens föreställning förvandlades till den första. Scenografi och regi bidrar till att skapa en realistisk känsla. Scenkostymerna är väldesignade, tidstypiska och väl genomtänkta för att stärka intrycket av svart eller vitt. Gråskalan förekommer knappast alls och det medvetna bortvalet av starka färger förstärker allvaret i situationen. Mot den fonden framstod statsministerns maktsymbol nummer ett, den röda slipsen, extra tydligt. Skådespelarnas insatser var överlag starka. Visst var det någon som hade glömt sina repliker (hade de ingen sufflör på plats?), men det störde inte helheten utan gav bitvis dramat en pikant touch av verklighetsanknytning. Den gråtande ministern var superb i sin roll. Med den inlevelsen kommer hon att gå långt. Bli inte förvånade om ni ser henne i nästa svenska storfilm. Tror att hon till och med kan inspirera Ingemar Bergman till comeback. Den vita häxan var otroligt skicklig i sin kyla. Hennes framträdande var så isande verkligt att jag fick svepa sjalen hårdare om mig. Den svala luften svepte fram i salongen. Det enda negativa i föreställningen var makt- förlåt, statsministerns rollprestation. Rollens repliker var välskrivna på de genomgående teman ”ångerfull” och ”ansvarstagande”. Skådespelaren uttalade sina repliker på ett ypperligt sätt men kroppsspråk och mimik motsade det sagda, varvid trovärdigheten gick totalt förlorad! Inte en enda i publiken kunde godta hans ursäkt; inte med det illistiga leendet på läpparna. Verkligen tragiskt med tanke på en i övrigt alltigenom lysande föreställning i realismens anda. Det framgick tyvärr inte i programmet vem manusförfattaren var. Men oavsett är han/hon helt klart en ”coming- man/women”. Så tantens slutbetyg blir: ♠♠♠♠

3 Comments:

  • At fredag, 17 februari, 2006, Anonymous Mattias Andersson said…

    För första gången har någon lyckats att få ner mina tankar om KU-förhören på pränt, vilket jag själv inte lyckats med. Själv sitter jag hemma och väntar på att detta drama ska filmatiseras, för det kan bli en riktig kioskvältare. Staten kan säkert bidra med pengar i "utbildningssyfte". Eller om man gör det till en tv-serie, där Göran Persson får avsluta varje program med att säga:
    "- Det man inte har i händerna är svårt att hålla".

     
  • At fredag, 17 februari, 2006, Blogger Christina Linnea said…

    En teveserie vore kul; dokusåpor brukar dra bred publik. Vi kan ju alltid fråga Susanne Osten. Hon har ju tumme med regeringen och får pengar alltid kulturbidrag till sina uppsättningar; men det är klart då måste vi ha ett gott syfte med filmen. För i den världen är kulturen ett medel och inte ett mål i sig. Så det får nog bli en teateruppsättning. Är det någon som känner sig manad att sätta upp Sagolandet Sverige? Vi kan ju börja med att samla in namnunderskrifter på torget eller nåt. Vad tror du Mattias?

     
  • At lördag, 18 februari, 2006, Anonymous mattias andersson said…

    Ja, en teateruppsättning hade varit något tror jag. Men jag ska genast trycka upp flyers och presentera idén för lokalbefolkningen i Båstad. Jag tror att antalet papper med namnunderskrifter kommer att bli oändligt många.

     

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home