Danmarks sak är vår!
Den här bilden tolkar jag som att kvinnorna ser, men får inte synas medan männen ingenting ser men får synas...
Historien går igen. Den gången rullade transittågen med tyska soldater genom Sverige till Norge. Brödrafolkens väl var glömt då och är glömt nu, förvisso med ett tillfälligt jubileumsundantag i fjol.
Under ett antal år har jag har pendlat mellan Ängelholm och Malmö/Köpenhamn och varje dag med klart väder ser jag Helsingör på andra sidan sundet och tänker på hur det måste ha känts för dem som bodde i Helsingborg under andra världskriget. De såg och visste att tyskarna fanns där, ett stenkast eller en simtur bort. Några försökte hjälpa sina olycksbröder och gav sig ut i mörkret i små båtar, med fara även för sitt eget liv. Heder åt dem! Det är dags att damma av en gammal slogan; förnya den och ropa: Danmarks sak är vår!
De handlingar som muslimska fundamentalister gör sig skyldiga till runt om i världen handlar inte om några teckningar i Jyllandsposten. Publiceringen av bilderna var bara en tändande gnista, ungefär som skottet i Sarajevo. Den flammade inte upp för snart fem månader sedan, när de ederades utan snarare i samband med att Hamas vann valet i Palestina. De häftiga reaktionerna är inte en attack på några enskilda publicister utan på de demokratiska värden som vi kämpat för i århundraden. Demokrati är inget tillstånd utan en process som måste vinnas om och om igen, brukar det heta från socialdemokraterna. Men det är som en läpparnas bekännelse i sedvanlig politisk korrekt retorik som inte gäller i verkligheten. Det är ju skillnad på det man säger och det man gör. Denna socialdemokratiska hegemoni av dubbelmoral har präglat hela 1900-talet i Sverige. En fruktansvärd flathet som jag hoppades att få slippa uppleva på 2000-talet. Trots att tidningar i Sverige publicerat en del av teckningarna låtsas man gärna, och bedyrar, att Sverige inte avbildat Muhammed. Och sedan kan man ju undra hur man som regering kan hävda att Sverige inte har med detta att göra - det är ju i Danmark man varit så ovarsam här skulle vi aldrig göra så dumma saker – när vilken svensk som helst kan ladda ner bilderna till sin dator! Alla bilderna finns t ex på Jihad i Malmö. Media som media. Och snacka om mass(!)media i fallet Internet. I Sverige länkar vi gärna till utländsk press för att både äta kakan och ha den kvar.
Frågan handlar inte alls om kultur eller religion, utan om politik. Må så vara att man sitter i Stockholm och tycker att Sverige ska ligga lågt, men här i Skåne lever vi med våra grannar på andra sidan sundet. Självklart ska vi som nation och union stödja våra brödrafolk i deras kamp för demokrati.
Min farmor var 21 år när hon fick rösta första gången, och hon var noga med att utnyttja sin rättighet. Idag har vi svårt att förstå att det har funnits en tid när kvinnorna inte räknades som självständiga varelser. Men det är inte historia. I många av de muslimska länder där europeiska ambassader stuckits i brand är det dagens ordning. Varför stödja kvinnoförtryck? Förenta Nationernas generalförsamling antog 1948 en allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna. ”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap.” Hur länge kommer det att dröja innan det blir verklighet...
Jag är för frihet från förtryck; Danmarks sak är vår!
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home