Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

torsdag, februari 02, 2006

Vid Molins fontän och på Crazy Horse

Jag kan inte låta bli att dra paralleller mellan sången ”Vid Molins fontän” och dagens socialdemokratiska företrädare. Sångtexten skildrar den sedvanliga schablonbilden av den frossande, egoistiska borgerligheten som sossarna i över hundra år använt som avskräckande exempel – deras sinnebild av det välbekanta fortfarande av herr Persson välanvända ”högerspöket”. Den hårdhjärtade kapitalisten som står i vägen för den vanlige arbetaren, han som egentligen är den som faktiskt betalar kaviar och champagne; servar, svettas och sliter för bourgeoisins upprätthållande av sina privilegier.

Tommy Körbergs tolkning av sången är nog den mest kända, och jag har tagit mig friheten att frisera texten en aning:
Blodet varmt och rött vinet varmt och sött Tre ssu-are vid Molins fontän Det var Sjödin och jag och Skeppström var med under Kungsträdgårdens lövträn

Sjödin citerade Clarté och Skeppström han körde med sin Lenin Men jag fick ingen bra idé, så jag, jag tog mig en klunk rödvin

Framåt klockan tolv kom noblessen ut, i frack och lack från Operakällaren Vi var där med ett språng och öppna' våran trut i denna sång:

Bourgeoisin, det är feta svin! Kaviar och champagne, fina vita dukar! Vi ska pinka i erat vin! Vi ska hänga upp er i era ...

Men tiden gick ...

Blodet kallt och trött vinet dyrt och rött Tre sossepolitiker på Crazy Horse Det var Sjödin och jag och Skeppström var med: - A la carte-menyn, du, ta hit den.
Här hände något särdeles oväntat. Sällskapet nekades att beställa i baren på grund av att de var för fulla. Detta accepterades givetvis inte av dagens politiska adel. Och tumult utbröt. Den nya arbetarklassens representant i form av ordningsvakter, som Babak Jemai, en invandrad extraknäckande läkare, försökte sköta sitt jobb och avvisa det överförfriskade (läs: fulla) sällskapet. Detta lönearbete skedde under hot från såväl hennes höghet ordförande Anna Sjödin, och hans emanuens pressekreterare Peter Skeppström. Tillmälen som "Jävla svartskalle" och "Såna invandrare som du vill vi inte ha i Sverige" lär ha uttalats av ordföranden, medan pressekreteraren lät ha nöjt sig med mindre personliga påhopp som "Nu är det kört för det här stället, ni har gett er på fel personer" och enklare hot i stil med "Det här ska jag ta upp med justitieminister Tomas Bodström på måndag för så här får det inte gå till."

Ordförande Anna Sjödin tillbringade sedan natten i fyllecell tills hon var nykter nog att förhöras och misstänkts nu för våld mot tjänsteman. Dagen efter (sic!) framträder ordförande i vitt och hävdar sin oskuld. Tilldelas en allmän försvarare - Tomas Rothpfeffer - som inom ett antal timmar på önskemål av ? bytts ut mot den sk stjärnadvokaten Leif Silbersky. Inom parentes sagt: behöver man verkligen honom om man är oskyldig? Ja, inte vet jag men efter krogbråket på Crazy Horse i Stockholm häromdagen kan jag bara konstatera att det egentligen inte har hänt så mycket på de senaste hundra åren. Förvisso har sossarna avskaffat adelns sista privilegium, men samtidigt har de själva satt sig vid de vita dukarna genom att överta bourgeiosions plats, idag som den politiska klassen. Samtidigt har de skapat en ny arbetarklass som lever på deras nåder; invandrare som absolut inte kan släppas in i värmen. För vem ska man då hjälpa och stjälpa?

0 Comments:

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home