Verkligheten är underligare än dikten

Lord Byron skrev 1823 att ”verkligheten är underligare än dikten” (Truth is always stranger than fiction” och detta fick jag bevis för häromdagen. Efter mina inlägg här på bloggen (se nedan) om HD/NST och Landskronaposten kom ett brev som fick mig att förstå att bloggarna kan gripa in i verkligheten, trots att det bara är tyckande i text. Jag väljer att publicera brevet i sin helhet för att inte riskera att förvränga verkligheten med ett subjektivt citerat urval: ”Hej Christina Linnea Jag heter ..... ....... och är reporter på NST/HD. Väljer att skriva ett vanligt hederligt brev till dig. En granne mejlade en länk till din blogg, den där du raljerar över vår skräck för tabloidformatet. Vad har du fått det från, att personalen är fientligt inställd till det lilla formatet? Inget kunde vara mer felaktigt. Och hade du läst Gunnars inlägg mer ingående hade du insett att inte heller han hyser någon tabloidskräck. Vad som berör mig mest illa är dock ditt aningslösa stöd för Kersti Forsberg. Att hon är kvinna innebär inte automatiskt att hon är en bra chef. Jag har varit i den här branschen i 28 år och haft många chefer, både manliga och kvinnliga. Men jag har aldrig tidigare upplevt en mer despotisk människa än Kersti F. Hon saknar helt empati, och är dessutom inkompetent. Anledningen till att misstroendeomröstningen utföll som den gjorde beror på att hon bär ansvaret för en ny bemanningsplan som var fullständigt uppåt väggarna. Folk skulle flyttas runt à la Hela havet stormar, utan att någon som helst hänsyn togs till kvalifikationer, önskemål eller personliga förhållanden. Till exempel förflyttades en helsingborgare utan bil och körkort till lokalredaktionen i Båstad. Och att pejla läget, ha ett samtal med de som skulle förvisas, var det inte tal om. Den nya placeringen meddelades som en order, utan minsta förvarning. Nu är vi många som har ont i magen, sover dåligt och har en överproduktion av tårar. Allt medan den kära redaktionschefen går och smäller med klackarna i korridoren. Att chefredaktören fick behålla vårt förtroende, trots att han har fräckheten att vara man, beror på att han visat känslor och empati. Att han har varit helt OK att prata med för de drabbade. Att Carin Andersson, vår ganska nytillträdda personalchef, också röstades bort, beror på olika anledningar. Den mest framträdande var att hon höll sig totalt passiv medan många av redaktionens medlemmar mådde fruktansvärt dåligt. Hon har börjat ta tag i oss nu, och jag tror att de flesta inser att hon hamnade i en märklig sits med oklart ansvarsområde. Om du nu är beteendevetare borde du inse att det alltid finns två sidor av ett mynt. Det verkar inte särskilt professionellt att bara blogga på och uttala ditt stöd för en människa som du uppenbart inte vet ett dugg om. Att jag inte svarar direkt på din blogg utan skriver ett vanligt brev är kanske tecken nog. Jag vill inte att det jag skriver ska kunna nå Kersti F. Sedan hon tillträdde har nämligen klimatet på redaktionen försämrats efterhand. Alla gamla HD:are (själv härstammar jag från NST) vittnar om att det var en helt annan stämning här tidigare. Högt i tak och väldigt kreativt. Kersti F är, trots att hon är kvinna, den som fördärvat allt det där och sett till att det inte är särskilt hälsosamt att ifrågasätta och protestera mot hennes dekret. Det där hade jag svårt att acceptera när jag kom till Helsingborg, och har nu straffats med degradering och tvångsförflyttning. Att svara på din blogg och kanske få ännu mer skit hade varit mer än jag hade orkat med just nu. Så, det var skönt att få skriva det här. Och snälla du, ta bort stödet för Kersti F på din blogg. Det skadar alla oss som försöker kämpa för ett öppet och kreativt redaktionellt klimat så oändligt mycket. Vänliga hälsningar ..... .......” Ja, du käre reporter. Det fanns en tid när du, som reporter, var grindvakt och beslutade vad som skulle komma till allmänhetens kännedom. Den tiden är förbi. Yttrande- och tryckfriheten är globaliserad och demokratiserad, något som inte minst världens muslimer erfarit de senaste månaderna. Men snälla reporter, du kan inte styra vad jag skriver på min blog. Jag skriver precis vad jag vill och det är just det som är fördelen och meningen med bloggen och Internet! Och den rättigheten värnar jag och står upp för.