Barn föds med betalningsanmärkningar

Datainspektionen ska undersöka hur många barn i Sverige som är skuldsatta. De ska kontakta de 60 största inkassobolagen. Myndigheterna känner inte till omfattningen, men ett av inkassobolagen har 16 000 barn i sitt register, rapporterar Ekot.

Och det är föräldrarna som utnyttjar sina barn! Vilken fin present till 18-årsdagen. Deras barn föds med betalningsanmärkningar och kommer inte att kunna få en lägenhet eller bredbandsuppkoppling. Vissa vuxna är helt enkelt inte värda sina barn!

Kravallerna i Köpenhamn

Ungdomskravallerna i Köpenhamn har gått på tok för långt. Och när jag dessutom ser hur föräldrar skyddar sina barn och försvarar deras handlingar genom att lägga ansvaret på polisen blir jag bara arg.

En pappa ansåg att det var polisens fel eftersom de infört visiteringszoner, där de har rätt att visitera personer. De infördes efter ett stort antal knivöverfall. Ungdomarna upplever det som kränkande att bli visiterade, till och med i de fall de faktiskt burit kniv!

Som vanligt är det "byens fel" att barn och ungdomar bränner bilar och skolor. De stackars barnen har ju ingenstans att vara. Den som tycker det har nog missuppfattat saken. Det är inte något oskyldigt pojkstreck eller hyss de sysslar med. Titta på fotografen Michael Bothagers bildspel från Berlingske Tidene om 10 Brændte biler på Hjulmagerstien 10-16, København S. Och det är bara 10 av 28 brända bilar.

Desto bättre känns det då när jag läser artikeln "Föräldrarna har huvudansvaret" i DN. Justitieminister Lene Espersen uppmanade föräldra att engagera sig. Hon menar att samhället ska ha nolltolerans mot våld, men att föräldrarna misslyckats i sin uppgift.

Jag är djupt skadad över att det också handlar om så unga barn som 10- till 12-åringar. Jag frågar mig var föräldrarna är. De ska veta att de sitter med huvudansvaret och det bör finnas förpliktelser man som förälder inte kan avsäga sig - att hålla sina barn från kriminalitet.

Det är ord och inga visor. Kraven från Köpenhamnarna om att sätta in militär med vattenkanoner som hjälp till polisen säger väl en hel del om vad medborgarna som utsätts för barnens "hyss" tycker.

Lärare och föräldrar saknar stöd

Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) och socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) skriver idag på DN Debatt under rubriken "Låt tvångshämta elever som skolkar från skolan"

De ställer krav på regeringen om lagändringar inom skolans och socialtjänstens områden och efterlyser ett betydligt bättre samarbete och kräver:

För det första vill vi ha en översyn av sekretesslagen för att skola och socialtjänst på ett bättre och effektivare sätt ska kunna samlas kring de utsatta ungdomarna och utbyta information för att skapa sig en helhetsbild och kunna erbjuda rätt hjälp och stöd.

För det andra måste socialtjänstlagen ses över för att stärka barnets rätt.

För det tredje efterlyser vi en skärpning av skollagen när det gäller möjligheterna att tvinga en elev att fullgöra skolplikten.

Jag är mycket skeptiskt till alla former av lättnader i sekretesslagen, men här handlar det om barn och unga. Och barn som skolkar har ett skäl till det. Men vi utgår tyvärr fortfarande oftast från att föräldrarna vill och kan ge barnet det stöd det behöver. Samtidigt som vi tror att alla föräldrar vill sina barns bästa och alla barn har skolan som sin viktigaste uppgift.

Och om det i den bästa av världar är så, finns det ingen anledning för samhället att lägga sig i. Men det är inte så. Inte i verkligheten. Och de barnen har rätt att få den trygghet och den hjälp de behöver även om föräldrarna inte klarar av att ge den. Då måste andra vuxna träda in.

Jag har sett det här när jag jobbade som lärare. Det var känsligt att lägga sig i och lärarna drog sig för att säga eller göra något. Och om man väl anmäler till socialtjänsten så händer ändå ingenting! Inte är det meningen att en flicka i sjuan ska vara hemma och ta hand om sina småsyskon eftersom mamman är full? Men det är så! Och alltför många barn känner så stort ansvar för sina föräldrar att det blir deras livsuppgift.Det rör sig inte om någon enstaka elev, utan fler än du tror som har psykiskt sjuka och/eller missbrukande föräldrar. Och barn skyddar alltid sina föräldrar.

I artikeln beskriver de hur det kan gå till: Det finns i dag fall där en utredning inom socialtjänsten visserligen kunnat påbörjas, men där föräldrarna sedan lyckats fördröja insatser i flera år. Genom att inte dyka upp på möten, inte ringa tillbaka, tacka ja till en insats men sedan inte ta emot stöd sätts barnens framtid på spel.

En förälder som beter sig på det sättet har enligt min mening förbrukat sitt föräldraskap genom att sätta sig själv före barnets framtid.

Sedan kan jag också tänka mig att det finns föräldrar som jobbar, och tjatar på sina tonårsbarn att de måste gå till skolan. Men de kan inte själva kontrollera det och de får idag absolut inget stöd utifrån i sin föräldraroll. Det skulle säkert mottas med lättnad att föräldern får stöd från skola, socialtjänst och polis att deras barn har skolplikt.

Med ett bättre och tätare samarbete mellan skola, socialtjänst och polis skulle många barn få en barndom, en utbildning och en bättre start inför vuxenlivet. Barn är utsatta varelser som är beroende av vuxna. Det kräver att de vuxna tar det ansvaret. Om de inte gör det måste någon annan göra det. Även om det innebär myndighetsutövning, integritetskränkande och sekretesslättnader.

Jag tror ju knappast att polisen skulle börja köra skolskjutsen, men det måste finnas ett sista alternativ för alla parter. Vi kan inte bara ge upp...

Från Krav-märkt till Kram-märkt

Jag upphör aldrig att förvånas över hur idérik marknaden är när det gäller att hitta på politiskt korrekta kvalitetsmärken av alla de slag. Det senaste hörde och läste jag om idag, nämligen Kram-märkta böcker! Ja, du läste rätt.

Det är böcker som är granskade och godkända ur ett demokrati-, mångfalds och jämställdhetsperspektiv. I Studio Ett berättade journalisten Karin Salmson glatt att kram-märkta barnböcker från deras förlag prisades av förskollärare och lärare, som ju har ett tydligt uppdrag att bevaka de olika perspektiven.

Och i Svd skriver Lena Kåreland:

Böckerna är vad förlaget kallar ”krammärkta”, det vill säga de har granskats med genusglasögon för att uppfylla kraven på demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. (---) Böcker för små barn som ifrågasätter och problematiserar rådande föreställningar om kön fyller en viktig funktion, särskilt med tanke på att många förskolor enligt flera undersökningar inte lever upp till kraven på genusmedveten pedagogik.

Herregud, vad är det för samhälle vi lever i? Kan inte barnen få lov att vara barn? Jag förstår om barn har svårt att finna trygghet i en värld som ändrar skepnad varje gång de tror att de har förstått och lärt sig något om vuxenvärlden.

Jag har bestämt mig för att introducera begreppeticke-kram-märkta böcker. Först ut är en auktion på Astrid Lindgrens debutbok Britt-Marie lättar sitt hjärta. Det är en förstaupplaga utgiven 1952 och ingår i serien FIB:s Ungdomsböcker. Lägg ett bud! Auktion

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!

Barn är mjuka, bilar är hårda

Igår kväll dog en mormor eller farmor och hennes treåriga barnbarn när de blev påkörda av en bil vid ett övergångsställe i Gustavsberg.

Idag intervjuas Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör vid Vägverket, i Ekot. Han berättar att om man blir påkörd i en fart av 50 kilometer i timmen då dör nio av tio, men om farten är 30 kilometer då överlever nio av tio.

I en artikel i DN idag tar han upp det faktum "att en del kommuner fortfarande inte byggt om vid övergångställen för att göra dem mer 'hastighetssäkrade'. Förutom att sänka hastigheten till 30 kan det handla om att man gör avsmalningar av körbanan eller bygger upphöjningar vid övergångsstället."

Och konstaterar:

Det räcker inte med att bara sätta upp en 30-skylt. Man måste bygga om miljön så att den verkliga hastigheten faktiskt sänks.

Och just detta är anledningen till min ständiga avslutning...

Ett lokalt problem som också föranlett miljöpartisten i grannhuset att interpellera tekniska nämndens ordförande. Det står 30 men ofta är det 90 som gäller. Och dessutom ligger övergångsstället i en kurva med skymd sikt, mellan en skola och simhallen. Gissa om många barn korsar det övergångsstället? Det är bara en tidsfråga innan det händer något tragiskt.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!

Hundar och barn i lagstiftningen

Idag beslutar riksdagen att förbjuda uppenbart olämpliga personer att äga eller ta hand om en hund, rapporterar Ekot.

Enligt jordbruksminister Eskil Erlandsson kan den som bryter mot hundförbudet dömas till böter eller fängelse i upp till ett år. Vidare slår Riksdagen fast att en hundägare är ansvarig om hunden orsakar någon skada och ska stå för kostnaderna om hunden måste tas om hand.

Dessutom tillfaller en hund som hittas av polisen staten efter tio dagar om man inte kan få tag på ägaren. Om ägaren är känd har han eller hon fem dagar på sig att hämta hem sin hund.

Det låter bra, tycker jag som själv har tagit hand om två hittehundar och vet hur värnlösa och utlämnade till människors godtycke de kan vara, är nöjd med beslutet. Men...

hur kan det vara att vi i Sverige ger hundar ett bättre skydd mot olämpliga hussar och mattar än vad barnen har gentemot olämpliga mammor och pappor? Det skulle jag vilja veta. Hoppas någon från regeringen vill svara på det...

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!

Uppdrag granskning - cynismens magasin

Tittade på Uppdrag Gransknings reportage om barackområdet Mosippan i Malmö. Det presenterades som "i Malmös utkant är en sista utpost för samhällets allra svagaste - de som inte får plats någon annanstans."

Mosippan beskrivs som "samhällets misslyckande". Vi har svikit de 130 barn som drömmer om en bättre framtid och som tvingas leva i misär eftersom socialtjänsten och samhället inte tar sitt ansvar för de stackars små.

Ett j-a cyniskt program. Först utnyttjar man genom intervjuer och filminspelning ett antal barn som mår fruktansvärt dåligt. Förmodligen ser reportern det som att syftet med att utsätta barnen för detta övergrepp som gott. Och då är det värt att offra några små flickor för att eventuellt få stora journalistpriset.

Jag undrar hur det går för de barn som hängdes ut i reportaget. De kämpar och försöker hålla skenet uppe genom att inte visa upp sitt liv i skolan. De lever i en pakt med sina föräldrar. Det enda reportern lyckas med är att legitimiera denna, och återigen får barnen betala priset. Bara ännu en vuxen som inte ser barnen som köper den livslögn de tvingas presentera. Och som sänder det i teve. Helt otroligt! Tänker man inte?

Sedan avstår man i mångt och mycket att intervjua de ytterts ansvariga; nämligen föräldrarna. Formulera om frågan och låt barnen vara ifred. Barnen är inte i första hand "samhällets misslyckande" utan en konsekvens av föräldrarnas tillkortakommande. Gör gärna ett program om Mosippan! För barnens skull!

Som jag ser det är samhällets misslyckande i detta fallet att man inte tar hand om barnen när föräldrarna uppenbarligen inte klarar av att ta sitt vuxenansvar. De vuxna som intervjuades representerade i huvudsak myndigheter och de köpte den bild som reportern presenterade och svarade utifrån den. Som sagt: en j-a cynisk reporter.

för övrigt anser jag att buddistmunkars sånger bör höras och militärjuntans styre i Burma förgöras...

Tintin i ankdammen Sverige

Varför har vi så svårt för att tolka saker och ting utifrån något annat perspektiv än det rent bokstavliga? Jag kan inte låta bli att kommentera den debatt som vållats av ett gammalt seriealbum.

Förlaget Bonnier Carlsen har anmälts för hets mot folkgrupp till Justitiekanslern för att de ederat Hergés album "Tintin i Kongo". I anmälan, som Afrosvenskarnas riksförbund har ställt sig bakom, formuleras brottet:

"Seriemagasinet innehåller bilder och texter som är kränkande mot svarta människor genom att beskriva dem som intellektuellt och socialt underlägsna".

I sin iver att vara politiskt korrekt föreslår förlagets informationsansvarige, Helena Martin, att albumet ska få vara kvar men att man genom att placera det i vuxenhyllan markerar att det inte är lämpligt! Intervjun i DN avslutas med frågan om barn kan läsa "Tintin i Kongo"?

Och på det svarar Helena Martin (sic!) att "Barn kan läsa den men i vuxens sällskap".

Vad är det som får vuxna människor att tro att barn är dumma? Den rasbiologiska människosyn som fanns på 1930-talet i Sverige och Tyskland är inget som dagens barn känner igen sig i. Om de överhuvudtaget reagerar som är det snarare så att de kommer att se det som lika märkligt som Tintins klädsel.

Det är väl knappast barnen man borde oroa sig för när det gäller den människosynen. I vårt samhälle finns fortfarande en människor som fått rasbiologins teori med modersmjölken och internaliserat det tankesättet.

Som nation borde vi göra upp med den så kallade vetenskapen och exporten därav istället för att moralisera över ett seriealbum. Men det är lättare att i symboliskt förbjuda namn på bakverk och glassar än att göra upp med en obehaglig period i vårt lands historia.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!

Konsekvensen av nollvision och curlingföräldrar

Debatten om svenskarnas trygghetsnarkomani, nollvisioner och konsekvensen av curlingföräldrarnas uppfostran (eller vad man ska kalla det för) har nått vägs ände. Idag skriver experter på barns lekmiljö på DN Debatt att kraven på säkerhet går före barnens utveckling och hälsa:

Lekplatser tas bort med hänvisning till nya säkerhetskrav. Att barn bygger egna kojor accepteras inte. Lekredskap ska vara besiktade, fabrikstillverkade och säkerhetskontrollerade. Särskilda besiktningsföretag inspekterar och godkänner.

Forskarna, Maria Kylin, Fredrika Mårtensson, från Sveriges lantbruksuniversitet och Gisela Nyberg från Karolinska institutet, menar att barnen måste lära sig att hantera miljön utanför den säkerhetskontrollerade. Det hedrar er som forskare att ni vågar säga något så politiskt inkorrekt i mellanmjölkens land!

Tänk att det skulle ta så lång tid innan någon kom på att barn är barn. De leker för att lära sig hantera livet, och då måste de träna på det i en normal miljö. Jag kan inte låta bli att tänka på Astrid Lindgrens berättelse om Ronja Rövardotter. Hon skulle akta sig för att trilla i älven. Var lär man sig det bäst? Givetvis vid älven!

Låt barnen leka. Inte ska vi väl ta ifrån dem den naturliga leklusten för att skydda oss själva mot oro. Min uppfattning är att det bästa sättet att skydda barn från faror är att lära dem hantera situationen. Alternativet blir att bädda in dem i bomull, cykelhjälm, flytväst och förvara dem i madrasserade celler. Frågan är bara om vi vågar ge dem något att äta då?

Eller är det bara en könsfråga? Tanken slår mig eftersom tre kvinnliga forskare anser att lekredsskapens säkerhet har fått ta över barnens utvecklingsbehov. Är det männens intresse för teknik och samhällets förkärlek för ingenjörskonst som genomsyrat utvecklingen i Sverige? I så fall vill jag se denna debattartikel som ett uppvaknande ur industrisamhället- och folkhemmets hundraåriga människofientliga diskurs. Hoppas! Då kanske det äntligen är tid för mänsklighetens århundrade?

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!

Föräldrarätt vs föräldraskyldighet

Äntligen en dom som tar barnen på allvar och inte bara ser till de vuxna! Jag är väl medveten att många anser det motsatta. Men nu har Högsta domstolen prövat vilka brott en förälder kan begå utan att behöva ta konsekvensen av desamma.

Och fembarnspappan och den grova våldsbrottsling utvisas nu på livstid. Mannen är dömd för en rad grova brott som våldtäkt, misshandel och narkotikabrott. Han har redan tidigare dömts till utvisning två gånger men har trots det återkommit till Sverige. Nu slår domstolen fast att samhällsskyddet väger över barnens behov av sin far. Det blir resultatet av den dom i Högsta domstolen som prövat hur grova brott en förälder kan begå utan att utvisas ur landet.

Jag har en fast övertygelse om att barn inte ska användas av sina föräldrar. Vid en viss tidpunkt har föräldrarna förbrukat sin föräldrarätt. Och den tidpunkten går när barnen hos föräldrarna förvandlats från ett mål till ett medel för föräldrarnas väl och ve. Denna gräns har mannen i detta fall passerat för länge sedan. Han är helt enkelt inte längre värd att vara förälder.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!