Uppdrag granskning - cynismens magasin

Tittade på Uppdrag Gransknings reportage om barackområdet Mosippan i Malmö. Det presenterades som "i Malmös utkant är en sista utpost för samhällets allra svagaste - de som inte får plats någon annanstans."

Mosippan beskrivs som "samhällets misslyckande". Vi har svikit de 130 barn som drömmer om en bättre framtid och som tvingas leva i misär eftersom socialtjänsten och samhället inte tar sitt ansvar för de stackars små.

Ett j-a cyniskt program. Först utnyttjar man genom intervjuer och filminspelning ett antal barn som mår fruktansvärt dåligt. Förmodligen ser reportern det som att syftet med att utsätta barnen för detta övergrepp som gott. Och då är det värt att offra några små flickor för att eventuellt få stora journalistpriset.

Jag undrar hur det går för de barn som hängdes ut i reportaget. De kämpar och försöker hålla skenet uppe genom att inte visa upp sitt liv i skolan. De lever i en pakt med sina föräldrar. Det enda reportern lyckas med är att legitimiera denna, och återigen får barnen betala priset. Bara ännu en vuxen som inte ser barnen som köper den livslögn de tvingas presentera. Och som sänder det i teve. Helt otroligt! Tänker man inte?

Sedan avstår man i mångt och mycket att intervjua de ytterts ansvariga; nämligen föräldrarna. Formulera om frågan och låt barnen vara ifred. Barnen är inte i första hand "samhällets misslyckande" utan en konsekvens av föräldrarnas tillkortakommande. Gör gärna ett program om Mosippan! För barnens skull!

Som jag ser det är samhällets misslyckande i detta fallet att man inte tar hand om barnen när föräldrarna uppenbarligen inte klarar av att ta sitt vuxenansvar. De vuxna som intervjuades representerade i huvudsak myndigheter och de köpte den bild som reportern presenterade och svarade utifrån den. Som sagt: en j-a cynisk reporter.

för övrigt anser jag att buddistmunkars sånger bör höras och militärjuntans styre i Burma förgöras...