Hur ska vi ha`t?

Det är inte lätt att förstå sig på de boende i Havsbaden. Idag hittade jag ett inlägg i playrapport angående höjning av tomträttsavgiften för en del av tomterna i Havsbaden. Det verkar som om det kommer helt oväntat, vilket knappast kan vara fallet. När man köper en fastighet finns det inskrivet i köpeavtalet. Att en privat markägare sedan väljer att höja arrendet när taxeringsvärdena stiger är bara en normal konsekvens av marknadsekonomin.

Det torde väl knappast förvåna någon, och absolut inte de boende i Havsbaden som i andra fall anser sig vara moderater och i alla lägen värnar sin äganderätt och ensamrätt till "sitt" område.

Att ens försöka att på laglig grund i en demokratisk process lägga förslag om något annat renderar i kraftig kritik och tillmälen från de boende i Havsbaden.

Vad vill man egentligen? Vilken roll vill man ha? Det finns ingen rak handlingslinje i agerandet, förutom att "vi i Havsbaden har alltid rätt - oavsett." När jag försöker företräda en marknadsliberal inställning blir jag utpekad som socialdemokrat; så vad vill de boende i Havsbaden egentligen? Och varför försöka ikläda sig rollen som offer i media?

Vräkning av barnfamilj tacksam dramaturgi för svt

Teve är ett fantastiskt medium när man vill dramatisera vardagliga händelser. I Rapport fick vi följa den fruktansvärda processen av en vräkning av en barnfamilj.

En ensamstående fembarnsmamma har en hyresskuld om drygt 3 000 kronor och barnens pappa kommer till undsättning.

Myndigheterna ska flytta barnen till en jourlägenhet i centrala Uppsala, men de går ju i skolan här i Sävja. Senare ska barnen flyttas från jourlägenheten till ytterligare ett nytt boende, säger barnens pappa till UNT enligt Expressen.

Det verkar ju otroligt hjärtskärande och jag förstår att Rapport passar på tillfället att utnyttja händelsen. Det är som vilket såpamanus som helst. En stackars ensamstående fembarnsmamma, dessutom av utländsk härkomst. Hon och hennes stackars oskyldiga barn ska kastas ut från sitt hem av polis och kronofogde för att det stora rika elaka kommunala bostadsföretaget vill ha 3 089 kronor till av henne. En spottstyver i deras bokföring.

Men jag har arbetat på ett bostadsföretag och vet hur man hanterade störningsärenden. Eftersom det är nästintill omöjligt att vräka någon även om samtliga grannar ringer störningsjouren varje natt, så lägger man de hyresgästerna på bevakning. En krona i skuld eller inbetald hyra en timme för sent är grund för uppsägning. Och då kan man driva ärendet i hyresnämnden och alla grannar pustar ut och sover ut!

Därav kan jag sluta mig till att det är den typen av ärende vi har att göra med här. Och det känner jag alltför väl till. I Malmö bodde jag under en fembarnsfamilj av utländsk härkomst. Det var tyst mellan kl 04.00 och 06.00; men i övrigt fanns det inte en chans att undgå barnens hockeyspelande inomhus. Något som vidimerades av vaktmästaren som inte kunde förstå hur alla skadorna i lägenheten tillkommit.

När jag gick upp för att prata med dem, öppnade barnen. Mamman kunde inte ett ord svenska och när jag frågade efter deras pappa så berättade den äldsta flickan att de var skilda. Mamman nickade instämmande när hon översatte.

Men pappan var där varje dag ändå. Och hans bil stod parkerad på gatan utanför huset dygnet om. Efter ett tag fick vi förfrågningar från myndigheter om han var i lägenheten eller inte. Det var nämligen så att mamman som ensamstående hade hyra betald, underhållsstöd för 5 barn, barnbidrag för 5 barn samt flerbarnstillägg och socialbidrag. Dessutom barnomsorg till de små barnen som inte börjat skolan än. Mannen var arbetslös och kunde inte bidra till sina barns försörjning så han hade sin hyra betald plus socialbidrag.

Men hon blev inte vräkt. Istället flyttade alla grannar därifrån; inklusive jag själv. Vi stod helt enkelt inte ut. Så allt är kanske inte som det ser ut, även om den tragiska händelsen gjorde sig bra i teve.

Allt utom behovet styr svensk sjukvård

Operationssalarna på de skånska sjukhusen används inte effektivt, rapporterar Radio Malmöhus och Ekot. Enligt en rapport som Region Skåne låtit göra står mer än 15 procent av operationssalarna tomma.

Vilken överraskning! Så har det varit sedan jag arbetade som politisk sekreterare och den tjänsten slutade jag 1998. Rapporten berättar den självklara slutsatsen:

Det är inte samma salar som står tomma hela tiden, utan det är olika salar på olika sjukhus runt om i regionen som inte utnyttjas till fullo. Till viss del begränsas användandet av hur många eftervårdsplatser det finns på sjukhusen, och också operationspersonalen skulle kunna användas effektivare.

Visst är det så! Operationssalar används oftast bara under kontorstid. Bara genom att utnyttja lokaler och utrustning 24 timmar om dygnet skulle hälften av den kostnaden försvinna. Men samtidigt är köerna till operationer så långa att man genom att vända på problemet och operera 24 timmar om dygnet skulle spara in massor av lidande, sjukpenning och läkemedelskostnader. Men det går ju inte, eftersom vi inte utbildar tillräckligt med läkare och de som finns inte får arbeta övertid eller öppna egna kliniker.

Problemet visar också på ett av de största problemen i svensk sjukvård, nämligen att vi har alldeles för gott om stora, fina lokaler och ny utrustning men inte ekonomi och intresse av att anställa sjukvårdspersonal och låta dem arbeta så mycket som behövs för patienternas skull.

Det visar i sin tur på det allra största problemet i svensk sjukvård: Den styrs inte av behovet utan av politiker, fackföreningar, strukturer, snedvriden konkurrens, diverse märkliga offentliga ekonomiska system med mera med mera...

Jag tycker det är högt på tiden att vi inte bara talar om hur det ser ut i den ena studien efter den andra, utan faktisk talar om hur vi tycker att det bör vara och hur vi ska göra för att få det så!

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!