Förhinder för hinder

I Ängelholm verkar det ibland som att medborgarna uppfattas som gnälliga av kommunens tjänstemän. Det kan kanske vara så ibland men det förtjänar att påpekas att medborgarna finansierar verksamheten via skattsedeln och därmed också kan ställa vissa grundläggande krav på att den sköts.

En medborgare som tröttnat på situationen är Henny Johansson. Det handlar om busskuren mittemot polishuset på Klippanvägen som skyms av buskar vilket gör att väntande passagerare måste ställa sig utanför busskuren för att bussen inte ska köra förbi. Även busschaufförerna uppfattar det som ett problem.

För en månad sedan kontaktade hon därför Johnny Wiking på tekniska kontoret som lovade att göra något åt saken.

— Jag har sagt till vederbörande att åtgärda det här men han har fått förhinder. Det är ingen ursäkt men det är en förklaring, säger Johnny Wiking.

Nu väntar Henny Johansson på att buskarna ska klippas ned ordentligt. Om ingen åtgärd vidtas funderar hon i stället på att ta saxen i egna händer.

— Jag ger henne rätt i det här fallet. Jag ska prata med personen som ska åtgärda det här de närmaste dagarna, säger Johnny Wiking.

Är det verkligen nödvändigt att journalisterna på lokaltidningen ska behöva engagera sig för att skattefinansierad personal ska göra det arbete de har betalt för? På vilken annan arbetsplats än tekniska kontoret skulle det accepteras att den ansvarige chefen undlåter att se till att arbetsuppgifterna utförs?

Om en anställd får förhinder eller vägrar utföra de arbetsuppgifter som han/hon är tillsagd att göra så brukar det normalt rendera en varning. Och om det föreligger särskilda skäl borde väl ändå chefen se till att arbetet blir utfört och inte skylla från sig nedåt!

Om det kanske är att betrakta som arbetsvägran? Då är dörren där!

Dagens citat:

Det är enklare att utföra ett arbete än att förklara varför man inte gjorde det.

Martin van Buren

Från jobb i Markaryd till flyktingförvaring i Gävle och avvisning till Afganistan

När jag slölyssnade på Studio Ett häromdagen hörde jag en bekant röst: det kristdemokratiska kommunalrådet Bengt Germundsson i Markaryd. Mannen som vann en jordskredsseger i ett litet samhälle där sossarna styrt sedan urminnes tider. Nu vädjade han till regeringen att lyssna. Enligt Radio Kronoberg hämtades en av hans invånare, Reza Rezai, på den däckfirma i Markaryd där han arbetar och han kommer att avvisas till Afganistan.

För fem år sedan kom Rezai från Afganistan till Sverige. Han sökte asyl och medan myndigheterna prövade hans fall fick han jobb på Harald Takvams däckfirma. Där jobbade han i tre år innan han, för ett år sedan, fick beskedet att han inte får uppehållstillstånd och att han skulle skickas hem till Kabul i Afganistan. Fallet med Reza Rezai har engagerat många markarydsbor, inte minst kommunalrådet Bengt Germundsson (kd). Han tycker att avvisnignen borde skjutits upp, och hänvisar till en ny lag som kommer träda i kraft i sommar, där personer med fast jobb ska få lättare att stanna.

I Dagen skriver Eva Johnsson, riksdagsledamot(kd), på Opinion Debatt om Reza och förslaget att frysa avvisningar av asylsökande med tillsvidareanställning och avslutar:

För oss kristdemokrater är förhållningssättet självklart och tydligt. Vi måste stoppa alla avvisningar av asylsökande med fast, varaktig anställning omedelbart. Låt Reza stanna och bidra till det svenska samhällsbygget.

I radion intervjuas Rezas arbetsgivare, Harald Takwam, och han verkar fullständigt förstörd. Han blev av med sin duktigaste medarbetare, vet inte hur han ska kunna hitta någon ny och just nu när säsongen för att byta vinterdäck mot sommardäck drar igång. Han verkade riktigt chockad när han berättade att polisen bara stegade in i hans verkstad och tog Reza med sig; iklädd arbetsoverall!

Bengt Germundsson engagerar sig för sin invånare som nu ska förvaras i Gävle i väntan på avvisning till Kabul. Det märks att han berörs av Rezas öde. Ett ensamkommande barn som vill sköta sig, som vill integreras och som vill söka arbete och sedan flera år försörjer sig själv.

Bengt Germundsson säger det han får höra när han är ute på byn: Det är typiskt. Den som sköter sig och gör rätt för sig sparkar man ut, men de som bär sig illa åt det får vara kvar. Jag börjar förstå varför han vann så stort...

Jag kan bara instämma i slutsatsen att Reza och alla andra som har arbete ska stanna. Vem är jag/vi som har rätt att neka en människa som försörjer sig själv att bo var de vill? Det är helt sjukt tänkt. Men det är sossarnas gamla nollsummespel som spökar. Det finns x antal jobb och de ska svenskarna ha först och främst. Och sedan finns det x antal platser som asylsökande och de ska de som har asylskäl ha.

Man kan ju verkligen undra vilken värld vi lever i. Sovjetunionen, Nordvietnam eller Kuba måste ha stått förebild. Det är väl ändå högt på tiden att vi försöker leva i vår tid! Hoppas innerligt att Fredrik Reinfeldt håller med och att vi river taggtråden vid gränserna!

Foto: Bengt Germundsson hämtat från Dagen.

Skånsk statsvetare söker...

Igår var jag på sammanträde med byggnadsnämnden. I dag har jag (ordföranden och andre vice ordföranden) varit och justerat protokollet och haft presskonferens med reportern på lokaltidningen NST/HD, så det har inte blivit så mycket tid framför datorn.

Men Internet är fantastiskt! De geografiska och rumsliga gränserna får allt mindre betydelse. Att hitta jobb som omvärldsanalytiker och statsvetare är inte alldeles enkelt. Trots god tillväxt är antalet tjänster i Sverige sällan fler än drygt tjugo, då är normalt sett hälften i Stockholm och resterande oftast i Norrland.

Potentiella arbetsgivare är ofta utlokaliserade myndigheter, landsting och kommuner. Undrar varför inte den privata marknaden förstått nyttan av den kompetensen, förresten? Letade efter ett arbete med intressanta uppgifter och när jag funnit en spännande tjänst så visade det sig att arbetsplatsen låg i Östersund.

Jag som aldrig varit norr om Stockholm! Tittade in på Östersunds kommuns webbplats och blev lite nyfiken. Vatten är lika nödvändigt för mig som luft - och det fanns det. Funderade på hur jag skulle kunna få en "vanlig" Östersundares bild av sin stad. Det är ju alltid så att invånarna upplever en annan verklighet än vad kommunen vill förmedla till potentiella inflyttare.

Sökte på Bloggportalen och hittade en bloggande kvinna från Östersund. Hon skrev bra på sin blogg och var skicklig med symaskinen. Så jag skickade ett mejl till henne med en del frågor och fick svar förvånansvärt snabbt. Hon beskrev sin stad ärligt, som jag uppfattade det. Allt var inte perfekt - och speciellt inte för en skåning - men tillräckligt bra för att jag skulle kontakta kommunens inflyttarservice och skicka iväg min ansökan.

Varför berättar jag detta? Jo, hon har svarat och det visade sig att hon var journalist och krönikör på Östersunds-Posten. Så häromdagen fick jag ett mejl med en länk till hennes krönika Östersund: En kärlekshistoria som inspirerats av vår kontakt.

Den gamla barnvisan "Lasse, Lasse liten, världen är så stor" har mist sin relevans. Skulle du ha ett kul jobb till mig så hör av dig...

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!

Sommarjobb - lek eller allvar?

För många ungdomar är det idag den första dagen på sommarjobbet. Idérikedomen hos kommunerna när det gäller att sysselsätta ungdomarna når nya höjder. Förut var det självklart för de flesta företag att ta in en och annan skolungdom som kunde hjälpa till med enklare sysslor, men kraven har ökat på både ungdomar och företagare.

Numera är de flesta sommarjobb istället en kommunal "snälltjänst" och ses nog inte ens av ungdomarna själva som "riktiga" jobb. Men de börjar bli luttrade och vana vid att bli utsatta för allehanda hjälpinsatser. Ungdomarna ses tyvärr inte som en resurs i samhället utan som objekt att stödja med olika insatser, i hopp om att de ska känna sig vuxna och delaktiga i samhället. En form av konstgjord andning, kan tänkas?

Det senaste påhittet för att "lura" ungdomarna är kommunernas utbildning för ungdomar som vill starta eget företag under sommarlovet. Istället för att rensa rabatter kan de få ett startbidrag om några tusen kronor för att komma igång med företaget.

Jag kan förvisso se en poäng med projektet. Tröskeln för att starta eget senare i livet sjunker troligtvis om man provat på det innan, men samtidigt undrar jag hur pass realistisk situationen är egentligen.

Sveriges Radio rapporterar om Fredrik Gernandt Segerby i Ystad som ska starta eget i sommar. Han och några kompisar "har en idé om att göra något där de får fotografera och samtidigt tjäna pengar." Hoppas att någon annan än kommunen behöver tjänsten och är beredd att betala för den.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!