Segraren skriver historien...

Det är segraren som skriver historien, brukar det heta. Lars Ohly lär därmed ha utsett sig som segrare när han i en debattartikel med rubriken Ditt parti orsakade krisen, Reinfeldt skyller den ekonomiska krisen på moderaterna.

När dammet skingrades efter 80-talets avregleringshysteri stod vi utan skydd mot finansvalparnas spekulation.

Det är märkligt vad minnet är kort hos somliga. Sverige hade vid tiden för avregleringen av finansmarknaden en socialdemokratisk minoritetsregering under ledning av Ingvar Carlsson. I efterhand har både Kjell-Olof Feldt och hans medarbetare Klas Eklund konstaterat att de inte hade förväntat sig de konsekvenser som sedan följde.

Men det är knappast så att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kan beskyllas för att ha orsakat varken den ekonomiska krisen i slutet av 80-talet och början av 90-talet, eller den globala ekonomiska krisen som vi nu genomlever.

Lars Ohly - man ska vara försiktig med att skriva historia i nutid...och ta ut segrar i förskott.

Men samtidigt är det är faktiskt riktigt skrattretande att en partiledare för ett mycket litet kommunistparti i ett mycket litet land, har sådan respekt och tilltro till ett större parti, Nya moderaterna och dess partiledare och finansminister, att han tror att de lyckats få stora världsbanker på fall och intervenerat i de förenta staternas ekonomin...

Grekisk tragedi med Mesallians mot Sverige

Mötet mellan oppositionens partiledare i teve var ingen munter syn. Den påminde snarast om en grekisk tragedi inspirerade från antiken eller Shakespare.

Mona "Bara Mona" Sahlin spelade den sorgsna drottningen. Peter Eriksson gjorde en hatisk figur som sände dödande blickar mot drottningens favoritpojke, lille prins Lars. Medan prinsessan Maria på bästa glada sätt försökte släta över den tragikomiska upplösningen som på något vis verkade formas trots att ingen av de inblandade förmådde ta till sig klokheten om att från en tragedi som denna leder ingen väg till livet.

Men det enda de lär sig i situationen är de inte kan lära sig någon utan bara handlar om en typ av självbestraffning, på grund av misslyckandet i förra valet.

Det var uppenbart att personkemin i den sk familjen inte var den bästa. Pappa Peter hatade uppenbarligen sonen Lars, som i sin tur inte förstod allvaret i situationen. Mamma "Bara Mona" var lite blyg i sällskapet samtidigt som hon sökte sända ut en självsäkerhet som satt i skinnet, men inte nått innanför det. Prinsessan Maria verkade varken vilja välja vin eller vatten. Viktigast var vänskapen och viljan.

Jag har hört att det i recensionerna av skådespelet diskuterats likheten med pjäsen Allians för Sverige och dess premiär i Högfors med badtunnan. Och då har recensenterna undrat vad pjäsen heter. Jag har för mig att de sa något om Mesallians mot Sverige; och det verkar väl valt.

Vänsterfamiljen verkar vara väl virriga och i valet i kvalet om sin framtid. Och eftersom de är vänster så är de givetvis mot något; för för något har de aldrig varit. Och visst måste en allians med Mona "Bara Mona" vara synonymt med en mesallians...

Maud - alla kvinnors vapendragare

Lyssnade på en del av partiledaredebatten. Ovanligt vass och spännande. Kanske till viss del beroende på att Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt hade betydligt mer temperament än i tevedebatten. Det var riktigt roligt att höra ordkriget. Men de replikskiften jag fastnade för var de mellan Maud Olofsson och Lars Ohly och senare Peter Eriksson. Hon är hård men rättvis, Maud - alla kvinnors vapendragare.

När Lars Ohly säger att privatiseringen försämrar välfärden svarar Maud:

Då tänker jag på Åsa Isberg som äger Hammarhöjd hemma i Bygdeå, ett äldreboende med 22 lägenheter för de gamla. Jag tror inte att Åsa Isberg känner att hon försämrar för de gamla på Hammarhöjd. Jag tror inte heller att pensionärerna på Hammarhöjd känner igen sig när Lars Ohly står här och säger att man försämrar. Jag tror inte att de kvinnor som har hoppat av offentlig sektor för att de är missnöjda med den offentliga sektorn som arbetsgivare och som startar kooperativ runt om i landet för att göra detta bättre känner igen sig. Jag tror däremot att de tycker att Lars Ohly är otroligt oförskämd mot alla dessa initiativ. Det är vad jag tror.

Och sedan avslutar Maud replikskiftet med en synpunkt som jag instämmer i till hundra procent:

Ditt påstående om att privatisering försämrar kommenterade du inte ens. Jag tror att du ska be alla dem du anklagar en ursäkt. Det är inte så att privatiseringen alltid försämrar. Många av de kvinnor som har startat kooperativ och alternativa verksamheter för att de är missnöjda med kommunernas eller landstingens sätt att sköta detta gör det faktiskt för att de vill göra det bättre för gamla och sjuka. Det är oförskämt, säger jag än en gång.

Sedan debatterar hon infrastruktur på samma norrländska planhalva som Peter Eriksson:

Miljöpartiet tar bort pengar till skötsel och underhåll. Varför gör man det? Peter Eriksson bor i en trakt där vi vet att det är otroligt dåliga vägar. Skogsindustrin klagar över att de inte kan ta fram virke och sälja därför att vägarna är för dåliga. Frågan är: Måste man ha stadsjeep för att ta sig fram på dessa vägar?

Och påpekar att somliga inte lever som de lär:

Jag tycker bara att det vore hedervärt om Peter Eriksson erkände att skötsel och underhåll inte är någonting för Peter Eriksson. Men då innebär det att det inte bara är Peter Eriksson och andra som behöver stadsjeep. Då är det många som kommer att behöva stadsjeep för att kunna ta sig fram på det vägnät som är så illa skött i Sverige efter ert regeringsinnehav.

Och den stickrepliken tog där den skulle:

Herr talman! Jag kan väl säga att Maud Olofssons argumentationsteknik sjunker under ytan för vad som borde vara rimligt anständigt. Men jag ska inte kommentera det så mycket mer.

Och nej, det ska inte jag heller eftersom väl alla redan känner till att Peter Eriksson kör omkring i en stadsjeep som för säkerhets skull är registrerad på hustrun. Mitt samlade omdöme är att det var den bästa och mest livliga partiledaredebatt på länge. Ovanligt konkret, klargörande och vass. Ni klarade er bra allihop, även om somliga hade större problem än andra att försvara sig. Mer sånt!

för övrigt anser jag att buddistmunkars sånger bör höras och militärjuntans styre i Burma förgöras...

Monas Allians mot Allians för Sverige

Det tycks mig som om Mona Sahlin försöker skapa en allians på vänsterkanten. Enligt Ekot samlade Mona Sahlin idag gammelkommunisten Lars Ohly och primörerna från miljöpartiet för att diskutera ett framtida samarbete partierna emellan.

Enligt Lars Ohly ska de träffas regelbundet och diskutera olika regeringsförslag:

Mer än så gick inte det här mötet ut på. Inte mer än att under ganska lugna former diskutera gemensamt agerande i framtiden. Sen får vi återkomma till hur.

Mona Sahlin har tidigare träffat företrädarna för partierna men inte förrän nu har hon försökt sig på att använda Maud-konceptet för att bygga Allians för Sverige.

Alla tre partierna verkar vara överens om att den samarbetsform man hade under förra mandatperioden inte fungerar. Maria Wetterstrand menar att det krävs mer detaljerade diskussioner kring hur ett samarbete ska se ut. Lars Ohly säger samtidigt att han inte vill kopiera Allians för Sverige. Och ja, det kan jag ju se som en klok insikt. Det skulle säkert vara en näst intill omöjlig huppgift för de tre "musketörerna" eller ska man säga fyra? Hur skulle de definiera uppdraget och förklara det?

Nu väntar jag bara på att Mona ber Bosse laga mat, som i fornstora dar på Stallmästargården, och hyr in sällskapet i en kommunal fontän eller möjligen badhus för att fira starten av Monas Allians mot Allians för Sverige!

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!