Grekisk tragedi med Mesallians mot Sverige

Mona "Bara Mona" Sahlin spelade den sorgsna drottningen. Peter Eriksson gjorde en hatisk figur som sände dödande blickar mot drottningens favoritpojke, lille prins Lars. Medan prinsessan Maria på bästa glada sätt försökte släta över den tragikomiska upplösningen som på något vis verkade formas trots att ingen av de inblandade förmådde ta till sig klokheten om att från en tragedi som denna leder ingen väg till livet.
Men det enda de lär sig i situationen är de inte kan lära sig någon utan bara handlar om en typ av självbestraffning, på grund av misslyckandet i förra valet.
Det var uppenbart att personkemin i den sk familjen inte var den bästa. Pappa Peter hatade uppenbarligen sonen Lars, som i sin tur inte förstod allvaret i situationen. Mamma "Bara Mona" var lite blyg i sällskapet samtidigt som hon sökte sända ut en självsäkerhet som satt i skinnet, men inte nått innanför det. Prinsessan Maria verkade varken vilja välja vin eller vatten. Viktigast var vänskapen och viljan.
Jag har hört att det i recensionerna av skådespelet diskuterats likheten med pjäsen Allians för Sverige och dess premiär i Högfors med badtunnan. Och då har recensenterna undrat vad pjäsen heter. Jag har för mig att de sa något om Mesallians mot Sverige; och det verkar väl valt.
Vänsterfamiljen verkar vara väl virriga och i valet i kvalet om sin framtid. Och eftersom de är vänster så är de givetvis mot något; för för något har de aldrig varit. Och visst måste en allians med Mona "Bara Mona" vara synonymt med en mesallians...
Etiketter: Grekisk tragedi, Lars Ohly, Maria Wetterstrand, Mesallians mot Sverige, Mona "Bara Mona" Sahlin, Peter Eriksson
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home