Dold ideologi ligger bakom sossarnas inställning till RUT

I februarinumret av Axess skriver Anita Du Rietz en artikel med rubriken Vänstern band kvinnorna vid spisen. Ingressen lyder: Att välfärdsbygget blev kvinnornas befriare är en officiellt spridd myt. Hemmafruidealet och mannens försörjarhegemoni var en historisk parentes.

När jag läser artikeln kommer jag att tänka på en krönika med samma innehåll och slutsats som jag skrev i Nordvästra Skånes Tidningar redan den 16 augusti 1999. Här kommer den i repris, tyvärr var inte tidningen webbaserad på den tiden så någon länk finns inte.

En dold ideologi Svenskar i allmänhet och socialdemokrater i synnerhet slår sig för bröstet när frågan om jämställdhet mellan könen diskuteras. Inte minst i europeiska sammanhang ska evangeliet om vår förträfflighet spridas. I socialdemokratins partiprogram uttrycks jämställdhet: "Kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det innebär att ha ett arbete, som ger en sådan lön att var och en kan svara för sin försörjning livet igenom."

Det officiella budskapet är alla människors lika värde.

Men det finns en dold ideologi.

Det är dags att avliva myten om jämställdheten!

I bondesamhället hade kvinnans arbete ansett som mindre värt än mannens. Det var inte för att hennes arbete var enklare, lättare att undvara, mindre självständigt, mindre ansvarsfullt eller hade lägre kunskapskrav än mannens. Det var istället kvinnans lägre sociala och juridiska status som låg till grund för värderingen. Denna nedvärdering kom klart till uttryck i och med industrialismens genombrott, när arbete blev värderat i pengar.

Forskarna pekar på en allians mellan manliga arbetare och arbetsgivare när det gällt att hålla kvinnolönerna låga och arbetsmarknaden segregerad. Kvinnorna betalades självklart sämre när de sökte sig ut på arbetsmarknaden och blev därför eftertraktade. De manliga arbetarna såg kvinnorna som ett hot mot sina egna möjligheter att få ett välavlönat arbete. Genom lagliga restriktioner ville man "skydda" kvinnor och minskade deras möjligheter att på lika villkor konkurrera med männen. Bland annat infördes nattarbetsförbud för kvinnor. Ren egoism i humanitär skepnad!

De senaste hundra åren har förvisso en hel del hänt rent formellt. Men under ytan döljer sig fortfarande de gamla patriarkala normer - den dolda ideologin. Bakom socialdemokraternas njugga inställning till subventionering av servicetjänster i hemmet döljer sig normen att det är "fult" att vara piga. Kvinnoarbete är mindre värt. Det tycker inte den som städar - den som är stolt över sitt yrkeskunnande - och inte heller den som går städat och är nöjd med det utförda arbetet. Om jag istället anlitar en hantverkare för att reparera min lägenhet får jag däremot göra skatteavdrag!

Inom den offentliga sektorn råder det i det närmaste en monopolsituation. Ibland bildas dessutom rena karteller mellan kommuner och landsting för att hålla nere lönerna. Kvinnornas del av arbetsmarknaden, det vill säga den offentliga sektorn, kan per definition inte betraktas som en marknad. Alliansen mellan arbetsgivare och manliga arbetare lever alltjämt. Idag har arbetsgivarens roll övertagits av politiker - oftast en medelålders manlig socialdemokrat - och den manliga arbetaren representeras av en facklig ombudsman - likaledes oftast en manlig socialdemokrat. De vill inte ha någon öppen arbetsmarknad med konkurrerande arbetsgivare och därigenom bättre arbetsvillkor och högre löner för kvinnorna i den offentliga sektorn. Med samma argument som för nära hundra år sedan, för att "skydda" kvinnorna. Kvinnorna ska förvisso vara ekonomiskt oberoende, men det finns ju gränser för hur oberoende vi får bli.

Vi kan ju faktiskt få för oss att vi är lika mycket värda som männen och kräva löner som vi kan leva på. Då skulle vi för första gången i historien inte vara beroende av varken fadern, sonen eller den heliga staten.

Dagens debatt kring RUT-avdragets vara eller icke vara och socialdemokraternas inställning till detta får en ny dimension om man betänker syftet. Det är en dold ideologi som ligger bakom och pratet om jämställdhet mellan könen är bara en läpparnas bekännelse; som vanligt!

Grattis Höganäs!

Jag vill gratulera min vän Marie Ljung till det fantastiska arbete som hon lagt ner som ordförande för Moderaterna i Kullabygden! Marie flyttade i somras från Ängelholm till Farhult i Höganäs och har verkligen gjort en rivstart.

Häromdagen presenterades resultatet i provvalet och, inte oväntat fick kommunalrådet Péter Kovács de flesta rösterna, 104 stycken. Men inte långt därefter kom Marie med 90 röster! Härligt, Marie!

— Det är hemskt roligt att Marie Ljung fått så stor uppslutning, och har lyckats göra sig känd och uppmärksammad, tycker Bo Brantmark som har arrangerat provvalet tillsammans med hustrun Inger Brantmark.

I dagens hd.se finns en fin intervju med Marie under rubriken: "Det har varit full fart "

Hur känns det här, som nyinflyttad från Ängelholm under fjolåret och ny ordförande för Kullamoderaterna?

— Jag är jätteglad och tackar förstås jättemycket för förtroendet.

Hur har du hunnit bli så populär på så kort tid?

— Jaa, jag vet inte. Men det har varit full fart i föreningen med bland annat mycket kampanjer ute på stan. Och det här känns som ett kvitto på att det vi i styrelsen har gjort varit rätt.

Blygsam som vanligt! Men faktum är att Marie lägger ner hela sin själ för att göra skillnad i politiken. Och det gör hon! Hon är en underbar person som verkligen brinner för att göra livet bättre för de som har det svårast. Hon gör det med hjärtat och ingen kan missta sig på hennes engagemang.

Grattis Höganäs!

Vad menar Daniel Jönsson (M) egentligen?

Nu går diskussionen vidare i den lokala debatten angående lärartätheten. Igår fick lärarförbundets ordförande ett märkligt svar i Nordvästra Skånes Tidningar. Ärligt talat förstår jag inte vad han menar. Men läs själv och se om du förstår...

Tiondelar kan vara viktiga i statistiken.

Svar till Thomas Goldbach, "Hur var det med sakligheten, Daniel Jönsson?", NST 24 december 2009.

Jag har aldrig tagit åt mig äran för att förbättra statistiken. Ända anledningen till debatten med Karl-Otto Rosenqvist (MP) var att stoppa hans förtal av tjänstemän och politiker i Barn- och Utbildningsförvaltningen, samt nämnden.

Att Lärarförbundet går in i denna debatt som över huvudtaget inte handlar om skolpolitik förvånar mig. Är det okej att ljuga bara det helgar ett visst syfte? Tror du att någon i långa loppet tjänar på alla dessa osanningar som framförs?

Statistik kan vara väldigt intressant att analysera men när det kommer till Lärarförbundets ranking är jag fortfarande av åsikten att den inte är något mått på kvalitén i vår skola.

Även om du inte skriver det verkar du faktiskt vara av samma åsikt och det gläder mig.

Om man tycker att tiondelar hit eller dit inte är viktiga så har man inte förstått hur statistiken ser ut.

Eftersom de flesta kommuner i Sverige har ungefär samma lärartäthet som Ängelholm klättrar man som exempel hela 45 platser genom att höja snittet med 0,2 lärare.

Du upprepar att statistiken inte visar på hur verkligheten ser ut och att det i grund och botten är en lek med siffror.

Om jag förstår dig rätt så är statistiken bra att hänvisa till så länge den är en fördel för dig men annars är den helt oviktig.

Jag debatterar gärna skolfrågor eller Lärarförbundets ranking med dig om du så vill. För det var väl inte så att ditt inlägg i min och Karl-Ottos debatt skrevs bara för att få bort fokus från alla lögner?

Och när exakt var det som jag inte var saklig?

Daniel Jönsson (M)

Ledamot Barn- och Utbildningsnämnden

Fega politiker vågar inte bekänna färg

Jaha, så var det då dags igen. Pyttebron är det eviga samtalsämnet i Ängelholm. Det går inte många dagar utan att Pyttebrons vara eller icke vara diskuteras. Som nyinflyttad i stan råkade jag säga att den borde bytas ut så att Klippanvägen, en av infarterna, inte slutade tvärt i ett T-kors. Det blev en isande tystnad i lokalen och jag förstod att jag sagt något förbjudet.

När nu kommunen skickat ut trafikutredningen på remiss svallar känslorna över och Pyttebron ser ut att bli en valfråga. Jag välkomnar detta.

I över tjugo år har frågan ältats. Folkpartiet har sedan länge drivit en ny genomfart ner mot havet och en flytt av Pyttebron till Hembygsparken/båtplatsen. De är inte ensamma om den uppfattningen. Jag stödjer deras väl genomtänkta förslag och jag vet att det är andra borgerliga politiker som också gör det.

För en utomstående är folkpartiets förslag fullständigt logiskt. Turisterna irrar omkring i sina husbilar och med husvagn utan att hitta en enda skylt eller logisk väg ner till havet. GPS:en fungerar inte heller när det ser ut som det gör. Jag har blivit tipsad om att sälja picnic-korgar till dem när jag ändå hjälper dem att hitta rätt! Det hade nog kunnat bli en luckrativ rörelse.

Protesterna är högljudda, men argumenten svårbegripliga. Det vore bra om det blev en valfråga så Ängelholm kan fortsätta att utvecklas och inte ligga i malpåse längre. Hoppas att alla politiker vågar stå för sina åsikter och ta sitt ansvar som politiker genom att deklarera sin åsikt och fatta beslut. Man kan inte både ha kakan och äta den...

Debattklimat - sak eller person

En intressant debatt angående lärartätheten i Ängelholm har förts under några veckor i Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar och eftersom de inte tar med insändare i sin nätupplaga väljer jag att lägga upp hela debatten här. Återstår att se om jag får något svar på mitt inlägg som publicerades i dagens tidning...



Det glesnar i leden

Utan lärare blir det ingen undervisning och med för många elever per lärare är det svårt att få den sociala kontakten med vuxna som är så viktig för barn och ungdomars personliga utveckling.

Det är rent bondfångeri när alliansens kommunpolitiker väljer att använda en egen beräkningsmodell när de räknar fram hur många lärare det finns i skolan.

Eftersom skolåret och budgetåret inte löper på samma period har man i Ängelholm valt att räkna fram lärartätheten utifrån vad som står i budgeten. På så vis får man fram en högre lärartäthet än Skolverket.

Skolverket räknar däremot antalet lärare ute i verkligheten där våra barn är, inte de ambitioner man hade vid budgetförhandlingarna året innan. Om inte alla budgeterade lärartjänster besätts blir skillnaden mellan ambition och verklighet ännu större.

2007 budgeterade Ängelholms Kommun med 8,7 lärare per 100 elever i grundskolan men Skolverket fick det bara till 7,9. Året efter var ambitionen 8,91 men det stannade med 8,3. 2010 drar man ner lärartätheten med 0,98 tjänster i grundskolan.

Miljöpartiet de gröna ser att långsiktiga satsningar på skolan gör att fler elever får fullständiga betyg och detta är avgörande när de skall konkurrera på en allt tuffare arbetsmarknad.

Vår skolpolitik bygger på att ansvaret för skolan är decentraliserat och att kommunerna är fria att utforma en politik som är anpassad för just de förutsättningar som finns lokalt.

Genom att inte ta vara på den möjligheten utan istället driva en oansvarig skolpolitik i kommunerna försöker alliansen få det att se ut som om ett förstatligande av skolan är det enda kloka alternativet. Tyvärr kommer många elever att drabbas av denna taktik innan en förändring kommer till stånd.

Slutsatsen kan alltså inte vara någon annan än att Allians för Ängelholm med moderaterna vid rodret försöker lura både sig själva och kommuninvånarna att tro att Ängelholm ligger bra till i skolan. Detta kan inte accepteras. De ansvariga moderata politikerna måste presentera ärliga siffror som är jämförbara med resten av Sverige och man måste satsa mer på skolan, inte bara låtsas.

Låt inte eleverna betala krisen utan se till att det finns tillräckligt med lärare så arbetsklimatet i skolan ger elever med konkurrenskraftiga kunskaper och hög social kompetens.

Karl-Otto Rosenqvist, gruppledare Miljöpartiet de gröna i Ängelholm Mats Pertoft, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson Miljöpartiet de gröna



Svar till Karl-Otto Rosenqvist och Mats Pertoft (MP)

Jag hade uppskattat om Karl-Otto Rosenqvist hade kollat upp fakta innan han anklagar Allians för Ängelholm för bondfångeri. Det har blivit en ovana även i fullmäktige.

Som Karl-Otto själv är inne på så jämför han äpplen med päron.

Mycket riktigt mäter SCB den verkliga lärartätheten, medan man i budget räknar fram en lärartäthet utefter de resurser man tilldelar verksamheten. Ibland blir den lägre, ibland blir den högre i verkligheten.

Det absolut viktigaste Karl-Otto borde ha kontrollerat innan han anklagar de styrande politikerna och tjänstemännen för att manipulera statistiken är att den stora skillnaden i kommunens och SCB:s siffror beror på ett misstag.

Det är kommunens egna siffror som bäst beskriver verkligheten. SCB mäter lärartätheten och mycket mer genom att skicka ut enkäter till varje rektorsområde.

Den har aldrig skickats till Elevhälsan vilket medfört att ca 20 pedagoger inte är medräknade i SCB:s statistik. Eleverna är det eftersom de tillhör ett rektorsområde. Felet blir alltså dubbelt.

Men till nästa år blir det rätt för numera är även Elevhälsan inräknade i SCB-statistiken.

Den minskade lärartätheten för 2010 tycker jag varken är konstig eller kontroversiell.

Vi har under många år med ökande skatteintäkter, tack vare den goda tillväxten, utökat vår budget. När vi nu har minskande skatteintäkter, på grund av en lågkonjunktur till förljd av en internationell finanskris, måste vi anpassa oss även åt det hållet.

Det bästa sättet för att åter stärka vår budget är att se till att vi efter valet i höst inte får ett tillväxtfientligt parti i regeringsställning. Det hade varit intressant att höra hur Karl-Otto Rosenqvist, som företrädare för ett tillväxtfientligt parti, hade tänkt sig skapa större resurser till skolan.

Vi kan aldrig få större resurser utan tillväxt, bara omfördela på ett annat sätt än vi gör idag.

Vilka vill du ta resurser från för att ge till skolan?

Det är Folkpartiet som ensamt driver frågan om ett förstatligande av skolan. Det är inget som de andra partierna i Alliansen står bakom. Var det ännu en medveten lögn eller bara lättja?

Än en gång ber jag dig kolla upp fakta innan du anklagar politikerna i BUN och deras tjänstemän för att vara bedragare och fifflare. Kanske en ursäkt är på plats.

Daniel Jönsson (M) Ledamot i barn- och utbildningsnämnden



Svar till Daniel Jönsson (M), ”Miljöpartiet borde kolla fakta”, NST 13 december 2009.

Innan jag kritiserar är jag noga med att kolla upp fakta för att inte framstå som okunnig vid en granskning.

Just därför kontaktade jag en tjänsteperson på Barn och Utbildningsförvaltningen och bad att få både BUN:s budget och Skolverkets statistik över lärartätheten för Ängelholm och för snittet i Sverige.

Varken BUN:s politiker eller tjänstepersoner hade något svar på varför budgeten och verkligheten låg så långt ifrån varandra. Hur kommer det sig att ingen reagerat och ifrågasatt en så stor skillnad?

Nu har man hittat felet och jag har fått ta del av den uppdaterade statistiken.

2008 budgeterade BUN med 8,91 lärare per 100 elever och utan min kritik redovisade Skolverket 8,3. Efter justering blev det 8,8 vilket är över riksgenomsnittet och det tycker jag är positivt. Men det var min granskning som ledde fram till denna justering så nej jag ska inte be om ursäkt men Daniel Jönsson kanske ska tacka mig?

Karl-Otto Rosenqvist (MP)



NST måndag 21 december 2009

Lärartätheten är högre än i SCB.s statistik

Svar till Karl-Otto Rosenqvist (mp). Min granskning ledde till justering NST 18 december 2009.

I din förra insändare anklagar du barn- och utbildningsnämnden och dess tjänstemän för att vara lögnare och bedragare, inte bara en gång utan tre!

Nu påstår du att du kände till att det var ett misstag och visste att det var kommunens egna siffror som var de riktiga.

Vi kan därmed konstatera att Miljöpartiet med Karl-Otto Rosenqvist i spetsen är de riktiga lögnarna och bedragarna. Man drar sig inte för att svartmåla vare sig politiker och tjänstemän eller föra invånarna i Ängelholm bakom ljuset, i hopp om att plocka billiga politiska poäng. Även påståendet att det var tack vare dina lögner vi upptäckte misstaget är ju rent påhitt.

Jag tycker det är otroligt viktigt för demokratin att vi håller oss till sanningen och inte sprider medvetna osanningar trots att man har skilda åsikter. Jag betackar mig för att debattera med lögnare, utan nöjer mig med att konstatera att tjänstemännen och politikerna i BUN har haft rätt, och SCB har haft fel.

Vi har högre lärartäthet än vad Skolverket anger, och framemot hur det påverkar rankningen i Lärarförbundets skolbarometer nästa år. Dock kommer jag även i framtiden att kontrollera sanningshalten i dina debattinlägg. Väljarna förtjänar inte dina lögner.

Daniel Jönsson (M) Ledamot i barn- och utbildningsnämnden

NST torsdag 24 december

Hur var det med sakligheten, Daniel Jönsson?

Svar till Daniel Jönsson (M), ”Lärartätheten är högre än i SCB:s statistik”, NST den 21 december.

Du ser fram emot Lärarförbundets Bästa Skolkommun-ranking nästa gång den publiceras (oktober 2010). Intressant, under många år slog politiker och tjänstemän rapporten åt sidan. Den var inte tillförlitlig, siffrorna stämde nämligen inte med kommunens. Till saken hör att nästan alla kriteriernas resultat bygger på vad kommunen skickat in till Skolverket. Förmodligen desamma som SCB då också använt sig av.

Kanske borde du som skolpolitiker lägga din kraft på skolfrågorna innan de blir statistik i någon undersökning. Din politiska inblandning i skolan borde inte bara handla om tiondelar, även om sådana går in under ämnet matematik och därmed blir en del av skolan.

Elevhälsans arbete är en mycket viktig del för vissa elevers möjligheter att nå uppsatta mål. Men att sätta likhetstecken med lärare som undervisar blir för min del en felaktig bild. Elevhälsans personal bistår lärare och elever för att försöka klara målen för de elever som har de största svårigheterna.

En annan grupp av personal som bistår skolan är administrativ personal, utvecklingsledaren, rektorer och andra chefer. Om du lägger till även dessa kanske du kan ta åt dig äran av ytterligare någon tiondel.

Med ditt engagemang för skolfrågor kan du säkert själv räkna ut hur det förhåller sig med lärartätheten ute i klasserna, runt om i kommunens skolor.

Lärare känner generellt inte igen sig. Siffrorna pekar på att varje undervisande lärare skulle ha drygt tolv elever att ta hand om i sina klassrum, (100:7.9 = 12.66). Om jag får be, kanske jag ska tillägga att siffrorna inte rör sig om en psalm.

För min del blir det mindre trovärdigt att resonera på villkor som blandar in all personal i statistiken över antal lärare per 100 elever. Elever med särskilda behov tycks bli fler och fler och behöver sina enskilda insatser. Men det ska inte behöva ske på bekostnad av att andra lärare då ska ha så många fler elever för att vägas upp mot beskrivna insatser.

Daniel, du var väldigt mån om att Karl-Otto Rosenqvist (MP) skulle vara saklig. Jag får nog antyda samma sak till dig själv. SCB och Skolverket har naturligtvis använt sig av de siffror kommunen själv har rapporterat in.

Tomas Goldbach Lärarförbundets ordf. i Ängelholm

NST söndag 3 januari 2010

Låt oss bevara det goda debattklimatet

Kommentar till Daniel Jönsson (M), insändare NST 13 och 21 december.

Politikerna i Ängelholms kommun har berömt sig för att ha ett resonerande och trevligt debattklimat, trots ideologiska och partipolitiska skiljelinjer. Det har dessutom varit kutym att skilja på sak och person i debatten.

Det är därför med stigande förvåning jag läst de inlägg som Daniel Jönsson (M) skrivit i frågan om lärartätheten i Ängelholms skolor. Det tycks mig nu som om den goda traditionen av ett hyfsat debattklimat är bruten.

Jag vet förvisso att det är klassisk politisk taktik att skjuta på budbäraren när argumenten inte räcker till, men det borde väl finnas gränser för hur lågt debatten ska få sjunka. Enligt min mening har den gränsen passerat all anständighet.

Jag anser att det är sakfrågan som ska diskuteras med sakliga argument, medan Daniel Jönsson (M) uppenbarligen väljer att väja för sakfrågan. Istället går han direkt på person, som han i moraliska termer fördömer genom en förvrängd språkdräkt. Daniel Jönsson (M) använder värdeladdade ord för att tillskriva Karl-Otto Rosenvist (MP) negativa epitet som: lögnare, bedragare, fifflare, manipulera, medveten lögn och lättja.

Jag betackar mig för denna låga nivå på den politiska debatten i Ängelholms kommun. Jag förordar en öppen och konstruktiv debatt. Det gynnar i längden ett demokratiskt och jämlikt debattklimat samt en utvecklande politisk miljö.

Det är min utgångspunkt att alla politiker i Ängelholms kommun vill lärare, elever och deras föräldrars bästa. Jag tror att det bäst åstadkoms när vi prövar varandras åsikter i en sakligt politisk resonerande debatt. Låt oss hjälpas åt med att bevara den traditionen.

Christina Linnea Örtendahl (m) Statsvetare & omvärldsanalytiker

 

Segraren skriver historien...

Det är segraren som skriver historien, brukar det heta. Lars Ohly lär därmed ha utsett sig som segrare när han i en debattartikel med rubriken Ditt parti orsakade krisen, Reinfeldt skyller den ekonomiska krisen på moderaterna.

När dammet skingrades efter 80-talets avregleringshysteri stod vi utan skydd mot finansvalparnas spekulation.

Det är märkligt vad minnet är kort hos somliga. Sverige hade vid tiden för avregleringen av finansmarknaden en socialdemokratisk minoritetsregering under ledning av Ingvar Carlsson. I efterhand har både Kjell-Olof Feldt och hans medarbetare Klas Eklund konstaterat att de inte hade förväntat sig de konsekvenser som sedan följde.

Men det är knappast så att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg kan beskyllas för att ha orsakat varken den ekonomiska krisen i slutet av 80-talet och början av 90-talet, eller den globala ekonomiska krisen som vi nu genomlever.

Lars Ohly - man ska vara försiktig med att skriva historia i nutid...och ta ut segrar i förskott.

Men samtidigt är det är faktiskt riktigt skrattretande att en partiledare för ett mycket litet kommunistparti i ett mycket litet land, har sådan respekt och tilltro till ett större parti, Nya moderaterna och dess partiledare och finansminister, att han tror att de lyckats få stora världsbanker på fall och intervenerat i de förenta staternas ekonomin...

Nedläggningshotat räddningsvärn hotar och förtalar politiker!

Det har länge varit en debatt kring brandvärnen i Ängelholm. Varje gång förslaget kommit på tal vid moderaternas gruppmöten har frågan slutat med att de ska få vara kvar. Detta trots att det inte finns någon möjlighet att lagligt låta dem ha kvar den typen av tjänst som de sedan länge tillhandahållit.

Värst har räddningsvärnet i Vejbystrand kämpat emot förändringen. En av räddningsvärnets mannar stod i sin uniform utanför den lokala ICA-butiken och samlade in över tusen namn för sitt värn. Det är denna namnlista som nu ligger bakom att Ängelholmsmoderaterna inte heller nu tycks ta ställning för nedläggning. Trots att alla rationella argument talar för detta.

För ett tag sedan skrev hd.se om Vejbyvärnets nya utspel:Räddningsvärn vill jobba gratis

Räddningsvärnet i Vejbystrand kommer med ett erbjudande som kan underlätta kommunens jakt på besparingar: Värnets mannar lovar att ställa upp gratis – på villkoret att de alarmeras på samtliga larmtyper i deras område.

Nu är det ju så att det inte finns något som heter gratis. Och inte i detta fallet heller. De har lokal, brandbil, materiel och ska genomgå 16 timmars utbildning varje år för att få lov att rycka ut. Detta betalas av skattemedel och är således inte gratis. Dessutom får de inte rycka ut när de tycker utan endast när räddningschefen beordrar. Om de är först på plats får de inte göra något förrän räddningsledaren inställt sig. Och då är det i princip två typer av larm där de får delta som värn; om man undantar att de precis som alla andra medmänniskor har en skyldighet att hjälpa.

Nåväl, nog om detta. Vad värre är deras metoder att försöka få sin vilja igenom. I kommentarerna till artikeln figurerar fem olika signaturer som anser att Vejbyvärnet ska vara kvar. Jag kan konstatera att G.S Moderat och Magnarp är samma person, samt att Vejbybo, Skatte betalare i Vejbystrand och Kalle Karlsson är samma person.

Jag skrev först detta i en kommentar till artikeln varpå den anmäldes och plockades bort. Därefter skrev jag en ny kommentar där jag bara tog upp G.S Moderat och Magnarp. Den blev inte anmäld och ligger fortfarande kvar.

En kommentar av Kalle Karlsson föranledde mig att polisanmäla denna för förtal. Tidningen plockade bort kommentaren men den finns sparad och är skickad till polisen, som skickat ärendet vidare till åtal.

Genom detta fick jag besked om att Kalle Karlsson angett en fiktiv person och således är anonym även för tidningen. Varken namn, telefonnummer eller mejladress finns!

Då tycker jag att det gått för långt! Den som döljer sig bakom signaturen Kalle Karlsson har också anmält kommentarer från lokala politiker för "vilseledande information". En person från värnet har också ringt upp en lokal politiker och framfört hot om denne inte slutar att säga att i kristider måste vi prioritera och då är det inte värnen som finns överst på den listan.

Hot mot politiker är ett hot mot demokratin. Det är ett allvarligt problem som vi måste sätta stopp för. I just detta fallet känns det som om räddningsvärnet i Vejbystrand har tagit hjälp av den sicilianska maffian. Och den typen av metoder bör alla politiker ta avstånd från!

Till räddningsvärnet i Vejbystrand vill jag säga: Ni vinner ingen respekt på detta sättet. Tvärtom. Alla låter sig inte skrämmas till tystnad. Ni får gärna fortsätta leka brandsoldater för min del, men inte för skattepengar! Köp en egen brandbil och börja spela rollspel för era egna pengar. Men ni har kanske inte råd att hålla er med en så dyr hobby?

Mer finns att läsa här.