Fackets vara eller icke vara, Wanja?

Per Gudmundsson skriver idag på ledarsidan i Svenska Dagbladet om fackförbundens medlemsras. Wanja Lundy-Wedin har varit ute och beklagat att antalet medlemmar i vissa fackförbund "sjunkit till en strategiskt allvarlig nivå" (fritt citerat från radion). Hon ger givetvis regeringen skulden för detta, eftersom den förändrat i reglerna för A-kassan.

Per Gudmundsson ger en betydligt mer realistisk bild av saken:

Det är snarare rimligt att anta att löntagare lämnar organisationer som inte ger valuta för pengarna. Man kanske inte längre har lust att vara stödtrupp åt och huvudfinansiär åt socialdemokratin.

Fackföreningen bör vara till för medlemmarna och inte agera partipolitiskt. Det kanske fungerade för hundra år sedan, men LO tycks inte ha följt med i tiden. Medlemmarna kräver valuta för medlemsavgiften och att det knappast är samarbete med sossarna som är det primära skälet till att gå med i facket. Det är uppenbart att många inte längre tycker det. Det låter som en klassisk otrohetshistoria - alla vet om det utom den det berör.

Vill man behålla medlemmarna så är det en dålig strategi att skylla det på regeringen och de som väljer att lämna facket. Och om LO och Wanja Lundby-Wedin väljer att definiera det som ett problem borde det primära vara att uppdatera sig och försöka se saken ur medlemmens och inte ur det socialdemokratiska partiets perspektiv. Det första måste vara att Wanja Lundby-Wedin väljer vilken stol hon vill sitta på - fackets eller sossarnas taburett.

För min del får hon gärna fortsätta att blunda för faktum och sitta kvar på båda. Men om hon väljer att inse att mitt råd är bra så vill jag ha en rundlig belöning för det! Och LO är ju inte kända för att vara snåla med arvoden; men jag lovar att inte salta fakturan!

Slavkontrakt en defintionsfråga?

Både Ekot och Studio Ett har idag tagit upp facklig fråga som Örebro läns vårdförbund driver. Egentligen märkligt i sig att Sveriges Radio så villigt låter sig användas som lobbyistmikrofon. Men...

Landstingen i Örebro anklagas av facket för slavkontrakt. Det man kallar för slavkontrakt är att de sjuksköterskor som får specialistutbildning i Örebro läns landsting måste arbeta kvar inom landstinget i tre år, annars tvingas de betala tillbaka en del av kostnaden för utbildningen.

Ja, det kan man ju tycka verkar hemskt. Men då bortser man från det faktum att de får lön från Örebro läns landsting under utbildningstiden! Personligen anser jag att det absolut värsta slavkontraktet man kan råka ut för i Sverige är CSN. Du döms till en straffskatt som du måste betala resten av ditt liv, med undantag för två, tre universitetsutbildade utbildningsgrupper.

Till skillnad från sjuksköterskorna i Örebro läns landsting så har du inte ens någon anställningsgaranti; bara återbetalningsskyldighet oavsett om utbildningen leder till arbete eller ej. Jag tror att många akademiker skulle vara oerhört nöjda med Örebro läns landstings slavkontrakt! Det förefaller fantastiskt förmånligt i jämförelse. Eller?

Missade du programmet så kan du lyssna på det via Sveriges Radios hemsida där det finns i Studio Etts ljudarkiv.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!Nerikes Allehanda.