Bin som surrar och humlor som hurrar

När våra folkvalda inte sköter sitt uppdrag får det konsekvenser. Varför kvittningssystemet inte fungerat eller om det handlat om rent skolk vet jag inte, men faktum är att riksdagen biföll en s-motion igår.

En motion som innebär att det ska tillsättas en utredning som granskar mediekoncentrationen. Och inget fel i det i och för sig. Men en utredning kostar massor av pengar, konstaterar förmodligen bara det alla redan vet och kommer troligen inte att föranleda några som helst förändringar.

Den rödgröna oppositionen utgår i sin iver att bekämpa kapitalet från det marxistiska tänkandet att ägandet av medierna speglas i innehållet. Det ser jag som ett gammeldags tänkande där arbetaren bara är ett verktyg. I dagens samhälle är detta tänkande inte relevant. Vilken ägare skulle intervenera i det operativa arbetet? Och vilken journalist skulle acceptera att en ägare har synpunkter på och kräver att få redigera texten?

Om man tror att det fungerar så har man förlorat all tro på mänskligheten och demokratin. Och somliga tycks ju har gjort detta i elitens namn. De enda som surrar och applåderar av glädje är väl antagligen Marita Ulvskog och Göran Greider; som i likhet med Svarte Rudolf dansar och ler.

Vi andra har, möjligen med undantag för ett inslag i Public Service i Godmorgon Världen!, svårt att hålla oss för skratt.

Hoa Hoa personifierar pappaledigheten

Ekot rapporterar glatt att pappornas uttag av föräldraledighet ökar för nionde året i rad, enligt en undersökning som TCO gjort.

Och sedan kommer givetvis den väntade brasklappen: Med dagens ökningstakt skulle det dröja 211 år innan papporna tar ut halva föräldraledigheten. Hu så hemskt!

Ärligt talat har jag aldrig förstått varför det är en statlig angelägenhet att premiera pappas föräldraledighet. Det har blivit till ett politiskt korrekt självändamål att pappa ska vara hemma och dessutom belönas för det.

Utifrån debatt och diskussion drar jag slutsatsen att det ses som en straffkommendering att vara hemma med barn; och då ska minsann pappan också ta sin del!

Om det hade setts som den ynnest som det framställs som i samhällsdebatten så borde föräldrarna slåss om att få vara hemma.

Så länge den grannlaga uppgiften att ta hand om och uppfostra sina barn inte ses som en merit i arbetslivet så kommer ingenting att ändras. Jag är övertygad om att den dolda marxistiska överbyggnaden om skillnad i värdering ur samhällssynpunkt mellan produktivitet och reproduktivitet utgör grunden till hela diskussionen.

Och så länge man inte tar ut det trollet i ljuset för att spricka så kommer vi fortsätta att diskutera i samma meningslösa termer.