Det är synd om svenskarna

Det finns nog inget som genererar så många löpsedlar och artiklar i Sverige som melodifestivalen. Idag är det synd om Charlotte Perelli; men egentligen är det synd om svenskarna. Fast det säger man inte.

Det är ungefär som inför OS och VM. Sverige kommer att vinna. Vi är bäst. Och sedan visar det sig att så var det inte alls. Märkligt beteende som säkert vore värt en doktorsavhandling.

Samtidigt som vi styrs av Jantelagen så drabbas vi av nationell hybris i vissa situationer. Ungefär som när Göran Persson pratade om hur vi skulle drabbas av social turism. Alla invånare i gamla öststaterna skulle välla in över Sveriges gränser för att Sverige är ett så fantastiskt land - mycket bättre än alla andra länder.

Ja, jag vet inte. Men det finns en påtaglig diskrepans i resonemanget. Jag tycker i alla fall inte synd om Charlotte Perelli. Hon gjorde ett fantastiskt bra framträdande och att det inte nådde till prispallen beror mer på de andra deltagarna än på henne.

Det bästa inslaget var ändå intervjun med Carl Bildt!

Dagens citat:

Ju äldre ett missförhållande är, desto mera värderas det.

Voltaire

Fint Frida och fy för farbror Bard

Ja, vad ska man säga om Melodifestivalen igår kväll. Pinsammast var Alexander Bard. Varför ett så uselt vokabulär? Det brukar vara i dagisåldern som pojkar har sin peak rörande kiss- och bajshumor. Men hos somliga går det visst aldrig över. Synd att inte Patrik Isaksson gick vidare - han var klart bäst. Och eftersom han faktiskt kan sjunga så behöver han inte några spektakulära sköldar och prästkragar för att gå fram. Enda anledningen till att jag inte blev ledsen för att han inte gick vidare var att Frida fick finalplatsen.

Det ska till en skåning som sjunger på skånska för att göra en sådan succé. Inte för att det är en schlager men ett stort grattis Frida! Du förtjänar verkligen all positiv uppmärksamhet, efter all negativ kritik för din hit Dunka mig gul och blå. Feministerna har uppenbarligen ingen humor. Jag ska köpa en skånsk flagga till finalen.

Bästa behållningen av hela programmet var så klart Björn Gustafssons bidrag utanför tävlingen. Vilken underbar text! Riktig tonårskärlekskänsla där...

Rongedals röda kostymer och Carolas gula klänning

Lika illa som det var i förra lördagens uttagning till Melodifestivalen, lika bra blev det ikväll. Min favorit Sanna Nielsson gjorde ett framträdande som väl kan mätas med världsstjärnor. Att hon dessutom är från Bromölla och ackompanjerats av min sekreterares make, Acke, gör ju inte saken sämre.

Rongedals discohit var väl knappast världens bästa schlager, men deras proffsiga scenframträdande och röda kostymer gav säkert extra poäng i telefonomrösningen - liksom flirten med böglobbyn. De är onekligen skickliga artister och njutbara på scen.

Min personliga favorit var ändå Lasse Lindh. Charmig röst, melodisk musik och berättande text, men tyvärr helt fel forum.

Visst var det en överraskning att inte Carola och Andreas gick vidare direkt till finalen i Globen, men det är sånt som händer när svenska folket röstar. Men de kommer säkert dit ändå så småningom, de har chans att komma långt i den europeiska finalen. Trots Carolas gula klänning.

Röda kostymer och en gul klänning = Skånes färger. Får vi se en trio nästa år?

Musik för ölfestival i bayersk anda

Första uttagningen i melodifestivalen fick mig att associera till en ölfestival i bayersk anda. Christer Sjögrens - kallad schlagerprinsen - skamlösa frieri till européerna med låten I love Europé beskrivs bäst som ”en orgie av umpa-umpamusik”

Ett uttryck som jag lånat från BussPersson som använder det i sin marknadsföring av bussresor till Ölfestivaler. Och jag har varit med och arrangerat en sådan åt Siemens i Malmö, så jag har hört den bayerska musiken förr. Och förstår att den som utformat streamern "Fram för musikfria drogfestivaler" också varit på en sådan.