En regelvidrig Luciano Astudillo i riksdagens kammare

Jag är mycket fundersam över medias sätt att hantera den dispyt mellan arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och sossen (läs kommunisten) Luciano Astudillo i riksdagen igår. Rubriken i de flesta artiklar var ungefär densamma som i dn.se Rasande Littorin rusade ur kammaren.

Anledningen till att Totto lämnade kammaren var för det första helt legitim och för det andra inte en reträtt av en rasande man som rusade ut. Snarare en sund och fullt förstående reaktion på Luciano Astudillos fullständigt regelvidriga personliga påhopp:

"Det är ju så att Littorin är allmänt känd för att vara rätt kreativ i sina lösningar, både i det privata och i det politiska", sade Astudillo

Dessutom tar, så vitt jag sett, ingen tidning upp det faktum att riksdagens talmans tillrättavisade av Luciano Astudillo. Något han inte brydde sig om överhuvudtaget. Istället fortsatte han i intervju med Expressen:

Vad menade du med att Littorin sysslar med kreativ bokföring privat? - Ja, hmm, han är ju frånskild småbarnsförälder...och då måste man väl vara kreativ för att få det hela att gå ihop...

Det här är en helt ny debattstil i svensk politik. Vi har faktiskt alltid haft en ganska klar rågång mellan vad som är partipolitik och vad som är privatliv. Och jag anser att Luciano Astudillo har gjort ett historiskt övertramp mot denna praxis. Som statsvetare kan jag inte på rak arm påminna mig något liknande!

Men det var väl så att det brast för Luciano Astudillo som skånsk sossekommunist. Totto ger en liten bakgrund i intervjun med svd.se:

Om du läser protokollen och Astudillos blogg så finns mycket på temat att jag är en fähund som person. Det får vara någon måtta. Varje gång sker någon form av påhopp. Det är olustigt att man sjunker till den nivån.

I sin roll som arbetsmarknadsminister i Alliansregeringen har Totto från sossarnas sida fått stå som symbol för den framgångsrika arbetsmarknadspolitiken. Något som sossarna, som till och med har LO-s ordförande i sitt verkställande utskott, alltid ansett sig ha monopol på. Det har de inte längre - och det gillas givetvis inte.

Läs gärna min vän Peter J Olssons intressana vinkling i ämnet på hans blogg i Kvällsposten.

Sossestrategi och Shakespearecitat

DN Debatt idag har en artikel som får mig att tänka på ett citat från Hamlet av William Shakespeare: "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över."

Thomas Östros och Luciano Astudillo skriver idag under rubriken S förtjänade inte att vinna valet 2006. Jag kan givetvis bara hålla med. Herrarna har fått partiets uppdrag att leda ett rådslag om framtidens jobbpolitik. Någon må le i sin himmel.

Det finns ett par intressanta reflektioner som inte kan undgås. Först det faktum att Luciano Astudillo envisas med att vara medlem i socialdemokraterna trots att han uppenbarligen är kommunist. Alla malmöpolitiker vet det; förutom han själv.

Det andra som tål att tänkas på är det faktum att innehållet i deras artikel tycks vara en blåkopia på moderaternas jobbpolitik, även om de först försöker blanda bort korten genom att hitta på en helt egen moderat jobbpolitik. En strategi som sossarna använt i alla år. Först talar man om vad man skulle önska att moderaterna vill göra som man tror att folk inte tycker om och sedan talar man om vad sossarna vill göra som man tror att folk tycker om:

Den intellektuella kärnan i den moderatstyrda regeringens jobbpolitik är att kraftigt öka inkomstskillnaderna i samhället. Och det är ju givet: om man gör livet tillräckligt eländigt för de arbetslösa så blir det färre arbetslösa.

Men vi är övertygade om att svenska folket inte vill ha ett samhälle där människor tvingas ha flera extremt lågt avlönade jobb för att klara sin grundläggande försörjning.

En strategi som har sin grund i socialdemokraternas tidigare informationsmonopol. Det mest intressanta är att man genom att säga det som inte är sant hoppas att folk ska tro att det faktiskt är sant! En tillräckligt ofta upprepad lögn blir till slut betraktad som en sanning.

En sak är säker. Vår förnyelse av socialdemokratins jobbpolitik innebär därför inget närmande till den borgerliga regeringen.

Och därefter beskriver herrarna utgångspunkten för sossarnas nya jobbpolitik:

DEN NYA ARBETSLINJEN. Det egna arbetet som grund för försörjning och makt över sitt eget liv är utgångspunkten för en god arbetslinje.

Ett pinsamt försök att manipulera, mina herrar! Skärp er! På den nivån måste man väl ändå kunna kräva mer? Att DN Debatt överhuvudtaget tar in artikeln måste bero på underhållningsvärde i förhållande till sommartorka.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!