Pär Nuder, Mona Sahlin och Lena Mellin - ett rollspel

När Pär Nuder vägrade förstå att det var slut tog Mona Sahlin fram storsläggan. Brutalt. Men effektivt, skriver Lena Mellin i Aftonbladet.

Jag förstår mycket väl att Mona Sahlin som partiordförande och ledare för sitt parti inte kan ha en nära medarbetare som vill köra sitt eget race. Ingen ledare accepterar en bitter rival som utgår ifrån att han är lämpligare på posten och som dessutom envisas med att försöka underminera den nye ledarens position genom att undanhålla viktig information.

Mona Sahlin har lärt sig av kritiken mot sin företrädare Patron Persson. Ett demokratiskt ledarskap är det som s-väljaren kräver – de vill inte se en one-man-show i partitoppen. Jag tror att Mona Sahlin läst av omgivningen och agerat på ett korrekt sätt.

Problemet är att politiska journalister i sina analyser väljer att kommentera en kvinnas ledarstil som brutal. Hade det varit tvärtom – att Pär Nuder blivit partiordförande i det socialdemokratiska partiet och Mona Sahlin blivit avpolletterad som partiets ekonomisk-politiske talesman så hade det möjligen skrivits om henne som ett offer.

Men han hade garanterat inte målats ut och beskrivits som att han tog fram storsläggan och brutalt avsatte henne!

Att en manlig journalist skulle formulera sig så är inte alls förvånande, men att en kvinna gör det är uppseendeväckande. Vet Lena Mellin inte att hon har och förväntas ta ett stort ansvar för jämställdhetsfrågan i sin roll som politisk journalist?

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!