Sven Otto Littorin (m) anammar kommunistisk kassa

DN skriver idag att A-kassan blir obligatorisk nästa sommar. I artikeln redovisar DN "siffror från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och a-kassorna (IAF."

För det första så har jag inte förstått varför man som anställd väljer att lämna a-kassan framför att lämna fackföreningen. Det förstnämnda är en försäkring, medan det andra är en intresseförening.

För det andra så kontrollerade jag uppgifterna i artikeln direkt via källan; riksdagens snabbprotokoll från interpellationsdebatten i går: 8 § Svar på interpellation 2006/07:458 om medlemsras i a-kassorna. Vänsterpartisten Josefin Brink hade frågat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om han "avser att vidta åtgärder för att återupprätta förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen och förhindra ytterligare avhopp."

Vid en genomläsning av riksdagens protokoll finner jag att de siffror som DN redovisar är de siffror som uppges av vänsterpartisten Josefin Brink och inte de officiella. Detta säger inte DN något om i artikeln och jag undrar verkligen varför så kallade seriösa tidningar är så oseriösa. Kan det möjligen ligga någon värdering bakom, eller?

När Josefin Brink ställde sin interpellation och lyfter fram siffrorna på 335 000 personer är det klart att det finns anledning att vara orolig. TT-sammanställningen i går visade på 56 300 personer. Det finns onekligen en viss diskrepans mellan den upprördhet som Josefin Brink visar och de faktiska siffror som ännu så länge ligger på bordet.

”Jag vill och tycker att det är viktigt att alla på svensk arbetsmarknad har en arbetslöshetsförsäkring. Ska man förenkla det kanske väl mycket kan man säga: Man måste ha en trafikförsäkring för att få köra en bil. Man borde ha en arbetslöshetsförsäkring när man har ett jobb, sa Sven Otto Littorin.”

Jag instämmer i arbetsmarknadsministerns analys och slutsats. Men problemet uppstår i samma ögonblick som Sven Otto Littorin säger att han vill genomföra en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det innebär att regeringen återinför den genom seklerna oerhört kritiserade kollektivanslutningen! Jag ser hellre att regeringen avskaffar kårobligatoriet än att införa en ny tvångsanslutning. Vi har enligt grundlagen föreningsfrihet i Sverige och då förväntar jag mig att det inte bara innefattar begreppet frihet till utan även frihet från.

För att återgå till Sven Otto Littorins jämförelse med trafikförsäkring, så kräver jag i händelse av ett lagförslag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring andra villkor. Jag förbehåller mig nämligen rätten att välja föreningstillhöringhet utifrån mina värderingar, och accepterar inte att staten beslutar om vilken förening jag ska vara medlem i och därigenom tvingas finansiera.

Regeringen måste därför, enligt min uppfattning, öppna upp marknaden för andra än dagens fackföreningar att driva en ny form av arbetslöshetsförsäkring på affärsmässiga grunder. Jag vill ha en reell valmöjlighet; och inte serveras en klassisk kommunistisk lösning på ett privat problem av en borgerlig regering.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!