Public Service kör med falsk marknadsföring

Jag har sporadiskt lyssnat på Sveriges Radios serie "Kris i skolan" i P1. Lovar att sätta mig ner i lugn och ro och lyssna igenom samtliga avsnitt med fullständig koncentration och i ett sammanhängande sjok så snart tiden tillåter.

Men några slutsatser kan jag dra redan nu...

Först och främst det faktum att Public service bedriver falsk marknadsföring. Enligt egen uppgift på hemsida och marknadsföring är: Public service[...]det samlande namnet på radion och TV:n i allmänhetens tjänst i Sverige...Public service är reklamfri och oberoende radio och TV, fritt från politiska, kommersiella och andra intressen.

Jag uppfattar inte programmet som en problematiserande och diagnostiserande diskussion kring skolan, vilket programtiteln antyder. Snarare har hela programserien verkat arbeta efter Janne-Josefsson-metoden att ha ett resultat och bevisa det medelst väl valda och stödjande bevis. Skolan är det inget fel på. Men minister Jan Björklund är en kris i skolan och detta måste ledas i bevis! Därav titeln på programserien.

Syftet med programserien verkar varit ett enda: nämligen att sätta dit ministern för att ljuga och på så sätt skaffa sig billiga politiska poäng och röster genom att tala om skolans problem och försöka marknadsföra en lösning på klassiskt PR-manér. Om han ska kunna sälja in sin lösning kräver det att folket inser att det finns ett problem.

Det sorgliga är att han inte bara har rätt i sin beskrivning av skolan utan att det är ännu värre ute i verkligheten än vad han säger. Kunskapsbristerna är enorma. Jag vet. Jag har jobbat som lärare. Tre pojkar i min sjätteklass kunde inte läsa. Jag slog larm och det visade sig att alla lärare inklusive rektor och specialpedagog visste om det. Men de var ju så duktiga på att måla med tuschpennor! Det skulle nog gå bra för dem ändå - det skulle jag inte bry mig om!

Än värre när femmorna hade nationella prov. Allt som med bästa vilja i världen kunde tolkas som ett rätt svar skulle ge rätt. Så om de svarade på en fråga på engelskaprovet med JÄS så skulle det vara rätt. För jag kunde ju gissa att de menade YES. På samma sätt blev DÅGG rätt när svaret var DOG. Många svar på svenskaprovet visade tydligt att eleverna missat innebörden i frågan och gjort något helt annat än vad de skulle. Något som jag tolkade som bristfällig läsförståelse. Men icke!

Två flickor i klassen var så svaga i svenska att jag med bästa vilja i världen bara inte kunde godkänna dem. Då kom rektorn och frågade om jag var medveten om vad jag gjorde. Mitt omdöme gav ju skolan dåligt rykte! Rektor krävde att jag skulle ändra till godkänt! Vilket jag inte gjorde. Då ansåg en förälder att det måste bero på mig. Deras lilla dotter hade ju alltid varit så snäll och duktig innan! Ja, för att ingen velat tala om för dem hur det var.

Och hur kan en kille som missat hela årskurs åtta på grund av skolk ändå få godkänt betyg. Vad grundar man det betyget på? Att man tror att han hade klarat det ifall han varit där? Eller?

Den svenska skolan tycks arbeta efter samma princip som rätten: Bättre fria än fälla. Och det är en fälla. För eleverna. Tänk om Public Service tänkt likadant? Då hade åtminstone Sveriges Radio varit bättre.

Jag Björklund är det bästa som hänt den svenska grundskolan på flera dekader. Tack! Du gör alla svenska skolbarn en riktig tjänst. Och det behövs eftersom de bara fått björntjänster av de som kallar sig vuxna sedan 1968.

Syftet med att undervisa ett barn är att det ska klara sig utan sin lärare.

Elbert Hubbard