Thore Skogman klappade mig på huvudet och gav mig en krona

Thore Skogman är död. Det är en av de första nyheterna som jag nås av denna trista och gråa måndag.

Han skapade ett personligt varumärke långt innan begreppet var uppfunnet. Att sjunga om "Rött hår och glest mellan tänderna" visar den självdistans som väl är den största tillgången varumärket Thore Skogman. Han var nog den enda som kunde överglänsa Sten Broman i egendesignade kostymer som väckte stor uppmärksamhet.

De två herrarna stod kanske inte så långt ifrån varandra som man skulle kunna tro med tanke på deras musikkompostioner? Min morfar instämde i Sten Bromans hat mot dragspel, medan min farfar spelade dragspel och Thore Skogmans skivor. På barns vis lärde jag mig snabbt att gilla det dem gillade oavsett vad. Jag hatade dragspel med morfar (och det gör jag fortfarande) och lyssnade på Thore Skogman och Göingeflickorna (som jag var hemma hos ibland) med farfar.

Själv har jag växt upp med berättelsen om hur mina föräldrar och jag träffade Thore Skogman vid ett av hans besök i Osby. Jag satt i barnvagn och Thore Skogman klappade mig på huvudet och gav mig en fin blank enkrona. Jag vet inte om jag var ett, två eller tre år. Personligen kommer jag inte ihåg någonting, men det pratades alltid om att han välsignat mig.

Och det vill inte säga lite eftersom jag är döpt i Osby kyrka av Fader Gunnar Rosendahl. Kanske säger det något om Thore Skogmans storhet i folkhemmen och den trygghet han symboliserade...

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!