Littorin, Persson och diverse hattar eller hattande

De senaste dagarna har media återigen dominerats av lärde mäns bevis och icke-bevis på lärdom, dock icke på latin. Denna gång är det arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins meriter som ifrågasatts. Svenska Dagbladet har i ett par artiklar berört och ifrågasatt värdet av en MBA i hans CV.

Under rubrikerna Littorins examen värdelös och Tunga dagar för den gladaste minister beskrivs ministern i ordalag som får mig att associera till doktorshattar av olika slag, sanna och osanna; förtjänta och oförtjänta; bekräftade och obekräftade. Gemensam nämnare är höga. Drar mig till minnes åren i Lund, när vi på Norra Fäladen hade s-möte på puben vid torget och dåvarande chefredaktören för tidningen Arbetet och nuvarande riksdagsledamoten Bosse Bernhardsson till eget gitarrackompanjemang sjöng Cornelis Wreeswijks Cylinderhatten från 1966 med stor inlevelse och fantastiskt publikengagemang.

Cylinderhatt, cylinderhatt, säg minns du forna dagar
där societeten syntes, syntes Du i all Din glans.
Magnater och bankirer med cigarr och istermagar
bar upp Dig som en stolt symbol för makt och storfinans.
Förr satt den på en dignitär
nu sitter den på sotare Pär.
Då fick den bäras endast av en rik och mäktig man.
Nog var det väl beklagligt att det modet försvann?
Bankirer och baroner och ministrar och magnater
och den som förr i världen högt på samhällsstegen satt,
de skilde sig från mängden med fasoner och med later.
Och allihopa gick dom med cylinderhatt.
De skilde sig från plebsen
och Johansson med kepsen
behövde aldrig tvivla på hur herrarna såg ut.
Nog är det ganska synd att det modet tog slut?
Med höga svarta hattar och med ordnar och medaljer
slogs man för kapitalet och för Kung och fosterland.
Och dom som gick med kepsar på var slödder och kanaljer.
Dom skulle hålla käften med kepsen uti hand.
Hög hatt betydde: pengar.
Keps bars enbart av drängar.
Man såg på huvudbonaden vad slags person det var.
Nog vore det behändigt om det modet fanns kvar?
Cylinderhatt, cylinderhatt, var är revolutionen?
Envar skulle bli lika, nu skulle allt bli fritt.
- Cylinderhatt farväl! sa brukspartronen och baronen
och köpte sig kostymer av demokratiskt snitt.
Och alla miljonärer
ser ut som proletärer.
“Adjö, adjö cylinderhatt, nu är jag folkets man.”
Men visst är det beklagligt att det modet försvann?
Men bakom stängda dörrar finns han nu.
Han kalkylerar på löner och på priser och på avbetalningsskuld.
Sen trycker han på knapparna; han styr och dirigerar.
Han ruvar som en höna på andras gods och guld.
Men ingen känner till han.
Vad heter han? Vad vill han?
Var är cylinderhatten som han alltid bar förut?
Nog är det väl beklagligt att det modet tog slut?
Men Johansson med kepsen, han tycker allt är toppen.
(Fast lönen är för liten, men regeringen är fin!)
Han hyr sig en cylinderhatt - den sätter han på knoppen
och gifter sig i kyrkan och köper diskmaskin.
Men kåken som han hyr i och trucken som han styr i
ägs av en anonym person; det finns det papper på.
Cylinderhatt, cylinderhatt - vad äger han då?
Men stackars lilla Lundström
han sitter där och grubblar
på priser som är höga och på lönen som är låg.
På dem som utan möda sin förmögenhet fördubblar
funderar lilla Lundström med ganska tveksam håg.
Visst är vi alla lika
men somliga är rika.
Men många fler är säkert lika fattiga som jag.
Cylinderhatt, cylinderhatt, var finns Du i dag?

Ja, inte är det på arbetsmarknadsdepartementet. Kan den finnas hos ägaren till Torp?

För den som glömt diskussionen om Göran Perssons doktorshatt rekommenderas Peter Kadhammars artikel publicerad i Aftonbladet den 9 februari 2005: Perssons doktorshatt – en löjlig historia.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!