Arbetarnas dag vs arbetarRÖRELSENS dag

Den första maj skriver Per Schlingmann i en debattartikel, publicerad i Expressen och Kvällsposten, som avslutas med den uppenbart provocerande avslutningsmeningen: "Äntligen har Sverige fått en regering som lyssnar när arbetarna i dag demonstrerar."

Han tydliggör det nya arbetarpartiets enkla och självklara mål: "att många fler av Sveriges medborgare ska kunna vara lediga från sina arbeten och fira första maj. Med en god känsla i maggropen ska de vakna upp och njuta av en ledig dag. Sverige skapas varje dag av dem som bor här. Det är vår uppgift att frigöra kraften som gör att alla får vara med."

Samtidigt hade Mona Sahlin i sitt tal ont av Per Schlingmanns slutsats och menade att moderaterna: inte har förstått ett endaste dugg vad arbetarrörelsen är. Någon förklaring fick jag inte, men det beror kanske på om man definierar sig som arbetarklass själv eller om man blir definierad som arbetarklass av någon annan.

Och sedan sa hon att socialdemokraterna behöver förnya sig! Vilken insikt och vilket understatement! Hon upprepade löftet om att återställa a-kassan till 80 procent och en satsning på kvalificerad arbetsmarknadsutbildning.

Personligen föredrar jag ett arbete, framför a-kassa eller arbetsmarknadsutbildning. Mona Sahlin verkar inte veta vad som ligger till grund för arbetarnas stolthet. Jag föredrar en regering som inser vad arbetarklassen vill...och det är inte en skärv från den rike mannens bord (läs: Göran Persson och andra socialdemokratiska potentater som försörjs av arbetarnas skatteinbetalningar) utan en faktisk möjlighet att försörja sig själv.

Det är skillnad på arbetarrörelsens dag och på arbetarnas dag. Kollektivet vs individen. Låt oss fira arbetarnas dag den första maj!

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!