Nostalgisk revival av det romantiserade 1968?

Jesper Bengtssons ledarkrönika i Aftonbladet med rubriken Högskolan slår fast klasserna bygger uppenbarligen på en fullständigt inaktuell samhällsanalys. Det står helt klart att han inte ens tagit del av Vårdförbundets uppror 2008, som till och med Lotta Gröning hade upptäckt häromdagen.

Det var ett privilegium att läsa vidare och försvinnande få arbetarbarn tog sig vidare till högre utbildning. Sedan hände något. Från 1950-talet och framåt har universiteten och högskolorna varit ett av de främsta instrumenten för att öka det man brukar kalla för social mobilitet. Det vill säga klassresor. Sedan hände något. Flera rapporter på senare år varnar för att den sociala mobiliteten har minskat. Nyligen varnade LO för att den ekonomiska situationen för studenterna är på väg att göra situationen ännu mer problematisk.

Och så avslutar han artikeln med att självklart konstatera:

Om de ekonomiska villkoren för studenterna inte blir bättre riskeras hela idén om utbildningen som klassutjämnare.

Och det låter ju bra om jag bara visste vad för klasskillnader som ska utjämnas. Jag skulle gärna vilja höra ett resonemang om vilka klasskillnader han menar. Skillnad i möjlighet eller skillnad i resultat. Skillnad i vad? Skillnad i vilka resurser? Och vad menas med att utjämna? Att alla ska ha lika dåligt?

Nej, klasskillnaderna idag är nog mer könsrelaterade och yrkesrelaterade än relaterade till den klassiska klassdiskussionen. Sedan kan man fundera över vem som har rätt att definiera vem som är vad. Bör det ske utifrån eller inifrån? Uppifrån eller nerifrån?

Tack vare dessa vänsterjournalisters urusla inaktuella samhällsanalyser har vi en ny regering. Få är de som känner igen sig i den verklighetsbeskrivning som ligger till grund för Jesper Bengtssons korthusbygge på fullständigt lösan grund. Är det någon slags nostalgisk revival av det romantiserade årtalet 1968 som börjar vinna mark i en ny generation? En generation som inte kommer ihåg hur chict och arbetargenuint det uppfattades att ha växt upp med utedass, trätofflor, murarskjorta eller hemvirkade dambindor.

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!