Sverige behöver en ny konstitution

I morse kom det väntade beskedet att utrikesminister Laila Freivalds avgår. Det förväntas av alla svenska medborgare att ha kunskap om svenska lagar. Att en minister, tillika utbildad jurist, gör sig skyldig till grundlagsbrott i en demokrati torde därför vara osannolikt. Det känns antagligen svårt att tesen om att ändamålen helgar medlen fallit. Utrikesministerns handling var olaglig, medan anledningen till hennes handling var laglig.

Det framgick i Jyllands-Postens ledare den 16 mars Ingen straffesag. Rigsadvokaten beslutade att inte väcka åtal mot Jyllands-Posten för publiceringen av Muhammedteckningarna och tillhörande text den 30 september i fjor. Rigsadvokaten skriver bland annat att det är ”uforeneligt med ytringsfriheden at gøre krav på hensyntagen til religiøse følelser, og at man må være rede til at finde sig i hån, spot og latterliggørelse.”

Rigsadvokaten har med fyllig argumentation avgjort att publiceringen låg inom lagens ramar. Det är inget beslut som förvånar, snarare var det förväntat på tidningen. I Danmark är vårdas och värnas tryckfriheten och pressetiken är liberal. Personligen tror jag att det har med erfarenheter att göra. Därigenom är saken utagerad i Danmark, medan den i Sverige knappt har börjat.

Statsministern bär ensam ansvaret för sina ministrar och för min del kan inte Laila Freivalds grundlagsbrott anses utagerat för att hon lämnar sin post. Jag vill ha en ny konstitution i Sverige. Nu!