Ett hugg i ryggen

Jag har i ett antal inlägg, berört Jyllandspostens publicering av Muhammedteckningarna och stängningen av Sverigedemokraternas hemsida. Den 11 februari skrev jag följande:

Jag tippar på att Laila Freivalds blir den som får gå; någon måste ju bära hundhuvudet och ta på sig rollen som syndabock. Tredje gången gillt, heter det ju. Först kom lägenhetsaffären (förvisso inte olaglig men helt i strid mot sossarnas externt uttalade etik & moral), sen comeback följt av uppenbar brist på ansvar och handlingsförmåga i samband med Tsunami-katastrofen och därpå toppat med en fullständigt lagvidrig insats i samband med utrikesministerns inblandning i tryck- och yttrandefriheten – en ofattbar kränkning av demokratins fundament.

I ett svar till Justitiekanslern skriver Utrikesdepartementet nu att kontakten med Sverigedemokraternas sajts webhotell togs efter samråd med utrikesministern, trots att hon alltså tidigare bedyrat att det hade skett utan hennes vetskap. Något som även Göran Persson intygat i intervjuer.

Detta förvånar mig inte alls. Det som förvånar mig är att den borgerliga oppositionen är Göran Persson behjälplig genom att kräva den vita häxans avgång. Persson själv har målat in sig i en hörna, och kommenterar inte händelsen idag. Imorgon kommer han förmodligen att "tvingas" entlediga sin utrikesminister "mot" sin vilja. Men han känner sig tvungen att tillmötesgå de starka krav på Laila Freivalds avgång som förs fram, inte bara från Allians för Sverige utan också från de partier som han är beroende av för att behålla makten.

Men kom ihåg - den som kräver hennes avgång gör statsminister Göran Perssons jobb enklare. När utrikesministern fått sparken har han en självklar syndabock för regeringens insatser i samband med flodvågskatastrofen. Göran Persson slipper ur eget grepp. Han är onekligen en skicklig strateg. Först låtsas han ta hennes parti, för att sedan bli den som hugger henne i ryggen. Låt honom hålla i skaftet själv.