Lilla vackra Anna

Hon blev Crazy på Crazy Horse, SSU:s ordförande Anna Sjödin. Hon blev utkastad från krogen, omhändertagen av polis och tillbringade sedan natten i fyllecell. Dagen efter höll hon presskonferens, blåslagen och bakfull. Inget hedrande uppförande av en person på en post där, i alla fall jag, förväntar mig en förebild för ungdomar.

Meningarna om vad som verkligen hände gick isär och jag har tidigare skrivit ett inlägg om händelsen. Polisutredningen pågår och efter att ett tjugotal vittnen förhörts står det nu helt klart att ordningsvakten agerat korrekt. Brottsmisstankarna mot honom har avskrivits. Det har däremot inte åtalet mot Anna Sjödin för våld mot tjänsteman. Enligt åklagaren Per Lindqvist var Anna Sjödin så våldsam att ordningsvakten hade rätt att slå henne med batong.

Anna Sjödin själv säger ingenting. Och det är väl klokt. Intressant att hon och Hagamannen har samma advokat, Leif Silbersky. Jag kan tänka mig att Leif Silbersky sitter fast i schablonen om att kvinnan alltid är offer och aldrig förövare. Lägg sedan till den socialdemokratiska synen på brottslingar som offer för en svår barndom med materiella brister. Den stora elaka ordningsvakten mot lilla vackra Anna.

Men var hon inte rugbyspelare?