Girighet som politisk drivkraft

Idag skriver hd.se om att tekniska kontoret kommer att se över ett par broar i stan. Det tycker jag är positivt. Särskilt när det gäller planerna på fortsättning av Klippanvägen utmed leden via nuvarande Pyttebron.

Moderaterna har genom en rockad fått en ny ordförande i tekniska nämnden. Denne har nominerats till uppdraget av moderaternas nomineringskommitté, vari personen själv ingår. Bara det regelvidrigt och oetiskt. Ett förfarande som spär på politikerföraktet ordentligt, anser jag.

Med anledning av detta har jag försökt att förstå varför en del politiker utsätter sig för den typen av kritik. Efter en del research har jag kommit fram till att det kan bero på ren girighet. En del av underlaget till denna uppfattning är artikeln i hd.se med rubriken Moderaterna petar Göran Larsson.

Det är nämligen så att de uppdrag som en viss ledamot i ängelholmsmoderaternas nomineringskommitté nu samlat på sig genererar en ansenlig summa i arvode. Närmare bestämt ett minimibelopp på runt 15 000 kronor brutto per månad eller ungefär 170 000kronor per år. Vilket är ungefär detsamma som minimilönen för en undersköterska vid hemtjänsten i kommunen.

Nu väntar jag bara på att en plats i den kommunal revisionen också ska ges till samma person. Då vore cirkel fullständigt sluten.