Skånedanskar, Göran Persson och social turism

De drygt 25 000 danska medborgare som är bosatta i Skåne får inte rösta i valet - trots att de arbetar och betalar skatt i Danmark, rapporterar Ekot.

Jag tycker det är orättvist. Man är en andra klassens medborgare, säger Christine Traubudt. Och hon är inte ensam om det. Hon och 150 andra skånedanskar samlades till protestmöte intill Öresundsbron.

Om jag inte får rösta vill inte jag betala skatt heller. För jag vill vara med och bestämma vad mina pengar ska gå till. Om jag inte ska rösta i Danmark, då vill jag lägga min skatt här i Sverige där jag bor och sen rösta i Sverige, säger Eg Egemarker.

Av sextio inbjudna danska politiker var det bara en som kom till mötet hos skånedanskarna - Öresundsmedborgarna.

Jag kommer fortfarande ihåg hur arg och irriterad Annika Persson var när hon rapporterade om resultatet av sin dåvarande makes, f d statsminister Göran Persson, förhandlingar med sina kollegor i Danmark. Alla skåningar tyckte från allra första början att det var ett fullständigt idiotiskt avtal som bara smålänningar och andra upplänningar kunde kommit på tanken till överhuvud taget.

En dansk familj flyttar till Malmö eller dess omnejd, bor betydligt billigare än i Köpenhamns utkant, får kortare restid till jobbet, dagisplats och skola till barnen i Sverige. Uppbär den betydligt högre lönen i Köpenhamn och betalar betydligt lägre skatt i Danmark. All samhällsservice utnyttjas i Sverige samtidigt som all konsumtion är betydligt lägre i pris. Därför finns det samtidigt en poäng i att de inte får rösta i Danmark; de berörs inte direkt av besluten.

Det är kanske detta som Göran Persson kallade social turism? I vilket fall så är det ett gränsavtal som är fullständigt galet och snarast måste ändras, oavsett var de danska medborgarna har sin rösträtt.