Ulrika Schenström & Montesquieu

Så kom då pressmeddelandet från Statsrådsberedningen:

Ulrica Schenström har i dag lämnat in en begäran om entledigande från sitt uppdrag som statsministerns statssekreterare till statsminister Fredrik Reinfeldt.

Läs det i sin helhet här. Det är sorgligt och beklagansvärt att hennes tjänst som statssekreterare slutar på detta sätt. Jag tror att Ulrika Schenström kommer att påminna oss om sin bortovaro. Hon tillhör nämligen en av de nyckelpersoner som ingen märker förrän hon är borta. Ni vet den där städersketypen som ingen frågar efter så länge de finns på plats och som alla skriker efter när de inte finns på plats.

Jag beklagar att Fredrik Reinfeldt mister en fantastiskt duktig medarbetare; och hoppas att hon kommer tillbaka i partiets tjänst.

Men – inget ont som inte har något gott med sig. Och det goda ser jag som en anledning att åter ta upp diskussionen om Montesquieus maktdelningsprincip och placera den högt upp på den politiska agendan. Det inte bara bör göras, utan måste göras!

Så länge den bristen finns i den svenska författningen kommer vi gång på gång att få uppleva hur media agerar dömande makt i vårt land. Helt utan någon som helst legitimitet från den offentliga makt som utgår från folket.

Media ska granska statsmakten, inte döma den. Enligt vilka demokratiska principer agerar media i detta fallet? Och på vems mandat? Jag känner mig inte bekväm med att media tagit på sig den hatten...

för övrigt anser jag att buddistmunkars sånger bör höras och militärjuntans styre i Burma förgöras...