Dataspelsmissbruk och klimatångest

Idag rapporterar Ekot att en 17-årig pojke ska tvångsomhändertas och vårdas. Orsak: hans beroende av dataspel jämställs med missbruk. Länsrätten, som fattat beslutet motiverar det bland annat med att "pojken isolerat sig från omvärlden."

Först och främst tycker jag att det är väldigt märkligt att kalla en 17-årig man för "pojke". Ett sätt att frånta honom allt ansvar och tillskriva det samhälleliga oönskade beteendet datorn och dataspelens ondska och skapande av samma lockelse som förr tillskrevs skogsrå och näcken. Ett slags övernaturliga väsen som svaga individer inte kan motstå.

Det andra jag undrar över är att man uppenbarligen bedömer det som negativt att "pojken isolerat sig från omvärlden." Hur vet de hur hans omvärld ser ut? Det kanske är den mest sunda han kan göra. Det kan vara en överlevnadsstrategi. Har länsrätten undersökt det?

Det tredje är sättet att diagnostisera både det ena och andra som missbruk. Det är knappast ett kemiskt beroende. Samtidigt som det underförstått innebär en sjukdom. Och en sjukdom är oförvållad per definition, eller uppfattas så i alla fall. Därav problematiken kring vissa diagnoser.

Det går trender i sjukdomsdiagnoser och jag undrar vad nästa innediagnos kommer att bli. Klimatångest kanske?

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Klittervägen bör öppnas för genomfartstrafik!