Louise och socialförvaltningen i Bergsjön

Igår skrev jag om Louise och hennes öde. Vi är många som upprörts över hur hon behandlats och över vuxenvärldens flathet. Kommunen JO-anmäls och vid en presskonferens idag meddelade Boo Hedbrant, chef för familjesektionen i Vetlanda kommun, att han lämnar sin chefstjänst. Han motiverar vid en presskonferens, enligt DN och SvD , sin avgång med att han gjorde fel när han inte inledde någon utredning. Vilket understatement!

När jag först hörde om nyheten i Ekot tänkte jag: vilken hedersman. Men när jag fått besked om att han bara lämnar sitt chefsförordnande och fortsätter sitt arbete vid socialförvaltningen så tycks det mig som ett spel för gallerierna. När han dessutom berättar att hans avgång beror på kritik från tillsynsmyndigheten förra hösten blir jag än mer fundersam. Om det är så att det krävs ett Uppdrag granskning för att länsstyrelsens påpekanden ska tas ad notam så är epitetet "there is something rotten in the state of Sweden" helt befogat.

Med anledning av mitt blogginlägg igår blev jag idag intervjuad av Aftonbladets journalist Johanna Melén. Hon skriver i sin artikel om alla de känslor som fallet "Louise" väcker hos medmänniskor och redan i ingressen citerar hon mig:

– Det berör alla när barn far så illa, säger Christina Linnea Örtendahl som bloggat om fallet.

Och senare i artikeln där hon beskriver hur man från samhällets sida behandlat Louise citeras jag igen. I artikeln gör hon en bra beskrivning av människors frustration över hur det varit. Men det som upprör mig mest är att både polisen och socialnämndens ordförande sett det så kallade tältlägret, de har sett hur hon lever och har det, de har laglig rätt att ingripa genom ett omedelbart omhändertagande, och det borde de gjort. Men inte ens dem gjorde det och så ingen har har funnits vid flickans sida fullt ut. Hur kan en medmänniska låta bli?

– Jag tycker att det är fruktansvärt. Att alla har sett och att ingen har vågat göra något. Då är man inte vuxen, säger Christina Linnea Örtendahl från Ängelholm som är en av många som har bloggat om fallet.

– Det största problemet är att vi alla har någon i vår närhet som far illa utan att vi gör något eftersom vi inte vill lägga oss i.

Men socialchefen sitter kvar. Och det borde han inte göra. Det är min bestämda uppfattning att han ska lämna sin tjänst. Det framstår som tämligen enkelt och klart med de uppgifter som framkommit i media de senaste dagarna. Men det största problemet av allt har ingen sagt något om, trots att det är grunden till hela historien: Socialförvaltningen i Bergsjön.

Hur kunde de lämna ut en tioårig flicka till en pappa i Vetlanda som var på permission från rättspsykiatrisk vård? De har inte ägnat flickan en enda tanke, utan fokuserat på sin budget för familjehemsplaceringar och slog sig för brösten genom att de skyfflade iväg ett ekonomiskt moras, i form av en familjehemsplacering i fem år till Vetlanda kommun.

De är säkert jätteglada över att de höll budgeten genom att skyffla iväg ansvaret för Louise till pappan i Vetlanda, och därigenom en annan kommun.

Hallå! Jag väntar på ett svar från socialförvaltningen i Bergsjön. Var det pengar eller okunskap som utgjorde grunden för ert beslut att skicka iväg en tioårig flicka till helvetet?