Sossarnas valanalys eller konsten att lura sig själv

Avslutningsmeningen i den socialdemokratiska valanalysgruppens slutrapport sammanfattar på ett bra sätt den känsla som rapporten lämnar efter sig:

Valet var inte främst en seger för borgerligheten utan ett anrop till socialdemokratin.

Hela slutrapporten andas av valparollen Vi-är-stolta-men-inte-nöjda-budskapet. Socialdemokraterna säger visserligen att vissa misstag gjordes i valet, men å andra sidan så var valrörelsen rätt bra gjord ändå.

Något som speglas i följande slutsats: "Vi vill betona att det också i ett segerval går att peka ut svaga sidor och misstag. Och att det sannolikt hade varit tillräckligt om en eller ett par av de frågor, som vägde tungt i den negativa vågskålen, hade legat i den positiva för att valutgången skulle ha blivit en annan".

Ett avsnitt (ett tjugotal rader på 157 sidor!) berör bilden av Göran Persson och den dåvarande partiordförandens roll i valrörelsen. Först konstateras att "han upplevt stora svängningar i fråga om popularitet, i varje fall så som den mäts i olika politiska 'marknadsundersökningar'”.

Det började med låga popularitetssiffror och negativ press. Sedan vände allt. Kring tiden för det svenska ordförandeskapet i EU och valsegern 2002 hade Göran Persson lyft och höjts till skyarna. Populariteten var stor långt in i borgerliga led och till och med på borgerliga ledarsidor. Sedan sänktes Göran Persson igen. 2006 framställdes och framstod (min kurs)han som sliten och trött.

Så konstateras att det var medias fel att Göran Persson framställdes som gammal och trött, medan Fredrik Reinfeldt framställdes som ung och pigg. Lägg märke till att man trots allt skriver inte bara framställdes utan även "framstod". Han kanske faktiskt var gammal och trött, men (s) förlorade valet för att media inte ville framställa honom som ung och pigg?

Sedan närmar man sig sanningen genom att påtala att partiet borde följa upp etikkommissionens förslag: ”Öppenhet, tydlighet, rimlighet – En rapport om insatser mot fallskärmar, fiffel och fusk” som socialdemokratiska partistyrelsen lade fram i juni 1997. En rapport som jag förresten inte ens orkade läsa klart på grund av den usla problemformuleringen. Men grundproblemet är, som jag ser det, inte det faktum att man glömt att följa upp etikkommissionens förslag utan att etikkommissionen inte gick till botten med de etiska och moraliska frågorna inom partiet. Istället för att konstatera att åtskilliga socialdemokratiska politiker inte levde som de lärde, valde man att utse näringslivet till syndabock. Det var excesserna bland direktörer som smittade av sig på sossarna.

Exakt samma beteende som du ser hos ett barn som får en tillsägelse för att han gjort fel. Har man gjort fel blir felet inte mindre eller förlåtet bara för att andra också gjort samma fel. Det är fortfarande fel.

Valanaysgruppen "konstaterar att partiordförande Göran Perssons husbygge har varit en följetong under ett par års tid i medierna. Många valarbetare fick ägna allt för mycket tid åt att diskutera saken." Men till skillnad från väljarna klarar, eller vill, inte valanalysgruppen att dra den självklara slutsatsen av detta!

...för övrigt anser jag att det bör sättas upp bommar på Järnvägsgatan samt att Nybrovägen och Havsbaden bör öppnas för genomfartstrafik!