Regeringens förslag om a-kassan

Det har varit många märkliga turer kring regeringens förslag om ändringar i a-kassan. Alla fackliga organisationer gick i taket! Självklart! Många är de ombudsmän och numera också ombudskvinnor som har facken som huvudsaklig försörjningskälla. De kan därmed sägas tala i egen sak. Därför är också missuppfattningen om att det är de fackliga medlemmarna som betalar sin a-kassa vida spridd. I själva verket är det bara en mycket liten del som medlemmmarna bidrar med; den största delen finansieras via skattsedeln.

Lagrådet hade initialt synpunkter på förslaget och det blev en stor nyhet. På Perssons tid var det ingen nyhet att lagrådet underkände regeringsförslagen; det var snarare regel än undantag. Då var nyheten istället att lagrådet godkände ett regeringsförslag från Persson! Nu anser lagrådet att regeringens beredning är godtagbar.

Kritiken från vänster andas klassisk klassretorik. Sven-Erik Österberg (s) säger att pengarna ska finansiera sänkningar av fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och gå till städhjälp åt de rika; överklassen! Men regeringen, som lägger förslaget, säger att pengarna ska finansiera skattesänkningar för dem som jobbar; det utlovade jobbavdraget! Vem tror du vet bäst?

Och Josefin Brink (v) beskyller arbetsmarknadsministern för att se de arbetslösa som siffror i statistik och inte som människor av kött och blod. Det uttalandet låter som en klockren projektion.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, som är något så sällsynt som en etisk politiker, säger till Ekot:

"– Vi gick till val på en politik för arbete. De förändringar arbetslöshetsförsäkringen som kommer i regeringens proposition nästa torsdag är en viktig del i att återupprätta arbetslinjen och få fler i arbete. Vi sa före valet vad vi skulle göra, nu gör vi det vi har sagt."

Arbetsmarknadsministern har talat.