Sagan om kungamakarna

Det var en gång en fin liten stad där allt var lugnt och trevligt. Plötsligt stördes idyllen av att en av dem som skulle ersätta någon av dem som styrde i staden avsade sig sitt uppdrag i en av stadens viktiga styrelser. Då stadens styrande män studerat och redan tidigare implementerat salamitekniken som styrande princip vid tillsättande av politiska poster så beslutade de givetvis att ta nästa steg enligt denna väl inarbetade marxistiska metod. Följaktligen föreslog kungamakarna en ny ersättare.

Ytterligare ett tag därefter var det ännu en ersättare som av någon anledning inte ville vara kvar på sitt förtroendeuppdrag i en annan av stadens viktiga nämnder. Enligt salamitekniken beslutade kungamakarna att ta ytterligare ett steg på den inslagna salamivägen och lät ersättaren som tidigare fått ett uppdrag ta ytterligare ett steg.

Denna dramaturgi upprepades om och om igen fram till dess att stadens furste kallades till kejsaren i norr. Givet var att låta ersättaren ta ytterligare ett steg på salamivägen – förvisso bara tillfälligt under de månader fram till dess att en ordinarie furste skulle väljas. Men härigenom hade stadens styrande män uppfyllt marxistisk metod och salamitekniken tjänat sitt syfte till fullo.

Om begreppet salamimetoden känns obekant kanske ”de små stegens tyranni” känns mer bekant? Oavsett terminologi beskriver begreppen en process som fortskrider i så små och obetydliga steg, oftast utanför en demokratisk beslutsprocess, att det är oerhört svårt att notera och omöjligt att kommentera. Ett fullbordat faktum!

Om den lilla staden heter Grönköping, Rödköping, Gulköping eller Blåköping vet vi inte. Det förtäljer inte historien…