Christina Linnea Örtendahls Blogg

Statsvetare & omvärldsanalytiker granskar dagsaktuell politik med glimten i ögat

tisdag, augusti 01, 2006

Ministern, Hagamannen och DNA-register

Vid diskussioner kring frågan om ett nationellt DNA-register går skiljelinjen ofta mellan syfte och integritet. För några månader sedan deltog jag i ett seminarium i Lund där debattens vågor gick höga. Politiker är tyvärr ofta syftesetiker och ser genast nyttan med att kunna fälla skyldiga med hjälp av DNA-tekniken. Och det är klart att jag kan förstå att de har den inställningen. Politiker förväntas leverera resultat. Men...

Efter mordet på Anna Lindh, då Huddinge sjukhus lämnade ut ett prov ur sitt PKU-register från den misstänkte till polisen, har frågan till och från funnits på den politiska dagordningen. Problemet är att det PKU-register som provet hämtades ifrån har ett forskningssyfte (en svår genetiskt betingad sjukdom; fenylketonuri)och år inte tillskapat i kriminaltekniskt syfte.

I fallet med Hagamannen fick polisen inte tillstånd att köra sina DNA-prover mot PKU-registret, eftersom den personliga integriteten för dem som lämnat blodprov dit ansågs viktigare. Det är jag tacksam för.

Tyvärr är jag ganska övertygad om att ifall det rört ett brott mot någon annan än en socialdemokratisk minister så hade inte provet från PKU-registret lämnats ut. Och det borde inte gjorts. Men syftet, att finna Anna Lindhs mördare, vägde här uppenbart tyngre än alla medborgares integritet.

Det kan tolkas som att en socialdemokratisk utrikesminister är värd mer än alla de kvinnor som utsatts för Hagamannens brott, varav en våldtäkt mot en femtonårig flicka som inte kunde bevisas, och han därför inte heller kunde dömas för.

Jag kan se nyttan med ett nationellt DNA-register, inte minst som ett komplement för att kunna bevisa någons oskuld. Men det kan inte ske på bakom ryggen på medborgarna i ett land som vill definiera sig som demokrati.

Redan vid seminariet i Lund lanserade jag mitt förslag till hur man kan bygga upp ett nationellt DNA-register och samtidigt, som jag ser det, balansera syfte och personlig integritet. PKU-provet tas 72 timmar efter födelsen, och då kan inte den enskilde individen ge sitt medgivande till användningen. En lösning vore att besluta att från och med ett visst datum kommer föräldrarna till den nyfödda medborgaren godkänna aeller förkasta användning av provet i kriminaltekniskt syfte. Medgivandet kan senare konfirmeras när personen uppnår myndighetsålder.

Att offentliggöra mitt förslag är det minsta jag kan göra för alla de flickor och kvinnor som utsatts för våldtäkt och sexuella övergrepp, såväl i Umeå som i Ängelholm som i världen i övrigt.