Det går bra för fyrtiotalisterna!

Statsministern har länge kritiserats internt för sitt bristande politiska intresse, och den tröttheten märktes tydligt i Björkvik. Inget politiskt nytänkande utan bara mer av samma. Löften och utredningar och så ett litet köttben åt pensionärerna så att de ska hålla sig lugna under valrörelsen.

Oftast räcker det med en medalj, men en femtio- eller hundralapp mer i månaden i bidrag till de absolut sämst ställda pensionärerna (läs kvinnorna) kan nog få dem på gott humör ett tag till. De är inte vana vid några större summor i hushållsbudgeten så den summan borde väl räcka, tänkter Persson och dricker en caffe latte med extra grädde för ungefär samma summa.

För ungdomar fanns intet att hämta. Möjligen tänkte herr Persson att de ungdomar som står utanför samhällsgemenskapen, arbetsmarknad och bostadsmarknad kan glädjas åt höjt tak i A-kassan. Med de vet att det förutsätter att de redan kvalat in som medlemmar i A-kassan, vilket Persson inte hade en aning om att de inte ens fått chansen till.

På min tid arbetade vi minsann direkt efter skolan och gick med i A-kassan och facket och fick uppdrag inom rörelsen och sedan löste sig allting. Varför vill inte dagens ungdomar arbeta, gå med i A-kassan och facket? Ungdomarna i Danmark arbetar minsann! Varför är svenska ungdomar så lata? De tar lån, studerar och parasiterar på sina stackars föräldrar och deras fosterland tills de är långt över trettio. Det är inte lätt att regera sådan latmaskar, minsann. Och inte har de råd att handla hos Anitra heller, utan åker hellre till Danmark, Tyskland eller Lettland. Bedrövligt! Slöfockar och latmaskar är vad de är! Inte konstigt att ungdomarna inte får jobb nuförtiden.

För ett par val sedan skrev jag på ledarsidan i Sydsvenska Dagbladet att Socialdemokraterna snarare är ett parti för sistagångsväljare än ett parti för förstagångsväljare, men den utvecklingen inom väljarkåren gick snabbare är förväntat.

Idag är Socialdemokraterna snarare ett parti för fyrtiotalisterna än för pensionärer och ungdomar. När herr Persson upprepar sitt mantra "det går bra för Sverige" menar han egentligen att "det går bra för fyrtiotalisterna i Sverige". Inga andra känner igen sig i den Perssonska verklighetsbeskrivningen.

Aldrig någonsin har ungdomar haft det sämre än sina föräldrar och nu börjar vi närma oss den tid där två generationer har det sämre än sina föräldrar. Är det definitionen på att det går bra för Sverige? Det tycker Persson, men det tycker inte jag.