Socialjour i staden

Det är tyvärr inte så att allt som händer i Ängelholm är positivt. I påskhelgen var en pappa ute och festade medan hans små barn lekte i trapphuset. Det hade nog inte blivit en riksnyhet om inte det var för att det inte finns någon socialjour i staden! Jag skrev omgående en insändare till HD/NST och idag är den publicerad med rubriken Socialjour för de allra mest utsatta. Dessutom uppmärksammas den av Helge Håkansson i spalten REDAKTÖREN HAR ORDET. Tack för det herr insändarredaktör!

Under natten till långfredagen hittades en tvååring och en fyraåring i blöjor och napp i ett trapphus i Ängelholm. Grannarna slår larm till polisen när de finner de ensamma barnen och polisen kontaktade de sociala myndigheterna, som beslutade om omedelbart omhändertagande av barnen. Men, det fanns ingen som helst beredskap hos kommunen för att ta hand om övergivna barnen!

Jag har arbetat med sociala frågor i många år, i olika skånska och halländska kommuner. De sociala myndigheterna är det sista skyddsnätet som vi har. Det finns till just för de allra mest utsatta. Vi måste kunna lita på att alla barn får den yttersta tryggheten tillgodosedd.

Det är just när sådant som inte får hända ändå händer som det offentliga måste fungera, inte minst i vårt fina Ängelholm. Vi har förvisso alla ett medmänskligt ansvar att ta hand om dessa våra minsta, vilket också polisens hustru som tog hand om barnen visade prov på.

Därför ser jag det som min uppgift som kommunpolitiker att se till att de minsta och svagaste kan känna trygghet i utsatta situationer. Vi är skyldiga att ha en god beredskap i Ängelholms kommun.

Det är just för det otänkbara och ofattbara som en god kommunal beredskap behövs. Jag tackar polisfamiljens omtanke om barnen, men skäms samtidigt eftersom det faktiskt är de sociala myndigheternas uppgift, och därmed ytterst mitt ansvar som politiker i Ängelholms kommun, att värna de allra mest utsatta. Jag vill att alla medborgare ska kunna känna den tryggheten.

En situation som denna får aldrig upprepas. Själva meningen med en god beredskap är att man hoppas att den inte behöver användas – men att den tyvärr måste finnas. Jag vill arbeta för att en social jour finns – men också att den inte behövs. Givetvis önskar jag alla invånare i Ängelholm ett gott liv – men i det ingår friheten att känna sig trygg med att det finns hjälp när det är som allra svårast.