När snålheten bedrar visheten
I påskhelgen sattes Ängelholm på Sverigekartan för att två små barn i ett trapphus uppenbarade det faktum att en fungerande socialjour saknas i staden. Jag skrev omgående en insändare och ett debattinlägg. Jag tillhör inte dem som tror på tesen om att all publicitet är god publicitet, och det gör inte Caroline i Ängelholm heller. Hon skriver i en kommentar på min blogg: ”Jag känner mig mycket besviken på Ängelholms kommuns snåla linje, ’man får vad man betalar för’.” Och sedan undrar hon om man inte skulle kunna ha en kommungemensam socialjour.
De tankarna har också framförts av Carl B Lindberg, finansjurist från grannkommunen Örkelljunga, i NST/HD och det är ett gott alternativ och fullt genomförbart förslag. Kommunerna i Nordvästra Skåne har redan ett etablerat samarbete på flera områden och det är bra att kunna ta tillvara varandras kunskaper och erfarenheter. I Åstorps kommun har man löst socialjouren på ett föredömligt sätt. Det fungerar och är inte dyrt!
I Ängelholms kommun tycks snålheten tyvärr bedra visheten ibland. Som politiker är din uppgift att förvalta medborgarnas skattepengar på bästa sätt och då kan det kännas fel att betala för något som inte ger något synligt resultat. Det kan jag förstå, men enligt den principen skulle räddningstjänst och snöjour inte heller finnas i Ängelholm. Men betong och bilar är ju viktigare än barn, eller?
Jag föreslår att Ängelholms kommun tar initiativ till att ordna en gemensam socialjour i Nordvästra Skåne enligt den modell som används i Åstorps kommun. De kontrakterar ett familjehem som har ständig beredskap att ta emot omhändertagna barn och ungdomar. Kostnaden för den beredskapen är knappt 10 000 kronor per månad och inkomsten är beskattningsbar, vilket innebär att kommunens nettokostnad är 30 procent lägre.
Se socialjouren som en försäkring. Vi betalar, men hoppas innerligt att vi inte behöver den. Men om… jag vill vara säker på att om allt annat fallerar så finns det alltid något kvar. Vårt gemensamma nätverk. Den tryggheten och friheten har alla i vårt Ängelholm rätt till, anser jag. Däför kommer jag att lämna in ett medborgarförslag till kommunen imorgon. Jag är inte ensam...
De tankarna har också framförts av Carl B Lindberg, finansjurist från grannkommunen Örkelljunga, i NST/HD och det är ett gott alternativ och fullt genomförbart förslag. Kommunerna i Nordvästra Skåne har redan ett etablerat samarbete på flera områden och det är bra att kunna ta tillvara varandras kunskaper och erfarenheter. I Åstorps kommun har man löst socialjouren på ett föredömligt sätt. Det fungerar och är inte dyrt!
I Ängelholms kommun tycks snålheten tyvärr bedra visheten ibland. Som politiker är din uppgift att förvalta medborgarnas skattepengar på bästa sätt och då kan det kännas fel att betala för något som inte ger något synligt resultat. Det kan jag förstå, men enligt den principen skulle räddningstjänst och snöjour inte heller finnas i Ängelholm. Men betong och bilar är ju viktigare än barn, eller?
Jag föreslår att Ängelholms kommun tar initiativ till att ordna en gemensam socialjour i Nordvästra Skåne enligt den modell som används i Åstorps kommun. De kontrakterar ett familjehem som har ständig beredskap att ta emot omhändertagna barn och ungdomar. Kostnaden för den beredskapen är knappt 10 000 kronor per månad och inkomsten är beskattningsbar, vilket innebär att kommunens nettokostnad är 30 procent lägre.
Se socialjouren som en försäkring. Vi betalar, men hoppas innerligt att vi inte behöver den. Men om… jag vill vara säker på att om allt annat fallerar så finns det alltid något kvar. Vårt gemensamma nätverk. Den tryggheten och friheten har alla i vårt Ängelholm rätt till, anser jag. Däför kommer jag att lämna in ett medborgarförslag till kommunen imorgon. Jag är inte ensam...
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home