En tröttsam missuppfattning
Idag slöläser jag NST/HD på nätet och upptäcker helt plötsligt mitt eget namn under rubriken Noterat. Min vän Carola har avsagt sig sitt uppdrag som ersättare i barn- och ungdomsnämnden, eftersom hon ska flytta till Halmstad.
Och sedan skriver tidningen:
Utöver detta krävde vi att kommunen skulle kontraktera ett familjehem för akutboende, vilket inte fanns då. Enligt uppgift hade ett hem slutat och de övriga två kunde inte ta emot fler barn. Och då ansåg vi att kommunen per definition inte hade något jourhem! I svaret på vårt medborgarförslag fick vi besked om att det skulle rekryteras ett nytt familjehem för ändamålet. Jag har fortfarande inte sett några annonser, inte ens på kommunens webbplats, och jag liksom journalister på NST/HD har inte kunnat få besked om det kontrakterats ett nytt familjehem eller ej.
Vi hoppades att socialnämndens ordförande skulle kontakta kommunerna i Skåne Nordväst för att samarbeta om detta. Jag vet inte om han tog det initativet då, men enligt min vän Hans-Bertil Sinclair i Klippans kommun pågår det diskussioner om hur man ska kunna hjälpas åt med en gemensam socialjour. Helsingborg klarar det, men övriga småkommuner i Skåne Nordväst har problem.
Så det kanske till slut ändå kommer ut något gott ur den skandal som målades upp på löpsedlarna om de övergivna små barnen i trapphuset i Ängelholm.
Vi moderater har hjärtan som klappar för barnen, även om en del politiska motståndare framställer oss som hjärtlösa rationella ekonomer!
Mest uppmärksammad blev Carola Karlsson när hon tillsammans med Christina Linnea Örtendahl drev ett förslag om en social jour med anställda socialsekreterare (min kurs). Förslaget gick emot moderaternas egen gruppledare Rune Johansson, som då dessutom var socialnämndens ordförande och därmed socialjour.Återigen en upprepning av en evig lögn som jag inte blir av med. Vårt förslag handlade inte om en social jour med anställda socialsekreterare! Det vi ville var att nämndens ordförande eller dennes ersättare skulle förses med en mobiltelefon med ett journummer som lämnades ut till polis, kvinnojour, sjukvård, räddningstjänst och andra som kan vara berörda. Detta för att undvika problem som att tjänstgörande polis inte visste vad socialnämndens ordföranden hette och därför inte kunde finna numret till kommunens sociala jour.
Utöver detta krävde vi att kommunen skulle kontraktera ett familjehem för akutboende, vilket inte fanns då. Enligt uppgift hade ett hem slutat och de övriga två kunde inte ta emot fler barn. Och då ansåg vi att kommunen per definition inte hade något jourhem! I svaret på vårt medborgarförslag fick vi besked om att det skulle rekryteras ett nytt familjehem för ändamålet. Jag har fortfarande inte sett några annonser, inte ens på kommunens webbplats, och jag liksom journalister på NST/HD har inte kunnat få besked om det kontrakterats ett nytt familjehem eller ej.
Vi hoppades att socialnämndens ordförande skulle kontakta kommunerna i Skåne Nordväst för att samarbeta om detta. Jag vet inte om han tog det initativet då, men enligt min vän Hans-Bertil Sinclair i Klippans kommun pågår det diskussioner om hur man ska kunna hjälpas åt med en gemensam socialjour. Helsingborg klarar det, men övriga småkommuner i Skåne Nordväst har problem.
Så det kanske till slut ändå kommer ut något gott ur den skandal som målades upp på löpsedlarna om de övergivna små barnen i trapphuset i Ängelholm.
Vi moderater har hjärtan som klappar för barnen, även om en del politiska motståndare framställer oss som hjärtlösa rationella ekonomer!
Etiketter: familjehem, NST/HD, social jour, övergivna barn
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home