P1 har fått på sig kejsarens kläder

Igår eftermiddag kommenterade krönikören Björn Elmbrandt P1:s nya tablå. Idag finns krönikan i Aftonbladet med titeln Khmererna från P4 har intagit Radiohuset.

Han menar att: ”Sveriges Radio vill göra mer P4 av P1. Sveriges Radio som kunskapsföretag håller därmed sakta på att erodera. Den slutsatsen kan man dra av den nya p1-tablån..” Jag delar inte Björn Elmbrandts analys och slutsats. Det bygger helt och hållet på en värdering. Densamma som ligger till grund för att momsreglerna är olika för olika typer av musik. Det fenomen som kallas för Dansbaneeländet och som skulle förstöra ungdomen och därmed hela svenska folket!

Däremot instämmer jag i kritiken mot vissa av de nya programmen, som Jonas val, Lindau i P1 och ännu värre Lantz i P1. Man gör program om att göra program. Och de programexempal som jag nämner ovan speglar tydligt att media är intresserad av media och att kändisar är intresserade av kändisar. Om Annika Lantz vill sitta och fnittra och snacka med sina vänner så kan hon göra det hemma. Det blir billigare för alla; utom för henne och hennes vänner.

Jag är inte intresserad av att höra det i radio. Jag utgår från att man gör programmet för lyssnarna och inte för programledaren. Den typen av program har jag tidigare sluppit ifrån genom att bara lyssna på P1, men den strategin håller inte längre. Men jag tycker å andra sidan att det är skönt att slippa Naturmorgon och det vänsterfeministiska magasinet Gender. Äntligen! Inte sedan Anne Jalakas försvann från radion har man tagit ett så bra beslut om programnedläggning.

Och jag gillar Susanne Ljungs nya program Stil. Det är inte behäftat med de övriga programmens fokusfel, men undrar varför man valt att göra ett program som är så beroende av synintryck i just radiomediet. Kan man få bilder på webben kanske?