Tillbaka till spisen!
Almedalsveckan - politikens Kiviks marknad - pågår med allvar och gyckel. Kristdemokraternas dag uppmärksammades av kvinnor som fastkedjade vid spisar släpade sig runt utanför lokalen där Göran Hägglund höll sitt, som jag tycker, fantastiskt förtroendeingivande tal.
Det var tänkt som en markering mot (kd):s familjepolitik, men ibland undrar jag om inte vi kvinnor blivit lurade av Grupp 8-kvinnorna. Vi är förvisso inte fast vid spisen utan har också övertagit männens uppgift att göra karriär och tjäna pengar, men till vilket pris?!
Kanske hade vi det bättre som människor när vi var hemma vid spisen, skötte hem och barn och slapp släpa som slavar i offentlig sektor samtidigt? Läser dagligen om den utbredda utbrändheten och kvinnors stress och hjärtinfarkter. Aldrig har det varit högre sjukskrivningstal för kvinnor än nu när vi sägs vara så fria och självständiga.
Krusa örngottsbanden behöver jag inte längre, men det finns en massa annat krusande som åligger mig som kvinna numera. Sluta slava och släpa och slipp stress! Tillbaka till spisen!
posted by Christina Linnea @ tisdag, juli 04, 2006
2 Comments:
At onsdag, 05 juli, 2006,
Anonym said…
Kristdemokraternas politik värnar om valfriheten, vi anser att familjerna själva klarar av att besluta om vem som ska vara hemma med barnen. Själv tog min man ut merparten av våra föräldradagar och jag gick tillbaka till skolan efter ca 1/2 år. Jag tror inte att jag skulle vilja vara hemmaförälder under flera år men jag har full respekt för de kvinnor (och män) som vill vara det. Kristdemokraterna betonar människovärdets okränkbara värde. Jag anser att en kvinna (eller man) ska ha rätt att ta hand om sina barn utan att bli trakasserade av militanta feminister som anser att de sitter inne med den enda rätta sanningen dvs. att ALLA (icke förtryckta) kvinnor måste gå tillbaka till arbetet ett år efter att deras barn är fött.
At fredag, 07 juli, 2006,
Christina Linnea said…
Du har så rätt Lilith, givetvis är har den enskilde föräldern rätt att ta hand om sitt barn på det sätt som de tycker är det bästa för dem och sina barn utan att bli trakasserade av feminister som anser att de sitter inne med den rätta lösningen! Det finns ingen generallösning.
Det var mitt budskap. En politiskt lösning kanske inte passar alla. Framför allt är det inte säkert att den lösning som presenterats är den som passar oss kvinnor bäst. Vi kanske har tagit på oss nya uppgifter utan att släppa gamla? I en anställningssituation hade männen krävt löneökning och uppgiftsväxling för samma förändring. Något att tänka på tycker jag.
Skicka en kommentar
<< Home