Fel personer stannar i partierna

I Godmorgon, världen! sändes idag ett mycket intressant inslag om partiernas interna demokrati. Ett dilemma för partiledningarna är att partiernas medlemmar minskar och fel personer stannar kvar. Statsvetare menar att medlemmarna blivit mer kompetenta, utbildade och pålästa och gapet mellan vad medlemmarna kräver och vad den interna demokratin kan erbjuda har vidgats.

Det kan vara en förklaring till att partiernas medlemsbas halverats på tretton år; om medlemsraset fortsätter i samma takt finns det inga medlemmar kvar i de politiska partierna om tio år.

Det gör det mindre meningsfullt att var medlem och de som stannar kvar är äldre personer som inte är representativa för väljarkåren eller de väljare man vill appellera till. Det innebär att man lyssnar för mycket på en medlemskår som blir allt skevare och en konsekvens av det blir väljarförluster. De medlemmar som stannar kvar är helt enkelt inte representativa för de väljarkårer man vill vinna insteg i.

Alliansens partier har upptäckt den uppenbara faran för framtiden och försöker därför slopa medlemsinflytandet eller i mesta möjliga mån minimera medlemmarnas inflytande. Det är bakgrunden till att flera allianspartier begränsat motionsrätten samtidigt som de tidigare årligen återkommande partisamlingarna numera hålls vartannat år.

Det kan verka som en paradox att man försöker begränsa medlemmarnas inflytande, men mot bakgrund av partiernas primära uppgift som röstmaximerare är det självklart. Utan medlemmar klarar man sig utmärkt som parti, men utan väljare står man sig slätt när regeringsmakten fördelas, oavsett om det gäller nationell, regional eller kommunal nivå. Till syvende og sidst är det väljaren som väljer.

Jag funderar över om den metoden att komma till rätta med problemet verkligen är den rätta. Vore det inte bättre att försöka få "rätt" representativa medlemmar istället för att slopa den interna demokratin i partierna? Vad talar emot den lösningen?