Mäns härskarteknik i blixtbelysning

Idag publicerar insändarredaktören på HD/NST mitt svar till Hans Wahlgren (v). Hoppas du tycker det är okej att jag använder din rubrik Helge, men den var så talande. Jag skrev tidigare ett inlägg tillsammans med kommunalrådet i Ängelholm, Hans Wallmark (m), med rubriken Låt oss återta gatorna! Tillsammans!. Kommunisten valde att svara direkt till Hans Wallmark utan att så mycket som nämna mitt namn. Vilket gjorde mig så arg att jag bara var tvungen att skriva ett svar i paritet med min ilska. Skrivande kan vara ren terapi!

Svar till Hans Wahlgren (v) och ”Mäns våld inte mindre med fler poliser” den 5 maj.

Ditt svar säger väldigt mycket om din och kommunisternas kvinnosyn. Jag skriver ett inlägg, tillsammans med en man, kommunstyrelsens ordförande i Ängelholm Hans Wallmark (m), och du väljer att svara honom och bortse från mig. Kommunismen har historiskt sett alltid haft problem med kvinnoperspektivet. Klass och klassperspektiv har alltid fått högst prioritet. Av det följer att kvinnan och kvinnoperspektivet är av mindre vikt.

Det finns fem härskartekniker som män ofta använder sig av för att säkra makten över kvinnorna. Du använder den första, osynliggörandet, som kan vara förödande för den som blir utsatt. Den som inte blir sedd eller lyssnad på känner sig förminskad och betydelselös. Ett utmärkt sätt att tysta kvinnor i allmänhet och borgerliga kvinnor som undertecknad i synnerhet.

Jag accepterar inte att du ser på oss kvinnor som underordnade klassperspektivet och mannen. Framförallt accepterar jag inte att du applicerar dina teorier i praktiken på mig. Jag har lika stor rätt som alla andra att höras och synas och kommer inte att underordna mig och tystas. Jag förväntar mig att du i fortsättning lyssnar på mig och bemöter mig på ett lika respektfullt sätt som behandlar Hans Wallmark.

För det måste väl bero på att du värderar människor enligt den klassiska kommunistiska konflikten om klass och kön som du anser att Hans Wallmark är värd mer än jag? I första hand för att han är kommunstyrelsens ordförande och jag ”bara” kandidat till fullmäktige. Och i andra hand för att han är man och jag ”bara” är kvinna.

Min utgångspunkt i livet är den liberala idén om alla människors lika värde och även om jag märker att du inte delar den, så kan du väl i alla fall försöka att sätta dig in i min och andra kvinnors situation.

PS: Det vore bra om herr insändarredaktören inte sätter dit ett (m) efter mitt namn, utan använder originaltexten vid signeringen av mina insända inlägg även vid publicering.