Mänskliga rättigheter för mårbackapelargoner

Häromdagen fick vi en lag om mänskliga rättigheter för mörtar! Maskar och maggots kommer antagligen också att skyddas från elaka krokar enligt lag. Men varför dra gränsen där? När min syster var liten fanns ett barnprogram som hette I fablernas värld. Signaturmelodin måste ha bitit sig fast hos somliga ministrar: "djuren är ju också mänskor, djuren har ju också känslor".

Det var högt på tiden att plantera om krukväxter och ta skott från Mårbackapelargoner, så jag köpte en bok av blomsterdrottningen Marguerite Walfridson Lyckas med dina krukväxter i Killbergs bokhandel på Storgatan här i stan. Döm om min förvåning när jag läser om hennes krukväxtfilosofi.

Växter lever. Andas, dricker, behöver näring, växer, blir könsmogna, blommar och blir befruktade, får barn. Växter blir sjuka och behöver tas om hand. Hjälpas om det går att hjälpa. Växter dör. Några har ett kort liv och satsar allt på sin efterkomma – som får ett lika kort liv – andra lever länge, mycket länge. Det finns exempel på växter som kan bli tusen år. Växter är levande varelser, ett faktum som vi aldrig får glömma, om vi vill ha glädje av dem. De är lika levande som vi människor fast på ett helt annorlunda sätt.

Kom också att tänka på ett forskningsrön som kom för några år sedan. Man hade uppmätt ljudsvängningar från krukväxter. De gav olika ljud ifrån sig om de var torra eller hade fått vatten. Varför tar vi ingen hänsyn till krukväxterna? När kommer en lag om mänskliga rättigheter för krukväxter?

Och sedan slår mig tanken: jag kanske inte får ha mina små pelargonplantor då? Är jag betrodd att sköta dem? Vem ska utöva krukväxttillsynen? Kommer pelargonerna att omhändertas av staten om jag glömmer vattna dem? Hur ser sanktionerna ut? Kan jag belagd odlingsförbud? Sverige är fantastiskt!