Alva Myrdal går igen

Även denna veckan har Kommunalarbetaren en stor hyllningsartikel till Alva Myrdal. Under rubriken Alvas kamp för kvinnor och kärlek gör man oförblommerad reklam för Yvonne Hirdmans nya bok Det tänkande hjärtat och därmed för det ederande förlaget Ordfront. Vilken tillfällighet! Syftet gott allting gott, som vanligt när facket (läs: sossarna) gör något är syftesetik alltid den högsta ledstjärnan.

Om någon kommunalare möjligen skulle känna tveksamhet inför Alva Myrdals idéer skriver man

Alva Myrdals lösning hette storbarnkammare (dagis) och kollektivhus. Hon pratar om skolbespisning och sextimmars arbetsdag. Barnen skulle - för sin egen skull (sic!) - frigöras från föräldrarna. Familjen skulle inte vara den solitära enheten utan samhället skulle ta ett större ansvar för barnens fostran. Kvinnorna skulle arbeta (läs lönearbeta).

sedan tillägger Yvonne Hirdman i artikeln att Jag tror att man fortfarande inom arbetarrörelsen känner 'tillhör hon oss?'. Alla kvinnor ínom arbetarrörelsen känner och vet, att det är männen som beslutar medan vi kvinnor kokar kaffet. Utifrån den kunskap och erfarenhet, som jag personligen har från det inre partiarbetet i socialdemokraterna, sammantaget med min analytiska förmåga så gör jag följande slutsats:

Syftet med artikeln är att jag som kvinna ska känna att jag är osolidarisk med mina systrar i kommunal; vi måste ju hålla ihop mot männen i första hand och borgarna i andra hand och därför tillhör Alva Myrdal givetvis oss. Hon var kvinna och sosse och levde samma liv som vi...

Det är nog bara Kommunalarbetareförbundet som kan publicera en sådan artikel idag utan att kritiseras, anmälas och dömas. Jag tror inte att något annat land hade accepterat hyllningar av den typen av idéer idag. Hur ser det ut i tysk press? Någon som vet?

Det är min bestämda uppfattning att vi borde göra upp med vårt förflutna, en gång för alla. NU!