Socialdemokratisk solidaritet
Maud Olofsson vill införa ett ungdomsavtal för unga upp till 26 år, enligt den franska modellen. Förslaget har debatterats i veckans Ring P1. En äldre herre ringde in och förfasade sig över att de stackars ungdomarna skulle lämnas utan anställningsskydd. En ung man ringde in och ville skrota las. Täppas Fogelberg tyckte att det blev alldeles för stort och jobbigt och bad honom ringa igen på måndag!
Allt det fina som vi har byggt upp skulle raseras på en gång. Hemska tanke! Vi som har det så bra här i vårt fina Sverige! I Frankrike har president Jacques Chirac godkänt den nya arbetsmarknadslagen och vänstern, de gröna och fackföreningarna har strejkat och demonstreratför sin existens. Så vill vi inte ha det här!
Jag tycker att man blundar för det faktum att nästan 150 000 ungdomar i Sverige står utanför arbetsmarknaden! De senaste fyra åren har ungdomsarbetslösheten ökat med 30 procent. Ungdomar lever i en värld av arbetslöshet eller arbete. Deras enda alternativ till anställningstrygghet är utanförskapet.
Vad är det för fel med att välja arbete, Hans Karlsson? Varför får inte alla vara med? Vill inte socialdemokraterna att ungdomarna ska få tillgång till samma guldläge som deras egna fyrtiotalisttoppar har haft? Vad säger Anitra, Göran och Marita? Varför är ni så missunnsamma? Var blev den socialdemokratiska solidariteten av? Har den överhuvudtaget funnits?
posted by Christina Linnea @ lördag, april 01, 2006
2 Comments:
At lördag, 01 april, 2006,
Anonym said…
Fantastiskt - du får försämrade villkor för unga som såvitt kan bedömas bara leder till att dessa ev. får ett ledigt jobb istället för någon äldre (som då blir fortsatt arbetslös) till att bli en fråga om solidaritet!!!!
Om det fanns någon möjlighet att förslaget faktiskt skulle leda till fler jobb kunde du kanske haft en poäng men det finns ju ingeting som tyder på detta. Istället blir det bara en liten fördel för den yngre till priset av ingen anställningstrygghet och därmed utelämnande till arbetsköparens godtycke.
Det faktiska problem vi har är att produktiviteten ökar så mycket att antalet nyanställningar - också under högkonjunktur - inte ökar tillräckligt mycket. Vi måste därför fortsatt ha en politik som leder till hög tillväxt och låga räntor men kompletterad med stimulans av sektorer som kan generera nya jobb, inte misnt för yngre utan erfarenhet och med begränsad kompetens.
At söndag, 02 april, 2006,
Christina Linnea said…
Jag anser inte att det är ett problem att produktiviteten ökar. Problemet är istället att det vi vill ha mest, arbete, är det vi beskattar högst. Det gäller särskilt tjänstesektorn, där vi kvinnor oftast arbetar. Det arbetet kan inte tas över av avdragsgilla maskiner eller rationaliseras i någon större utsträckning. Det finns egentligen ingen arbetsmarknad för kvinnor utan bara arbete.
Tjänstesektorn har en annan fördel också: den flyttar inte lika lätt som tillverkningsindustrin.
De flesta manliga arbeten är av typen att bygga ett hus, det tar x antal månader och står i 100 år. De flesta kvinnoarbeten tar 100 år och varar x antal minuter, timmar eller månader.
Om du går in på Centerpartiets hemsida så finns där länkar till en företagsundersökning samt till SCB m fl som visar att ett ungdomsavtal leder till färre arbetslösa ungdomar.
Typiskt att du som är kille tycker att det behövs jobb för unga med begränsad kompetens. Jag tycker det behövs fler jobb för yngre med universitetsutbildning. Utbildningspremien är inte bara låg, utan helt obefintlig. Många ser avbetalningen av studiemedel som en ren straffskatt!
Skicka en kommentar
<< Home