Perssons lilla piga

Häromdagen lovade Göran Persson att jag aldrig skulle behöva bli en piga och därmed lämnas ut fullständigt till hemska människor som gärna vill utnyttja en stackars kvinna. Istället skulle han se till - dvs om han får sitta kvar som tuppen på den högsta pinnen - att jag i den per definition goda offentliga sektorn får hänga upp gardiner åt behövande gamla. Tack Göran! Mitt problem här är att jag inte gör någon skillnad på vem jag städar eller hänger upp gardinerna åt. Skulle mitt arbete värderas olika beroende på var eller för vem det utförs? Att kvinnors arbete skulle värderas olika är bara ett uttryck för vissa mäns syn på ordet piga. Om jag städar hos min granne och hon betalar mig för det själv så är mitt arbete, i somligas ögon, mindre värt än om jag städar hos min granne inom ramen för kommunens hemtjänst. I betraktarens öga och dess val av ord ligger värderingen. Själv anser jag att mitt arbete är ett gott arbete och lika mycket värt oavsett var och i vilken regi det utförs. Värdigheten sitter snarare i att jag utför det på ett sätt som jag kan stå för. Det sätt som herr Persson använder ordet piga på berättar mer om hans kvinnosyn än tusen vackra statsfeministiska slagord! Det finns många sätt att använda ordet piga. En gammal sång heter just "Kungens lilla piga" och för ett antal år sedan fick jag en fantastisk omskrivning av denna via brev från en dåvarande riksdagsman som är känd för sin skicklighet i denna diktandets konst. Numera är han kommunalråd och frågan om huruvida han fortfarande är hantverkare i lönndom vet jag inte. Kan bara hoppas, eftersom fallenheten var stor och skratten goda - även om man satte det i halsen någon gång. Idag har jag förberett en presentation av den kartläggning jag arbetat med de senaste månaderna. 33 skånska kommuner har deltagit i en enkät och resultatet är knappt färdigställt ännu. Analysen är omfattande och strategier för resultatet ska utarbetas under september. Det är spännande att sitta med resultaten och inte ha full överblick. Den svåraste frågan är hur de ska användas på bästa sätt. Just nu står jag lite på ett ben och har svårt att veta om, var och när jag ska sätta ner foten. Det kinesiska ordspråket säger ju att den som inte vågar ta ett steg riskerar att bli stående på ett ben resten av livet, men jag hoppas komma undan det ödet genom att släppa problematiken och ägna mig åt något annat. Som en promenad med Totte och kantarelletande i väntan på att chefens goda idé om strategimöte genomförs.