HSB och Vita Häxan

Några reflektioner kring årsdagen av Tsunamin där bl a Göran Persson och Lottie Knutsson närvarade medan andra (läs Freivalds) lyste med sin frånvaro.

Först de beklämmande intervjuerna med HSB först i tv 4 och sedan i tv 2. Stackars lille gosse! Det var ju sååå synd om honom. Men herr statsminister - offerrrollen klär inte en statsman.

Ditt val av pronomen är dessutom väldigt avslöjande. När du lagt ett förslag som gillas av många - t ex höjning av barnbidrag - då använder du pronomet JAG, minst en gång i varje mening för att påtala hur duktig just DU är. Men igår var det ordet MAN som användes. DU HADE INGEN DEL I DET HELA! Du är som statsminister högsta ansvarige, men när det inte passar dig att stå för det som gjorts så är det MAN som gjort, inte gjort, tänkt, inte tänkt, sagt, inte sagt etc.

Ett enkelt trick från sportens värld. När hemmalaget vinner så har VI vunnit men när det förlorar så har DE förlorat.

Jag kan förstå att många anhöriga förlorat respekten för politiker i allmänhet och sossar i synnerhet när statsministern sitter i teve och beter sig som en småpojke som blivit avslöjad med fotboll och klirrad ruta och säger: Det var inte jag.

Om han skulle överbevisas så kommer nästa försvarsförsök: men de andra...Det minsta vi kan begära av en människa är att han eller hon tar sitt ansvar och står för sina handlingar. Allt annnat är oetiskt.

Till Lottie Knutsson: Go for president!

Under julhelgen har Narniafilmen haft premiär. Denna fantastiska berättelse av CS Lewis läste jag högt för mina pojkar för många år sedan och den är en fantastisk berättelse med de klassiska sagoingredienserna. För er som inte läst boken eller sett filmen kan jag berätta att fyra barn evakueras från den stora staden till ett gammalt hus på landet och genom ett klädskåp på vinden kommer de till Landet Narnia, en värld där djuren kan tala, ett land som är fyllt av underliga varelser och fantastisk trolldom.

Från början var allt frid och fröjd i landet Narnia, alla var lyckliga, precis som Aslan skapat det. Men den onda Vita häxan har nu tagit landet i besittning och gjort så att det är vinter året om. I Narnia träffar barnen på en faun som heter Tumnus och han berättar att "Det är hon som har Narnia i sitt våld. Det är hon som gör så att det alltid är vinter här. Alltid vinter och aldrig jul, tänk dig det!".

Alla som misshagar henne förvandlar hon till sten. Hon kallar sig själv Hennes Kejserliga Majestät Jadis, drottningen av Narnia.

Jag kan inte låta bli att se vissa likheter mellan Vita Häxan, drottningen av Narnia, och Leila Freivalds. Vit, kall och fullständigt fokuserad på makten.

Moderaterna låter taktik gå före etik!

Trots Katastrofkommissionens svidande kritik mot den sittande regeringen ökar väljarstödet för socialdemokraterna med 4 procentenheter medan moderaterna tappar 3. Hur kunde det bli så här? Ja, det är inte svårt att räkna ut - m har fortfarande inte gjort läxan. Jag gick tillbaka till en krönika som jag skrev på uppdrag av Hans Wallmark för Nordvästra Skånes Tidningar inför valet av ny partiledare för moderaterna 1999, ni vet när det stod mellan Bo Lundgren och Chris Heister. Min krönika hade titeln ” Hjärta och hjärna inom m” och min betraktelse inför valet av partiledare grundades på den valanalys som partiet gjorde efter valet 1998. Slutsatsen i den var: ”Hemläxan inför partiet inför valet år 2002 är att fortsätta tänka klart, men också synliggöra att den klara tanken har stöd i ett varmt hjärta.” I slutet på min krönika skrev jag den 2 september 1999 följande: "Genom att välja Bo Lundgren till partiledare sätts visserligen en bild av moderaterna. Frågan är om det är den rätta? Den bild man vill kommunicera till väljarna? Bilden av ett parti med en stark social profil som lockar kvinnliga väljare?" Jag kan bara konstatera att man fortfarande inte lärt sig läxan i partitoppen! Resultatet av en misstroendeomröstning var inte det primära, utan det faktum att man faktiskt utkräver ansvar. Om det nu skulle vara så att miljöpartiet och vänstern lägger ner sina röster så får ju den flatheten stå för dem, eller hur? Moderaterna kommer aldrig att vinna kvinnliga väljares sympati och röster så länge man envisas med att kommunicera budskapet: Vi moderater låter taktik gå före etik!

Nygammal blogg

I september startade jag en blogg på Passagen, men jag tyckte att den var lite tråkig i lay-outen och har heller inte varit speciellt duktig på att underhålla den. Istället har jag bland annat ägnat en del av min fritid till att spökskriva En hittehunds dagbok, på uppdrag av Totte. Jättekul jobb! Men häromdagen kom en förfrågan från fritidspolikern (i alla fall en lite stund till) Anette Åkesson i grannkommunen Båstad att länka till min blogg och jag tog då tillfället i akt. Så välkommen till min "nygamla" blog Tankar från en tant! I ett försök att samla mig har jag importerat mina tidigare inlägg hit och det är min förhoppning att delge er mina tankar lite mer frekvent framöver. Så välkommen till min "nygamla" blog och ett särskilt tack till Anette som inspirerade mig till nya tag!

Ebba har fel...

Ebba Witt-Brattström har fel. Tiina Rosenberg har ännu mer fel. Mest fel har fyrtiotalisttanterna från Grupp 8 - som nu sitter på välbetalda poster i statsapparaten och ger uttryck för sina uppfattningar i tjänsten. De uttalar sig som genusexperter, men ger i själva verket uttryck för en politisk teori! Kan feminismen stjälas? frågar professor Ebba Witt-Brattström retoriskt på DN debatt. Hon menar att frågan är tillspetsad och att ingen, inte ens Gudrun Schyman kan stjäla en så "gammal och bra idé". Men här har Ebba fel. Feminismen är sedan länge - ända sedan fyrtiotalisttanterna startade upp Grupp 8 någon gång runt 1968 - monopoliserad, förvanskad och förvaltad av vänsterkonservativa! Detta gör att alla yngre kvinnor (födda efter 1950 och senare) och kvinnor som inte omfattar den vänsterkonservativa läran (och tillhör 68-generationen) inte kan känna igen oss i den feministiska debatten. Jag anser att feminismen dragits i smutsen så länge att jag och många andra kvinnor skäms för att säga att vi är feminister, även om vi ser det som självklart att kvinnor och män ska ha samma förutsättningar i livet. Ungefär som nazister och andra använder nationalismen och dess symboler på ett sätt som gör att det blir problem när skolbarn firar skolavslutning med svenska flaggor och kyrkobesök och psalmsång. Det som skiljer oss yngre kvinnor från tanterna i Grupp 8 och tokfeministerna och statsfeministerna i Fi är att vi utgår från jämställdhet i förutsättningar och inte jämställdhet i resultat. Därför är det viktigare för mig att jag kan göra allt som män kan göra än att ha symboliska rättigheter som förnamn! Det jag vill är att vi kvinnor ska ha samma möjligheter som män att förverkliga våra drömmar! Hur enkelt som helst, eller hur? Enligt min uppfattning krävs det en enorm kraftsamling att återta den sedan länge stulna feminismen från de gamla vänsterkonservativa fyrtiotalisttanterna! Det är dags att ge plats för en bredare diskussion kring genusteori än vad somliga förmår att omfatta, oavsett om man är professor i litteraturvetenskap eller genusforskning(sic!). Det är dags att ta över institutionerna från fyrtiotalisttanterna som inte kan skilja på feminism, forskning och politik! Eller är det just det de kan??? Då är det absolut nödvändigt! Det måste väl finnas någon mer därute som skulle vilja vara med och frita feminismen från vänsterburen...

Läppstiftsninjor och lebbor

Alla fördomar som män brukar ha om kvinnor är snart infriade. Tack och lov att Fi:s årsmöte i Örebro nu äntligen är avslutat! Det blir bara värre och värre... Någonstans tycks det som omöjligt att kvinnor kan komma överens. Argsinta kvinnor som bråkar med varandra. Det är väl det bestående intrycket av mötet i helgen. Men inte hade någon väl heller förväntat sig något annat. Av födsel och ohejdad vana har väl kvinnor aldrig någonsin gjort annat än att bråka om de ställs inför faktum att ensamma försöka komma överens. Gissa om många män (och kvinnor) sagt: Vad var det jag sa! Ebba var väl den enda som eventuellt kunde ena både vänster och höger men hon gjorde helt rätt. Nu vet vi säkert vad Fi står för. Ett gäng lebbor och läppstiftsvänsterfeminister som tycker att det viktigaste i kvinnors liv är att få heta Måns eller Sture och att få leva samman med vem och hur många som man helst kan önska med statens välsignelse och samtidigt sparka lite hit och lite dit och lite hur som helst. För min del finns det betydligt viktigare kvinnopolitiska frågor att lägga energi på. Som rättigheten att starta eget inom det område där vi kvinnor har kunskap och kompetens, som t ex "vård, skola och omsorg". Det hade varit till reell nytta och inte bara symbolisk "läppstiftspolitik i rött!"

Om att komma ut...

Tiina Rosenberg är en av Sveriges alla genusforskare och också en av de framträdande "kvinnorna" i Feministiskt Initiativ. Det är väl knappast någon tillfällighet att förkortningen blir FI, det som vanligen uttyds som fienden: den lede fi. Organisationen kommer att samlas inom kort och bland annat besluta om man ska bilda ett parti och ställa upp i valet nästa höst. Det som jag tycker är så märkligt är att ledningen beslutat att inte ge medierna tillträde till mötet. Tiina Rosenberg förklarade detta på radion idag med att kvinnorna var rädda för att framträda offentligt och jämförde med hur HBT-personer har svårt att komma ut. Det jag kan se utifrån detta är det "sedvanliga feministsnacket" om att "män är djur" och det marxistiska tänket om att eliten går före och visar vägen. Massorna på FI:s möte vet ju inte sitt eget bästa utan de behöver någon kunnig (elitistisk) "kvinna" som kan vara "snäll tant" och skydda de stackars offelammen kvinnorna inför den stora stygga vargen dvs de elaka männen (läs:journalisterna) som vill dem så illa. Öppenhet och fri partibildning är ett av fundamenten i Sveriges Grundlag och den gäller även för kvinnor. Jag kan inte se varför vissa av dem ser sig som så speciella att de skulle vara undantagna. Såvida det inte handlar om ren opinionsbildning och personligt varumärkesskapande...Men så kan det väl ändå inte vara? Det har ju alltid varit så synd om Rödluvan och mormor, eller hur var det nu de sa de elaka bröderna Grym; förlåt Grimm ska det vara...

Härskar-Göran

Idag har jag varit i Malmö på arbetsgruppsmöte och på Centralen plockade jag till mig en Metro, eftersom de hade en speciell Metro Öresund-bilaga idag och därmed har bäring på mitt arbete. Läste på bussen och hittade en artikel med rubriken "Så bemöter du härskar-Göran", med underrubrik "Tipsen om du råkar hamna i Maud Olofssons läge". Intressant med de olika tematan: 1) Vända ryggen till, 2) Avbryta, 3) Le nedlåtande. Men hur många tips jag än läser så räcker de ändå inte till när man blir utsatt för något. Då och nu så blir jag tyst och känner hur flätorna växer ut. Har ni några bra tips på hur man hanterar män som har tagit härskar-masken på? Hur gör man till exempel med idéer som du delat med dig av och som sedan helt plötsligt paktereras och presenteras i annat papper av en man? Jag kommer ihåg min kära vän Syster som berättade om detta för mer än tjugo år sedan. Då trodde jag inte riktigt på hennes upplevelser av ett långt liv som ensam kvinna bland en hög manliga politikerpingviner, men nu vet jag att hon hade fog för sina tankar. Dock har jag för länge sedan glömt hennes goda råd...

Ingo och jag!

Ingos liv blir dokumentär. Mitt liv är en dokumentär. Ingemar Johanssons liv har blivit film hörde jag på nyheterna i teve för en stund sedan. Ingo är en av de män som har haft stort inflytande på mitt liv. Det låter kanske märkligt men är väldigt enkelt. Det är tack vare eller på grund av, beroende på hur man väljer att se det, som teven kom in i mitt liv. Jag var knappt en månad gammal och hade kolik, vilket gjorde att jag oftast skrek om kvällarna. Den kvällen som Ingo skulle möte Floyd i boxningsmatchen om världsmästartiteln i tungviktsboxning satte min pappa på radiogrammofonen och satte sig tillrätta i fåtöljen. Han skulle ta nattvakten och samtidigt passa på att höra matchen. Men denna dag i juni 1959 var jag tydligen väldigt tyst för pappa somnade i stolen. När han vaknade höll sportkommentatorn på att räkna ner och pappa visste inte om det var Ingo eller Floyd som höll på att bli nerräknad. De sekunder som pappa befann sig i ovisshet innan de utropade Ingo som världsmästare i högtalaren resulterade i att en teveapparat inköptes dagen efter. Så visst är det så att Ingo är en man som haft stort inflytande på mitt liv! I övrigt har dagen ägnats åt att följa upp och skriva minnesanteckningar från alla möten i fredags. Delgivning till chefer och kollegor är en viktig uppgift som också har blivit utförd. Har givetvis tittat på Krönikan. I det sammanhanget kan jag konstatera att mitt arbete i Öresundsprojektet inneburit att min förståelse för danska språket har förbättrats betydligt sedan förra omgången av serien. Lite tid har ägnats uppföljning av partiledardebatten igår. Och helt klart tycks det vara så att fler än jag tyckt illa vara om Göran Perssons beteende. Han är mästare på härskartekniker men det kan också tolkas så att han är mästare på att få folk att härskna till. Jag har inte varit ensam om att reagera. På Aftonbladets web har en omröstning pågått och där utser läsarna Fredrik Reinfeldt som klar segrare. Grattis! Han har fått hela 55 % av rösterna medan bara 21 % tyckte att Göran Persson vann debatten. Göran Persson får där frågan om han tror att tittarna uppfattar honom som nonchalant när han vänder ryggen mot Maud Olofsson. På detta svarar han självsäkert: - Verkligen inte! Men däremot är det kanske så att Aftonbladets webläsare kanske inte riktigt följt med i debatten. - Verkligen inte, Göran!

KGB har talat!

K-G Bergström kommenterade på uppdrag partiledardebatten i sena nyhetssändningen. Han är van att se Göran Persson strutta runt i Riksdagen och tyckte inte alls att det var något märkligt att den manlige statsministern vände ryggen åt den kvinnliga partiledaren just under hennes taltid i tevedebatten! Tala om vanans makt! Så är det ju alltid. Jag tycker inte alls att det är något märkligt. Ibland vet jag inte hur blind man måste bli. Däremot vet jag hur trött man blir. Dock var det 54 % av tittarna som ansåg att de borgerliga vann debatten men i detta fallet var KGB väldigt försiktig i sin tolkning. Det var ju inte så många som sett debatten och därför skulle man kanske ta hela undersökningen med en nypa salt. Jag måste säga att i logikens namn så borde Göran Persson fullständigt dränkas i lastbilslast på lastbilslast med salt när det gäller behandlingen av Maud Olofsson. Och det är definitivt inte livets salt jag menar...

Liberon Maud Olofsson

Klar seger för bortalaget! Partiledardebatten avslutades för en stund sedan i TV 1. Det var uppenbart så att bortalaget var starkt och samlat medan hemmalaget, det sk regeringslaget, var svagt och svårt splittrat. Det som avgör min sammanfattning är helt klart den samlade bild som den borgerliga alliansen visade upp vid sammandrabbningen i kvällens match i Sveriges Television. Den säkerhet och enighet som förmedlades måste jämföras med den uppenbart splittrade och nervösa bild som visades upp på vänsterflanken. De tre partiledarna har mycket att jobba på för att de ska uppfattas som ett lag. De tycktes inte ens ha samma målbur i sikte utan sköt hej vilt åt alla håll. Och det är klart - även en blind höna kan hitta ett korn. Men för att framstå som ett trovärdigt regeringsalternativ krävs framförallt en samlad strategi och det verkade inte den listiga räven Ohly, den hoppande hjorten Wetterstrand och den glada och goda Göran lyckas visa upp i kväll - heller. Det som absolut avgjorde matchen var att bortalaget visade kunskap och kompetens och därmed skrämde upp hemmalagets lagkapten. Till detta bidrog särskilt liberon Maud Olofsson som skickade iväg bollen så långt att lagkapten Persson föredrog att tugga tuggummi framför att ens försöka bemöta anfallet. Han insåg givetvis omgående att han var förlorad och föredrog att försöka dölja den famösa situationen. Fullt förståeligt men knappast särskilt ädelt! Tämligen trött tänker jag ta Totte med mig och gå till sängs. Han sover förresten redan i sin korg. Är det någon som vet hur man får en hund intresserad av politik så får ni gärna höra av er. Än har jag inte lyckats hitta något bra sätt. Annars borde det väl per definition vara enkelt med alla de ben som delas ut...

Håll Göran kvar i bild!

Makttekniker finns det enligt teoretikerna fem, men efter att ha sett partiledardebattens första halvlek börjar jag undra om inte Göran Persson har lyckats använda något fler redan nu. Han är i alla fall fruktansvärt förfärad över vad Maud Olofsson säger. Sällan eller aldrig har jag sett en så orolig man som han! Snälla ni som finns i tevestudion - ge honom något lugnande. Han uppvisar fler nervösa symptom än en tonårspojke vid första daten. Bäst betyg får Fredrik Reinfeldt som uppträder som en sann statsman; med trovärdighet och ett språk som vem som helst kan förstå. Extra plus för stilig klädsel. Vilket delas med Maud - som är fantastiskt tjusig. Göran Perssons oro bidrar till att jag inte kan sätta någon som helst tilltro till vad han säger. Han beter sig som en av mina pojkar när han var i tvåårsåldern - nervös och kissnödig. Lars Ohly befinner sig i en annan värld - vilket är helt väntat; en kommunist med så hög lön vet väl inte vad han ska säga om vad han själv tycker eller vill utan måste givetvis uppehålla sig vid vad andra gör och inte gör. Nu är det dags att fortsätta titta. Hoppas Lars Adaktusson kan hålla Göran Persson kvar i bild eller åtminstone i studion. Heja Maud! Jag håller på dig!

Liza Marklund och andra pigor

Har legat nere vid åstranden hela eftermiddagen och njutit av det härliga sensommarvädret. Fantastiskt! Totte har hälsat på de flesta hundar som gått förbi och ätit en hel del grönt gott gräs. Läste Kvällsposten där ledaren idag tyvärr inte var skriven av min favoritledarskribent - alla kategorier - Peter J Olsson. Däremot hade Liza Marklund en krönika där hon tog upp samma ämne som jag skrev om häromdagen - nämligen det här med pigdebatten. Jag kunde ju inte låta bli att reta upp mig på det sätt som Göran Persson använde ordet och nu får jag stöd av Liza Marklund i den hätskhet som somliga visar när de diskuterar städhjälp i hemmet. Hon har läst en journalist i Metro, som oroar sig för den problematiken som kommer i dagern genom att fritiden drastiskt i så fall kommer att öka. Men man kan ju undra hur han tänker och det är just det Liza Marklund gör. Hon ger honom rätt i en sak och det stöder helt min teori - laddningen ligger inte i "de arbetsuppgifter som ska utföras, och inte på platsen där arbetet ska äga rum". Enligt Liza Marklund ligger det hos dem som slipper undan, dvs kvinnorna. Vad ska vi ta oss till när vi helt plötsligt får så mycket fri tid? Ja, inte vet jag om det är där problematiken ligger men i alla fall tänker inte jag städa när solen skiner och absolut inte ikväll när det är partiledardebatt på teve. Jag tänker applådera - och det blir knappast när Göran Persson har ordet. Heja Maudan och lycka till Fredrik!

Håll fötterna högt!

Äntligen är det fredag! Och det är inte utan att jag skulle önska att jämställdhetspolitiska utredningens ledamöter hade varit i mina skor (läs: ömma fötter) när de formulerade målet om kvinnor och mäns lika rättigheter till heltidsarbete och egen försörjning. Efter tre arbetsmöten och resor på kors och tvärs i Skåne skulle jag vid detta laget vara helt nöjd med att maken varit hemma hela dagen och tagit emot mig med martini, mjuka morgontofflor och middag. Jag lovar att jag inte skulle känt mig det minsta könsdiskriminerad av det. Jag förstår inte alltid Feministas inställning till jämställdhetspolitik. Ibland kan jag till och med känna att de bara ställer till det. Om jag nu skulle välja att arbeta deltid skulle det vara fel då? Bara för att Marita Ulvskog tycker det? Varför har hon tolkningsföreträde och inte jag? Är det demokrati? Sen kan man ju fundera på om jag är ekonomiskt osjälvständig om jag väjer att arbeta deltid. Vem har förresten bestämt att 40 timmars arbetsvecka är det ultimata? Ska jag tro det jag läser på Feministas hemsida så är jag per definition ekonomiskt osjälvständig. Men det beror väl mer på hur jag använder inkomsten än på hur mycket pengar jag har? I och för sig så kan jag känna mig fruktansvärt ekonomiskt osjälvständig när favoritbutiken fått in höstens nya italienska skinnväskor till det facila priset av 1 249 svenska kronor. Men är min köpkraft i det sammanhanget avhängigt av om jag har laglig rätt till heltid eller? Nej, om kvinnor ska känna sig ekonomiskt självständiga borde somliga nödvändiga varor istället ha mer marknadsanpassade priser. Som flicka fick jag i alla fall lära mig att det inte var inkomsternas storlek man blev rik av utan utgifternas omfattning. Så jag kan hålla med om utredningens nya övergripande förslag till jämställdhetsmål: Kvinnor och män skall ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Så det tänker jag göra och därför kommer garanterat mina trötta fötter att hållas högt i höjd med huvudet hela kvällen.

Perssons lilla piga

Häromdagen lovade Göran Persson att jag aldrig skulle behöva bli en piga och därmed lämnas ut fullständigt till hemska människor som gärna vill utnyttja en stackars kvinna. Istället skulle han se till - dvs om han får sitta kvar som tuppen på den högsta pinnen - att jag i den per definition goda offentliga sektorn får hänga upp gardiner åt behövande gamla. Tack Göran! Mitt problem här är att jag inte gör någon skillnad på vem jag städar eller hänger upp gardinerna åt. Skulle mitt arbete värderas olika beroende på var eller för vem det utförs? Att kvinnors arbete skulle värderas olika är bara ett uttryck för vissa mäns syn på ordet piga. Om jag städar hos min granne och hon betalar mig för det själv så är mitt arbete, i somligas ögon, mindre värt än om jag städar hos min granne inom ramen för kommunens hemtjänst. I betraktarens öga och dess val av ord ligger värderingen. Själv anser jag att mitt arbete är ett gott arbete och lika mycket värt oavsett var och i vilken regi det utförs. Värdigheten sitter snarare i att jag utför det på ett sätt som jag kan stå för. Det sätt som herr Persson använder ordet piga på berättar mer om hans kvinnosyn än tusen vackra statsfeministiska slagord! Det finns många sätt att använda ordet piga. En gammal sång heter just "Kungens lilla piga" och för ett antal år sedan fick jag en fantastisk omskrivning av denna via brev från en dåvarande riksdagsman som är känd för sin skicklighet i denna diktandets konst. Numera är han kommunalråd och frågan om huruvida han fortfarande är hantverkare i lönndom vet jag inte. Kan bara hoppas, eftersom fallenheten var stor och skratten goda - även om man satte det i halsen någon gång. Idag har jag förberett en presentation av den kartläggning jag arbetat med de senaste månaderna. 33 skånska kommuner har deltagit i en enkät och resultatet är knappt färdigställt ännu. Analysen är omfattande och strategier för resultatet ska utarbetas under september. Det är spännande att sitta med resultaten och inte ha full överblick. Den svåraste frågan är hur de ska användas på bästa sätt. Just nu står jag lite på ett ben och har svårt att veta om, var och när jag ska sätta ner foten. Det kinesiska ordspråket säger ju att den som inte vågar ta ett steg riskerar att bli stående på ett ben resten av livet, men jag hoppas komma undan det ödet genom att släppa problematiken och ägna mig åt något annat. Som en promenad med Totte och kantarelletande i väntan på att chefens goda idé om strategimöte genomförs.